Många företag är stolta över sin historia och berättar den gärna i till exempel tidningsartiklar och böcker. Vissa går dock ett steg längre och skapar en plats där besökare väldigt konkret kan ta del av företagets bakgrund och utveckling.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 3 2022.
Vad är ett museum, och kan företag verkligen driva dem? ICOM, som är den internationella organisationen för museer och dess yrkesverksamma, definierar ett museum som ”en permanent institution utan vinstintresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmänheten, som förvärvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse, materiella och immateriella vittnesbörd om människan och hennes omvärld”.
Inom den akademiska världen anses det att ett museum förutom insamlings- och utställningsverksamhet också ska erbjuda möjlighet att forska i det fack som museet intresserar sig för, och utbilda den publik och de besökare som får möjlighet att ta del av museets verksamhet.
Andra definitioner betonar att ett museums uppgift är att tillgängliggöra samlingar av systematiskt ordnade föremål med informationsvärde. Inom den akademiska världen anses det att ett museum förutom insamlings- och utställningsverksamhet också ska erbjuda möjlighet att forska i det fack som museet intresserar sig för, och utbilda den publik och de besökare som får möjlighet att ta del av museets verksamhet.
Så, enligt vissa av dessa kriterier kan varken en färghandel från en svunnen tid eller ett stort möbelföretags historiska produktion utgöra ett museum – ett företag är inte en permanent institution, och ett företag utan vinstintresse blir inte gammalt. Å andra sidan tillgängliggör man en samling och bidrar till att utbilda besökarna.
Upsala Färg har valt att inreda en del av sin butik som en 100 år gammal färghandel. Foto: Gustaf Lindqvist.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
UPSALA FÄRG
Upsala färg På Bolandsgatan 18 i Uppsala huserar en av två butiker tillhörande Upsala Färg, ett företag som i dag drivs av den femte generationen Lindqvist. I över 100 år har familjen drivit handel på olika adresser inom staden, med start 1908 då Hilmer Lindqvist öppnade egen färghandel på Sysslomansgatan 3.
En annons i den lokala tidningen förkunnade att förutom färg och tapeter fanns det även kemikalier och andra sorters artiklar till försäljning. Vid denna tid var många butiker i städerna inte särskilt specialiserade, varuslagen var många och en handlares flit och snilledom avgjorde hur man stod sig i konkurrensen i de växande städerna.
Upsala Färghandel stod sig bra, fler butiker öppnades och ett aktiebolag bildades 1928. Hilmers son Einar tog över verksamheten två år senare, vilket innebar det första generationsskiftet för Upsala Färg.
Knappt hundra år senare är verksamheten snarlik – folk som heter Lindqvist säljer färg, tapeter och tillhörande kemikalier till professionella såväl som privata hantverkare, målare och fixare. Uppgiften och utmaningen för företaget är att överleva och utvecklas. Men, det finns också utrymme att förmedla kunskap. För inhyst i butiken på Bolandsgatan driver man även ett färghandelsmuseum.
Tredje generationens Lindqvist, vid namn Lars-Olof, började nämligen efter sina 20 år som verkställande direktör, att som pensionär förverkliga en dröm han länge närt: att dokumentera berättelser och kunskap samt samla på äldre föremål för att kunna berätta den svenska färghandelns historia, inte minst genom det företag han och hans släkt drivit.
Bland gamla varulager, gårdsmagasin och loppmarknader införskaffades äldre färgburkar från svenska färgfabriker, förpackningar för tvål och tvättmedel. Tillsammans med en komplett 1920-talsinredning från en färghandel i Stockholm som skulle läggas ner, ett fotogenrum och ett affärskontor inspirerat av 1930-talet, växte en utställning fram.
Lars-Olof avled 1999. Samlingen förde en aningen bortglömd tillvaro i en av företagets gamla lokaler fram till februari i år då arbetet med att flytta utställningen till huvudbutiken blev klart, och allmänheten återigen kunde se både Upsala Färgs och dess branschs historia.
