Svenskar är inte världens mest kaffedrickande folk. Det är finländarna, men vi kommer tvåa – 3,2 koppar om dagen mot 3,5 i Finland. Danmark och Norge kommer därefter med 3,1 koppar. Konsumtionen har legat konstant trots att myndigheterna försökt stävja kaffedrickandet.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2024.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Trots denna drycks popularitet – eller kanske just på grund av populariteten – går som en röd tråd i vår historia myndigheters försök att stävja detta bruk. Motivet har främst varit handelspolitiskt. Kaffets beroendeframkallande effekter har också skapat ett kaffemotstånd, till exempel bland sjundedagsadventisterna som inte bara avstår från alkohol och tobak, utan även från kaffe.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
KAFFET KOM TILL SVERIGE
Det var Karl XII:s soldater som gjorde kaffet populärt i Sverige. De hade fått smak på kaffe under vistelsen i Turkiet och tog med sig en turkisk kaffekokare hit 1715.
Kaffet blev snabbt en populär dryck bland adel och borgerskap. Detta uppskattades inte av myndigheterna. Den merkantilistiska näringspolitiken i Sverige – liksom i andra europeiska länder – hade som mål att maximera exporten och minimera importen. Denna handelspolitiska fördom är alltjämt levande. Export anses mer nyttig än import, trots att exportens enda funktion är att generera intäkter som kan användas för att köpa importvaror.
Läs också: Kaffe, bullar och sju sorters kakor
Kulmen i kampen mot ”onödig lyxkonsumtion” nåddes i slutet av 1700-talet. Då stiftades en rad överflödsförordningar med importförbud av bland annat av kaffe, choklad, arrak, punsch, likörer samt flera sorters vin, frukt och konfektyrer. Som mest rådde importförbud för 871 varuslag 1771.
KAFFEINKÖPEN SKULLE STÄVJAS OCH ERSÄTTAS MED MORÖTTER
Hundra år senare finner vi ett annat exempel på försök att dämpa kaffekonsumtionen. Under 1800-talet växte det fram sparbanker över hela landet. Deras syfte var att hjälpa människor att skapa ordnade ekonomiska förhållanden.
Bankekinds Härads Sparbank i Östergötland (numera Åtvidabergs Sparbank) skickade ut ett informationsblad 1870 där det stod: ”Ändamålet med vår sparbank är ju att befordra sparsamhet, att uppmuntra hvar och en till samlande af en sparpenning, att insätta den samlade penningen i banken till förräntande och dymedelst småningom bilda ett kapital, som, vare sig större eller mindre, dock förr eller senare kan blifva en säker hjelp i behofvets stund. – Men huru skall detta ske?”
Banken hade ett konkret förslag till hur man kunde dra ner på hushållsutgifterna. Det handlade inte om att köpa mindre brännvin, vilket man skulle kunna tro eftersom bankens ordförande var läkaren Magnus Huss, som blev internationellt berömd för att ha definierat en ny sjukdom, kronisk alkoholism.
Läs också: Kerstin Hesselgren- Sveriges första yrkesinspektris
Nej, det var kaffeinköpen som bankstyrelsen ville ge sig på: ”intet bättre lämpa sig för denna början än kaffe, emedan dess bruk är det mäst utbredda och med all säkerhet det, som för landsbygd i allmänhet förorsakar den högsta kontanta utgiften.”
Styrelsen påpekade att det fanns en rad ersättnings- eller tillsatsmedel till kaffe, exempelvis cikoria, råg, korn och bönor. Men den vill särskilt slå ett slag för morötter:
”Man tager väl rentvättade och skrapade gula morötter, som, sedan de blifvit väl aftorkade, sönderskäras i tärningar, dubbelt så stora som en vanlig kaffeböna; dessa tärningar utbredas på papper uti en vanlig bakugn vid lindrig värme och få der qvarligga tills de blifvit väl torra; härefter rostas de eller brännas såsom vanligt kaffe, dock något starkare, samt malas sedan på kaffeqvarn eller i brist deraf stötas i mortel.”
Morotstärningarna kokas sedan som vanligt kaffe. Antingen serveras rent morotskaffe eller så blandar man två tredjedelar morotsbönor och en tredjedel utländska kaffebönor:
”I båda fallen erhålles en välsmakande dryck, som, serdeles då nyssnämnda mängd utländskt kaffe tillblandas, ganska nära liknar kaffe, beredt endast af utländska bönor. Bland de många sätten för sparsamhet har sparbankens styrelse för denna gång endast velat fästa uppmärksamhet på det nu anförda, under förhoppning att så många som möjligt måtte följa det välmenta rådet.”
