Det var genom sitt arbete som historikern Karin Carlsson fick upp ögonen för hur mycket köken kan berätta om människors liv. Intresset växte och förutom att bedriva forskning kring detta rum står det i dag också ett antal miniatyrkök och spisar uppställda för beskådan hemma i hennes eget kök.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2020 nr 2.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Köket har i alla tider fungerat som hushållets samlingspunkt. Länge var det kring den öppna elden man samlades. Här fyllde elden också funktion som ljuskälla. Men med vedspisens introducerande blev i stället köksbordet den givna samlingsplatsen.
Dagens moderna kök har utöver samlings- och arbetsplats blivit lite av en statussymbol. Genom den öppna planlösningen kan tekniskt avancerad köksutrustning visas upp, oavsett om det lagas mycket eller lite mat där.
Karin Carlsson är historiker vid Stockholms universitet. Hennes forskning är främst inriktad mot genus- och välfärdsfrågor, vilket lett henne till att titta närmare på det här specifika rummet.
‒ Jag har under flera år haft köket i centrum för min forskning. En analys av ett kök kan berätta om det omgivande samhället. Det rymmer teknikhistoria, genusrelationer, hemarbetets status, hushållsarbetets rationalisering, klass osv. Det är med andra ord sprängfyllt med information.
Läs också: Köket – ett rum för drömmar
Det här intresset har hon också tagit med hem – i form av miniatyrer. Hemma i sitt riktiga kök har Karin Carlsson en hel del äldre köksrelaterade föremål, bland annat några miniatyrkök och miniatyrspisar.
‒ Det första hittade jag på en loppis i Årsta. Det är ett 1940-tals kök, egentligen en diskbänk med tillhörande skåp, vars luckor var i precis samma blå färg som köket i den 1940-talslägenhet jag då bodde i. På så sätt fick jag placera en miniatyrvariant av mitt kök i det riktiga köket.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
Och på den vägen är det. Hon minns inte riktigt när nästa miniatyrkök flyttade in, men ett 1970-talskök i gul-orange plast köptes på en loppis i Danmark och en sekelskiftesspis ropades in på en nätauktion. Den senare kan till och med användas på riktigt med hjälp av metatabletter och har plattor, ugn och en rad tillbehör.
Hon har också ett svulstigt rosa 1950-talskök som skriker amerikansk hemmafru. Den fick hon i present. Leksaksköken berättar om olika tidsperioder, matlagningstekniker, inredningstrender och hur barn – i första hand flickor – tidigt skolas in i huslighetens göranden.
Har du någon favorit?
‒ Ett av de finaste köken köpte jag hos en antikhandlare i Gamla stan för 30 kronor. Det är en diskbänk som någon själv tillverkat. Det två diskhoarna utgörs av två enkla borrhål. Kranen av en tunn liten ståltråd. Det är ett riktigt profant kök som berättar om klass och förmodligen även om ett engagerat föräldraskap.
Vilka reaktioner får du från familj och vänner?
‒ Den som uppskattar köken mest är en av mina brorsdöttrar som nu är fyra år. Vi har lagat mer mat tillsammans på leksaksköken än på den vanliga spisen.
Läs också: Industridesign som revolutionerade vardagen
Har du någon kontakt med andra samlare med liknande intresse?
‒ Nej, jag ser mig inte som en samlare på det sättet. En ”riktig” samlare skulle knappast imponeras av mina halvtrasiga leksakskök. Jag har nog köpt det som blir över, de där kantstötta, billiga varianterna som andra har ratat.
Kommer du att utöka samlingen?
‒ Nu var det flera år sedan jag köpte något. Jag fick däremot ett 1960-tals kök i present av min bror och hans familj när jag fyllde år sist. Det är lite så det blivit. Köken kommer numera till mig, jag sitter liksom bara still.
