Företagen som skapar egna museer
VISA BILDTEXT
Dagens företagsledning tror att det finns ett stort värde i att kunna visa upp färghandelns historia.
Foto: Gustaf Lindqvist.

NÄRINGSLIVET AV: Bartosz Petryk 2023-07-10

Företagen som skapar egna museer

Många företag är stolta över sin historia och berättar den gärna i till exempel tidningsartiklar och böcker. Vissa går dock ett steg längre och skapar en plats där besökare väldigt konkret kan ta del av företagets bakgrund och utveckling.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 3 2022.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Vad är ett museum, och kan företag verkligen driva dem? ICOM, som är den inter­nationella organisationen för museer och dess yrkes­verksamma, definierar ett museum som ”en permanent institution utan vinst­intresse, som tjänar samhället och dess utveckling, som är öppen för allmän­heten, som för­värvar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut – i studie­syfte, för utbildning och för­nöjelse, materiella och im­materiella vittnes­börd om människan och hennes omvärld”.

Inom den akademiska världen anses det att ett museum förutom insamlings- och utställnings­verksamhet också ska erbjuda möjlighet att forska i det fack som museet intresserar sig för, och utbilda den publik och de besökare som får möjlighet att ta del av museets verksamhet.

Andra definitioner betonar att ett museums uppgift är att till­gänglig­göra samlingar av systematiskt ordnade föremål med informations­värde. Inom den akademiska världen anses det att ett museum förutom insamlings- och utställnings­verksamhet också ska erbjuda möjlighet att forska i det fack som museet intresserar sig för, och utbilda den publik och de besökare som får möjlighet att ta del av museets verksamhet.

Så, enligt vissa av dessa kriterier kan varken en färg­handel från en svunnen tid eller ett stort möbel­företags historiska produktion utgöra ett museum – ett företag är inte en permanent institution, och ett företag utan vinst­intresse blir inte gammalt. Å andra sidan till­gänglig­gör man en samling och bidrar till att utbilda besökarna.

Upsala Färg har valt att inreda en del av sin butik som en 100 år gammal färghandel. Foto: Gustaf Lindqvist.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

UPSALA FÄRG
Upsala färg På Bolandsgatan 18 i Uppsala huserar en av två butiker till­hörande Upsala Färg, ett företag som i dag drivs av den femte generationen Lindqvist. I över 100 år har familjen drivit handel på olika adresser inom staden, med start 1908 då Hilmer Lindqvist öppnade egen färg­handel på Sysslomans­gatan 3.

En annons i den lokala tidningen för­kunnade att förutom färg och tapeter fanns det även kemikalier och andra sorters artiklar till för­säljning. Vid denna tid var många butiker i städerna inte särskilt specialiserade, varu­slagen var många och en handlares flit och snille­dom avgjorde hur man stod sig i konkurrensen i de växande städerna.

Läs också: En färgstark företagsidé

Upsala Färg­handel stod sig bra, fler butiker öppnades och ett aktie­bolag bildades 1928. Hilmers son Einar tog över verksamheten två år senare, vilket innebar det första generations­skiftet för Upsala Färg.

Knappt hundra år senare är verksamheten snar­lik – folk som heter Lindqvist säljer färg, tapeter och till­hörande kemikalier till professionella såväl som privata hant­verkare, målare och fixare. Uppgiften och utmaningen för företaget är att överleva och utvecklas. Men, det finns också utrymme att förmedla kunskap. För inhyst i butiken på Bolands­gatan driver man även ett färg­handels­museum.

Tredje generationens Lindqvist, vid namn Lars-Olof, började nämligen efter sina 20 år som verk­ställande direktör, att som pensionär för­verkliga en dröm han länge närt: att dokumentera berättelser och kunskap samt samla på äldre föremål för att kunna berätta den svenska färg­handelns historia, inte minst genom det företag han och hans släkt drivit.

Bland gamla varulager, gårds­magasin och lopp­marknader införskaffades äldre färg­burkar från svenska färg­fabriker, förpackningar för tvål och tvätt­medel. Tillsammans med en komplett 1920-tals­inredning från en färg­handel i Stockholm som skulle läggas ner, ett fotogen­rum och ett affärs­kontor inspirerat av 1930-talet, växte en utställning fram.

