Plockgodiset slog igenom på 1980-talet
VISA BILDTEXT
Påskgodis ca 1990-tal. Bild ur Candyking Holding AB historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

NÄRINGSLIVET AV: Birgitta Conradson 2023-04-06

Plockgodiset slog igenom på 1980-talet

Det är sen lördagseftermiddag och man blir sugen att köpa s.k. lös­viktsgodis från ICA-butikens konfektyr­hyllor. En lång rad av mer eller mindre fyllda plast­behållare med färg­glatt innehåll väntar.

Artikeln publicerades på sajten ica-historien.se.

Vid den tiden kan man lätt se vilka godis­konsumenter som redan varit där och fyllt sina papper­spåsar. Salt, segt, surt eller sött? Smaker är en generations­fråga, och om lakrits­bitarna och de sura fiskarna försvunnit kan man gissa att det är de yngre som valt och plockat, och om gelé­hallonen, hallon­båtarna och choklad­bitarna saknas är det antagligen de äldre kunderna som försett sig.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

Arbetet pågår inne på Svea Choklad i Norrköping 1982. Bild ur ICAs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

INFÖRDES FÖRST 1985
Idén att sälja godis i lösvikt, där kunden själv plockar ur sortimentet, uppstod när Livsmedels­verket år 1985 rekommenderade Hälsovårds­nämnden att tillåta denna typ av för­säljning – under förutsättning att produkterna var hygieniskt placerade, att konfektyren låg i separata behållare och endast fick plockas med hjälp av en slev eller skopa.

Tidigare på 1970-talet, var inköpen av ”snask” (som man sa på den tiden om man var tonåring) en mer omständlig procedur i godis­butiken. Det lösa godis­bitarna kunde ligga under en glas­skiva som först skulle lyftas upp, eller bakom en hög disk. Man fick fråga sig fram, besluta sig och peka innan expediten kunde fylla en påse.

Läs också: Från olycksstork till älskat varumärke

Tack vare de nya bestämmelserna efter 1985 fick godis­försäljningen ett snabbt uppsving. Nya butiker växte upp som svampar i asfalten, särskilt i Stockholm och de större tät­orterna. Branschen ansågs vara en framtids­syssla och en guld­gruva. Bakom själva idén stod tre finska studenter, handels­studerande i Stockholm, som själva hade startat en godis­kedja och visat hur lösvikts­försäljning skulle kunna bli fram­gångs­rik.

På grund av konkurrens, över­etablering och priskris försvann snart många av butikerna. Av dem som överlevde har alltfler satsat på mer exklusiv och dyr choklad. Idag är det framförallt i de större livs­medels­kedjorna, t.ex. ICA, som man köper sitt små­godis, och påsen blir alltid tyngre än man hade tänkt sig. Sedan 1980-talet har vi också för­dubblat vår konsumtion.

Inne på en ICA-butik någonstans i Stockholm år 1973. Bild ur ICAs historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

INGET FÖR 1970-TALET
Att denna försäljning fick vind i seglen på 1980-talet hängde också samman med en förändrad syn på godis­ätandet. Under det puritanska 1970-talet hade t.ex. miljö­aktivisten Björn Gillberg och andra i tv skrämt barn och föräldrar för godisets farliga färg­ämnen, sega råttan lades under mikroskop och tand­trollen, som motades med fluor, var mer aktuella än någonsin.

På 1980-talet var det plötsligt annorlunda. Sega råttor, röda Ferraribilar och surisar blev mer tillåtna, åtminstone till lördags­godiset. ”Godis är en surfare på livs­njutarvågen”, stod det i en tidning, samtidigt som etnologen Orvar Löfgren uttalade att ”nu var späkning och puritanism förbi i Sverige”.

Läs också: För bättre hälsa på arbetet

1990-talet liknade 1980-talet, med den förändringen att nu fick också natur­godiset, ”exotic snacks”, sitt genom­brott. Honungs­doppade banan­chips, yoghurtmandel eller müsli­toppar gav positiva och hälsosamma associationer.

Idag på 2000-talet förekommer knappast samma skrämsel­kampanjer som på 1970-talet, men talet om mer nyttig och ekologisk mat påverkar givetvis också godis­konsumtion. Färdigpackat godis säljer mindre, men lös­vikts­försäljningen med sina tusental varianter ökar fort­farande. I framtiden kommer plock­godiset troligen bestå, ett sortiment i alltmer fantasi­fulla former, men kanske helt utan de farliga färgerna.

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.