Tack vare bevarade jord- och tänkeböcker går det att skapa sig en god bild av hur fastighetsmarknaden utvecklades sig över tid i Stockholm 1420–1600.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2019 nr 2.
VISA BILDTEXT
Bild: Del av kopia av vädersoltavlan målad 1931 av Sven-Erik Skawonius efter original av Urban Målare, Stadsmuseet i Stockholm.
NÄRINGSLIVET AV: Bo Franzén 2023-03-21
Medeltida bostadsaffärer
DELA
I huvudsak rör det sig om staden mellan broarna, även om större ägor med bland annat eldfarliga eller illaluktande verksamheter återfanns på Norr- och Södermalm.
Bebyggelsen var mycket heterogen med allt från billiga små bodtomter till kostbara stenhus, som över tid ökar i antal. Rensat för tidens inflation framträder en stabil fri marknad där köpare och säljare hade god kunskap om vad olika fastigheter var värda, alltså förväntades att avkasta, oftast 5 procent per år.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
RELATERADE ARTIKLAR
KÖPARNA KUNDE MARKNADEN
Marknadens transparens märks inte minst vid köp av tomtmark där köparna på pricken känt till vad en kvadrataln på Stockholmen var värd. Dramatiska prisfall på mellan 20 och 30 procent inträffade då och då på fastighetsmarknaden och nedgångarna sammanfaller med pestepidemier i staden. När den hemska soten dött ut ser vi att priserna raskt studsade tillbaka.
Det medeltida Stockholm var trångbott, för de cirka 8 000 invånarna. Man parerade trångboddheten med att fylla ut stränderna med sitt avfall, för att lägga ut nya tomter där, plus att murade stenhus gjorde det möjligt att expandera på höjden.
FÅ ÄGDE FAST EGENDOM
På malmarna (=sandmarker) var priserna lägre, men där förelåg inte det militära skydd som staden åtnjöt tack vare en beväpnad befolkning, höga murar, pålspärrar och naturliga vallgravar i Mälaren och Östersjön. Staden Stockholm stod emot belägringar, och det gällde även när riddarborgen i norr (där Slottet ligger) stod på belägrarnas sida.
Det var ett mycket fattigt samhälle där det samlade kapitalet var litet. Människorna var indelade i olika typer av hierarkier såsom frälse kontra ofrälse, andliga kontra lekmän, borgare kontra tjänstefolk och annat så kallat löst folk. Till skillnad mot i dag var en minoritet av Stockholms invånare besuttna, alltså ägare av fast egendom.
Läs också: Köket – ett rum för drömmar
Dessa levde således delvis av att sälja tak över huvudet till den obesuttna majoriteten. Över tid sjönk priserna med 0,3 procent per år, så långsamt att det knappt märktes. Kvinnor sålde och (mer sällan) köpte med självklarhet fastigheter i Stockholm och Arboga.
ARBOGA OCH STOCKHOLM FÖRBUNDNA
Utvecklingen i Arboga 1453–1569 liknar mycket den i det större Stockholm med långsamt sjunkande priser, som är parallell med den tillväxt om 1 promille per år som vi kan skönja i det förindustriella Sverige.
Arboga och Stockholm var via järnhandeln nära förbundna, där den större köpstaden kunde stoltsera med tre gånger så höga bopriser som hos den mindre kollegan. Kanhända är än i dag den prisrelationen relevant när vi jämför Stockholm och Arboga?
Källa: Franzén B & Söderberg J, Hus, gårdar och gatubodar/Fastighetspriser i Stockholm och Arboga 1300–1600. Svensk Historisk Tidskrift 2/2018.