Läs också: Medeltida bostadsaffärer

Lars-Olof avled 1999. Samlingen förde en aningen bortglömd tillvaro i en av företagets gamla lokaler fram till februari i år då arbetet med att flytta utställningen till huvud­butiken blev klart, och allmänheten återigen kunde se både Upsala Färgs och dess branschs historia.

– Vi är övertygade om, och har redan sett, att det finns ett stort intresse hos allmän­heten att kunna få se hur en 100 år gammal färg­handels­butik en gång såg ut. Vi hade också svårt att se den musei-butik som Lars-Olof hade lagt ner sin själ i försvinna. Man ska ha en stor framruta men inte glömma att då och då titta i back­spegeln, säger företagets vd Johan Lindqvist.

Ikea Museum i Älmhult invigdes 2016. Foto: © Inter IKEA Systems B.V. 2021.

IKEA MUSEUM
2001 öppnade utställningen ”Open me” på Kulturhuset i Stockholm, vars ämne var hur människor organiserar sin vardag och hem­miljö, genom att hålla ordning eller skapa kaos med möble­mang, prylar och diverse pinaler. I samtiden stack den ut för att både innehåll och ut­formning hade producerats av företaget Ikea i Älmhult, och inte av Kultur­husets egen personal. Företaget hyrde plats i den centrala lokalen och visade upp sina produkter bland rull­trappor och gångar mellan husets väsentliga verksamhet, men inte i någon egen av husets gallerior.

En debatt startade, somliga politiker kallade tilltaget för ”hemskt” och menade att Kultur­huset skulle vara en ”motkraft till kommersiella intressen”, medan chefen Uwe Bödewadt ansåg att Ikea var något som besökare kunde förknippa med ”svensk folklig kultur”. Ikeas press­ansvarige betraktade å sin sida händelsen som konst snarare än marknads­föring.

Läs också: Karlskrona lampfabriks historia

Ord som produkt­placering, produkt­redovisning, kultur­sponsring och kultur­gärning yttrades beroende på vilken sida om snöret man stod på – huruvida kommersiella aktörer skulle beredas plats i offentliga kultur­sammanhang.

Sju år senare hördes liknande tongångar då Mårten Castenfors, ny­tillträdd chef för Liljevalchs konsthall på Djurgården i Stockholm, i pressen basunerade ut att det för 2009 års program – vid sidan om den ständigt vinter­gröna Vår­salongen – även skulle produceras och visas en utställning med möbler från Ikea, som företaget själv skulle vara med att sponsra för miljon­belopp.

”Utställningen kommer kanske att leda till kritik i kultur­kretsar, men alla kommer att se den” uttalade sig chefen, med ett sentiment om att det inte skulle hymlas med att man ansåg att Ikea skulle bli ett stort drag­plåster för konst­hallen, i jakten på det budgeterade antalet besökare som krävdes för att verksam­heten skulle gå ihop ekonomiskt.

Kanske var dessa händelser Stockholms­fenomen, eller i alla fall svenska sådana: att företag inte oanmärkta kunde vara föremål för kultur, subjekt för en utställning eller grunden till ett museum. Kanske var detta också något som ledde till att Ikea sommaren 2016 öppnade museum i egen regi.

För historier, det hade man. 1943 grundade en ung Ingvar Kamprad företaget Ikea, en post­order­firma som sålde allt från fröer till kulspets­pennor. 1948 började man sälja möbler, från 1955 egen­designade sådana, och 1958 öppnade Ikea sitt första varu­hus i Älmhult. Det var en modernistisk byggnad ritad av en lokal arkitekt vid namn Claes Knutson, och var när det stod färdigt, norra Europas största möbel­varuhus. 1964 öppnade även ett hotell i Ikeas regi, på andra sidan parkerings­platsen.

Åren gick och 2012 invigdes ett nytt varuhus med till­hörande handels­område i Älmhult. Frågan var vad som skulle hända med den äldre byggnaden. Svaret blev: öppna museum. Mycket hade hänt på ena sidan tågspåret i samhället Älmhult. Området är numera en stor arbets­plats utspridd på ett flertal kontors­komplex som huserar olika funktioner inom den stora Ikea­sfären, till exempel produkt­design, testlabb och den numera forna katalog­produktionen.

Personal från företagets filialer och varu­hus världen över har länge åkt till denna svenska ort för att lära sig om och känna av företags­andan på plats. Orten Älmhult i sig är en kultur­bärare inom företags­kulturen.