– Vi är övertygade om, och har redan sett, att det finns ett stort intresse hos allmänheten att kunna få se hur en 100 år gammal färghandelsbutik en gång såg ut. Vi hade också svårt att se den musei-butik som Lars-Olof hade lagt ner sin själ i försvinna. Man ska ha en stor framruta men inte glömma att då och då titta i backspegeln, säger företagets vd Johan Lindqvist.
IKEA MUSEUM
2001 öppnade utställningen ”Open me” på Kulturhuset i Stockholm, vars ämne var hur människor organiserar sin vardag och hemmiljö, genom att hålla ordning eller skapa kaos med möblemang, prylar och diverse pinaler. I samtiden stack den ut för att både innehåll och utformning hade producerats av företaget Ikea i Älmhult, och inte av Kulturhusets egen personal. Företaget hyrde plats i den centrala lokalen och visade upp sina produkter bland rulltrappor och gångar mellan husets väsentliga verksamhet, men inte i någon egen av husets gallerior.
En debatt startade, somliga politiker kallade tilltaget för ”hemskt” och menade att Kulturhuset skulle vara en ”motkraft till kommersiella intressen”, medan chefen Uwe Bödewadt ansåg att Ikea var något som besökare kunde förknippa med ”svensk folklig kultur”. Ikeas pressansvarige betraktade å sin sida händelsen som konst snarare än marknadsföring.
Ord som produktplacering, produktredovisning, kultursponsring och kulturgärning yttrades beroende på vilken sida om snöret man stod på – huruvida kommersiella aktörer skulle beredas plats i offentliga kultursammanhang.
Sju år senare hördes liknande tongångar då Mårten Castenfors, nytillträdd chef för Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm, i pressen basunerade ut att det för 2009 års program – vid sidan om den ständigt vintergröna Vårsalongen – även skulle produceras och visas en utställning med möbler från Ikea, som företaget själv skulle vara med att sponsra för miljonbelopp.
”Utställningen kommer kanske att leda till kritik i kulturkretsar, men alla kommer att se den” uttalade sig chefen, med ett sentiment om att det inte skulle hymlas med att man ansåg att Ikea skulle bli ett stort dragplåster för konsthallen, i jakten på det budgeterade antalet besökare som krävdes för att verksamheten skulle gå ihop ekonomiskt.
Kanske var dessa händelser Stockholmsfenomen, eller i alla fall svenska sådana: att företag inte oanmärkta kunde vara föremål för kultur, subjekt för en utställning eller grunden till ett museum. Kanske var detta också något som ledde till att Ikea sommaren 2016 öppnade museum i egen regi.
För historier, det hade man. 1943 grundade en ung Ingvar Kamprad företaget Ikea, en postorderfirma som sålde allt från fröer till kulspetspennor. 1948 började man sälja möbler, från 1955 egendesignade sådana, och 1958 öppnade Ikea sitt första varuhus i Älmhult. Det var en modernistisk byggnad ritad av en lokal arkitekt vid namn Claes Knutson, och var när det stod färdigt, norra Europas största möbelvaruhus. 1964 öppnade även ett hotell i Ikeas regi, på andra sidan parkeringsplatsen.
Åren gick och 2012 invigdes ett nytt varuhus med tillhörande handelsområde i Älmhult. Frågan var vad som skulle hända med den äldre byggnaden. Svaret blev: öppna museum. Mycket hade hänt på ena sidan tågspåret i samhället Älmhult. Området är numera en stor arbetsplats utspridd på ett flertal kontorskomplex som huserar olika funktioner inom den stora Ikeasfären, till exempel produktdesign, testlabb och den numera forna katalogproduktionen.
Personal från företagets filialer och varuhus världen över har länge åkt till denna svenska ort för att lära sig om och känna av företagsandan på plats. Orten Älmhult i sig är en kulturbärare inom företagskulturen.