NYKTERHETSFÖRBUND VILLE SE MJÖLK I STÄLLET FÖR KAFFE TILL BARNEN
I början av 1900-talet startade Sveriges Lärares Nykterhetsförbund en kampanj mot missbruket bland barn – av kaffe. Bakgrunden var att fattiga familjer ofta gav barnen kaffe i stället för mjölk.
Förbundet engagerade ”hälsovårdsaposteln” Kerstin Hesselgren. Hon arbetade som skolköksinspektris i Stockholms stad och skulle sedan bli den första statliga yrkesinspektrisen och en av de första kvinnorna i riksdagen. 1911 utgav hon skriften Kaffemissbruken bland barnen.
Löfbergs handelshus i Karlstad erbjöd på 1920-talet elva olika blandningar som såldes i påsar med varierande färg.
I den fanns recept på havrevälling och havregrynsgröt samt en beskrivning på en billig och enkel koklåda. När författaren Lena Andersson 112 år senare kom med samma förslag, väckte det stor uppståndelse.
Läs också: Bönan tog svenskarna med storm
Under andra halvan av 1800-talet blev kaffet trots allt en allmän folkdryck i Sverige. Nu utvecklades de internationella handelsförbindelserna samtidigt som allt fler svenskar fick råd att konsumera importerade varor. Victor Engwalls handelshus i Gävle lanserade 1920 varumärket Gevalia, vilket är det latinska namnet på staden.
Löfbergs handelshus i Karlstad erbjöd på 1920-talet elva olika blandningar som såldes i påsar med varierande färg. Löfbergs Lyxblandning såldes i lila påsar, vilket blev upphovet till det övergripande varumärket Löfbergs Lila.
KRIG INNEBAR RANSONERING
Under både första och andra världskriget ransonerades kaffet i Sverige. Första världskrigets ransoneringar varade från 1916 till 1919 och omfattade exempelvis även socker, mjölk och bröd. De första varorna som ransonerades under andra världskriget var kaffe och te, där ransoneringen infördes i mars 1940.
Sammanlagt 27 varor ransonerades under kriget, huvudsakligen livsmedel. Under beredskapsåren uppstod också olika former av ersättningsprodukter. Kråka serverades på restaurangerna och i livsmedelshandeln såldes en rad olika surrogat, bland annat 155 olika kaffesurrogat, 62 sorters äggersättning, 43 för matfett och 6 för kakao. Kaffesurrogat tillverkades av bland annat spannmål, cikoria, ekollon eller maskros.
Läs också: Ett världsföretag tack vare mjölken
Det fanns många tillverkare av kaffesurrogat under andra världskriget. En del av dem var mer tvivelaktiga och sålde exempelvis ”kaffesurr” gjort av torv. Marabous Mabou var mer populärt. NK sålde ett surrogat kallat Cafenco som enligt förpackningen innehöll ”helt oskadliga ingredienser”.
Den sista kristidsransoneringen avskaffades först 1951 och gällde just kaffe. Kriget hade slutat sex år tidigare, så det var inte några avspärrningar som motiverade ransoneringen.
Kaffetillverkaren Martin Olsson hade inledningsvis tänkt avhålla sig från surrogat men hittade en variant som smakade hyggligt. 1941 lanserades Kamo (Kaffe AB Martin Olsson) och företaget lyckades få tillstånd att använda kronprins Gustaf (VI) Adolf i marknadsföringen.
Den sista kristidsransoneringen avskaffades först 1951 och gällde just kaffe. Kriget hade slutat sex år tidigare, så det var inte några avspärrningar som motiverade ransoneringen. Motivet var i stället att regeringen ville hushålla med de svenska tillgångarna på utländsk valuta. Och precis som då det gällde 1700-talets överflödsförordningar var det kaffekonsumtionen som de svenska politikerna tyckte var särskilt umbärlig.
När kaffet släpptes fritt kom den ofta att användas som ”lockvara” i butikerna. Det sattes i system att rotera de ledande kaffesorterna så att det varje vecka fanns en sorts kaffe till extrapris. Inte bara livsmedelshandeln, utan även exempelvis färghandlare och kontorsvarubutiker använde kaffe för att locka kunder.
Kaffe har också fungerat som draghjälp åt andra varor. När svenskars mjökkonsumtion började vika ner för ett par decennier sedan började mejerinäringen propagera för olika sätt att kombinera kaffe och mjölk. Och i våra dagar fungerar kaféerna som räddningsplanka för att hålla liv i stadskärnor när butiksdöden drar över landet.