Läs också: Fulbetong eller brutalt vackert?

Länge fanns en intern utställning om företagets historia och framväxt, i en källar­lokal på området, och denna stod som en utgångs­punkt för arbetet med att klä det gamla varu­huset i en ny kostym. Ikea Museum invigdes i juni 2016, med en rad utställningar, både fasta och ambulerande som kontinuerligt byts ut. Löpande hade samlingar byggts upp och ett historiskt arkiv upprättats.

Vad är då museets ämnes­område? Svaret kan vara att det beror på. Berättelsen om Ikea handlar dels om hur det svenska folk­hemmet möblerades, dels hur entreprenören Ingvar Kamprad byggde upp ett globalt företag som är synonymt med nationen Sverige.

Samtidigt är det en nostalgi­tripp där besökare kan peka på exempelvis en soffa och utbrista ”en sån hade vi hemma!”, och sedan gå och äta kött­bullar i restaurangen. Museet är ett nytt tillskott till ett ”Ikea­land”, som blivit ett mycket uppskattat turist­mål i den södra delen av landet.

Även om själva museet inte har så många år på nacken, hade tankarna funnits tidigare. En intern utställning om Ikeas historia hade byggts upp i en källarlokal på området. Foto: © Inter IKEA Systems B.V. 2021.

LOKAL FÖRANKRING OCH STOLTHET
En ytlig jämförelse av dessa två företags ambitioner för att berätta sin historia visar flera gemensamma drag: anknytningen till det lokala, erfarenheten av att ha sysslat med samma saker under lång tid och viljan i att berätta att det man gör är något man gjort bra under lång tid. Å andra sidan, är det också en affär i affären, som ska bidra till företagets eller varu­märkets renommé.

Nu är just dessa två företag knappast de enda i landet som på eget initiativ driver historisk verksamhet. Ett ”museum i affären”-koncept går till exempel att skåda i Insjön, Dalarna, där detalj­handels­kedjan Clas Ohlson 2008 lät uppföra ett företags­museum i anslutning till den butik på orten som årligen lockade 600 000 besökare.

Platsen: Jävre turiststation

Insjön är även grundarens födelseort och fortfarande hemvist åt företagets huvud­kontor. I samband med 100-årsjubileet 2018 flyttade museet in i den stora butiken där en utställning om pryl­historia genom årtionden kan uppskattas av både vuxna och barn.

På andra håll i landet drivs företags­museer i andra former. Husqvarna Museum, med sin stora samling motor­cyklar, sy­maskiner, gräs­klippare och allsköns produkter som – beroende på hur man räknar – åtminstone sedan 1600-talet burit samma namn, är i dag en stiftelse med ägar­ansvar över dessa samlingar och arkiv.

Själva verksamheten drivs som ett sam arbete mellan dagens globala koncern och Huskvarna hem­bygds­förening. Förutom sina 35 000 årliga besökare erbjuder man även tjänster att utfärda vapen- och MC-intyg och uppdrags­forskning kring föremål från både orten och företaget.

Vare sig hur stort eller litet, går det att berätta ifall man varit framgångsrik med produkter och tjänster eller hur verksam­heten och affärs­idén förändrats genom åren.

Inom kategorin företags­museer finns även några statliga representanter. Spritmuseum, i dag beläget på Djurgården i Stockholm, grundades 1967 som ett företags­museum till AB Vin- & Sprit­centralen, och i den så kallade musei­parken på samma ö är Post­museum beläget i ett hus som köptes av Posten redan 1720. Själva museet invigdes 1906 och ägs numera av Post­nord, som in sin tur ägs av svenska och danska staten.

Det finns nog lika många sätt för företag att visa sin historia som det finns sätt att driva företag. Vare sig hur stort eller litet, går det att berätta ifall man varit framgångsrik med produkter och tjänster eller hur verksam­heten och affärs­idén förändrats genom åren. Och man kan även kosta på sig att belysa de delar som kanske inte blev så bra.

Motgångar kan vara nog så lärorika, och är företaget fort­farande vid liv är det högst troligt att ingen annan kan visa upp den historien lika bra. Oavsett om det handlar om ett globalt varu­hus eller en handels­bod som ska fyllas med kunskap och kuriosa.

Läs också: Det isländska äventyret

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.