Länge fanns en intern utställning om företagets historia och framväxt, i en källarlokal på området, och denna stod som en utgångspunkt för arbetet med att klä det gamla varuhuset i en ny kostym. Ikea Museum invigdes i juni 2016, med en rad utställningar, både fasta och ambulerande som kontinuerligt byts ut. Löpande hade samlingar byggts upp och ett historiskt arkiv upprättats.
Vad är då museets ämnesområde? Svaret kan vara att det beror på. Berättelsen om Ikea handlar dels om hur det svenska folkhemmet möblerades, dels hur entreprenören Ingvar Kamprad byggde upp ett globalt företag som är synonymt med nationen Sverige.
Samtidigt är det en nostalgitripp där besökare kan peka på exempelvis en soffa och utbrista ”en sån hade vi hemma!”, och sedan gå och äta köttbullar i restaurangen. Museet är ett nytt tillskott till ett ”Ikealand”, som blivit ett mycket uppskattat turistmål i den södra delen av landet.
LOKAL FÖRANKRING OCH STOLTHET
En ytlig jämförelse av dessa två företags ambitioner för att berätta sin historia visar flera gemensamma drag: anknytningen till det lokala, erfarenheten av att ha sysslat med samma saker under lång tid och viljan i att berätta att det man gör är något man gjort bra under lång tid. Å andra sidan, är det också en affär i affären, som ska bidra till företagets eller varumärkets renommé.
Nu är just dessa två företag knappast de enda i landet som på eget initiativ driver historisk verksamhet. Ett ”museum i affären”-koncept går till exempel att skåda i Insjön, Dalarna, där detaljhandelskedjan Clas Ohlson 2008 lät uppföra ett företagsmuseum i anslutning till den butik på orten som årligen lockade 600 000 besökare.
Insjön är även grundarens födelseort och fortfarande hemvist åt företagets huvudkontor. I samband med 100-årsjubileet 2018 flyttade museet in i den stora butiken där en utställning om prylhistoria genom årtionden kan uppskattas av både vuxna och barn.
På andra håll i landet drivs företagsmuseer i andra former. Husqvarna Museum, med sin stora samling motorcyklar, symaskiner, gräsklippare och allsköns produkter som – beroende på hur man räknar – åtminstone sedan 1600-talet burit samma namn, är i dag en stiftelse med ägaransvar över dessa samlingar och arkiv.
Själva verksamheten drivs som ett sam arbete mellan dagens globala koncern och Huskvarna hembygdsförening. Förutom sina 35 000 årliga besökare erbjuder man även tjänster att utfärda vapen- och MC-intyg och uppdragsforskning kring föremål från både orten och företaget.
Vare sig hur stort eller litet, går det att berätta ifall man varit framgångsrik med produkter och tjänster eller hur verksamheten och affärsidén förändrats genom åren.
Inom kategorin företagsmuseer finns även några statliga representanter. Spritmuseum, i dag beläget på Djurgården i Stockholm, grundades 1967 som ett företagsmuseum till AB Vin- & Spritcentralen, och i den så kallade museiparken på samma ö är Postmuseum beläget i ett hus som köptes av Posten redan 1720. Själva museet invigdes 1906 och ägs numera av Postnord, som in sin tur ägs av svenska och danska staten.
Det finns nog lika många sätt för företag att visa sin historia som det finns sätt att driva företag. Vare sig hur stort eller litet, går det att berätta ifall man varit framgångsrik med produkter och tjänster eller hur verksamheten och affärsidén förändrats genom åren. Och man kan även kosta på sig att belysa de delar som kanske inte blev så bra.
Motgångar kan vara nog så lärorika, och är företaget fortfarande vid liv är det högst troligt att ingen annan kan visa upp den historien lika bra. Oavsett om det handlar om ett globalt varuhus eller en handelsbod som ska fyllas med kunskap och kuriosa.
Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.
Hantera dina cookieinställningar
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.
Cookies för statistik
För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.