Året var 1601 och Malmö, då en del av det danska kungariket, etablerade ett Islands­kompani. Detta Islands­äventyr, vilket pågick i 20 år, kan sägas vara det första organiserade handels­utbytet mellan dagens Sverige och Island. I början av detta år deltog två av Malmös borg­mästare i ett möte med borgerskapen i Köpenhamn och Helsingör för att diskutera hur man skulle kunna utestänga den tyska, närmast monopollika handeln med Island.

Frihandelns österbottniska arv

Ett år senare utfärdades ett kungligt brev i vilket de tre städerna successivt skulle få monopol på Islands­handeln. Borgarna förpliktigades att förse Island med vad som beskrevs som goda, oförfalskade och ofördärvade köpmans­varor. Särskilt nämndes mjöl, öl, malt, vin, mjöd, brännvin, kläde och lärft. I privilegierna fastslogs att varorna skulle säljas till ett “rättfärdigt och kristligt” pris. Köpmännen fick inte sätta priserna efter eget tycke.

Dessutom skulle de rätta sig efter lokala sedvänjor och använda sig av isländska mått­enheter. Vidare stipulerades att köp­männen skulle umgås på ett vänligt och hövligt sätt med islänningarna. Intentionerna var goda, men det skulle visa sig att utmaningarna var stora.

ETT KOMPANI BILDAS
Malmös borgerskap utformade ett program för Islandshandeln. Utmaningen var att man i stort sett inte hade någon tidigare erfarenhet av Island. Ett kompani bildades för ändamålet. Nära femtio Malmöbor skrev under överens­kommelsen. I förteckningen finner man dåtidens främsta borgare, bland annat nio förut­varande borgmästare samt tio rådmän.

Lastpallen som revolutionerade världen

En av dessa borgare var den energiska och kraftfulla änkefrun Beritta Gurris. Utöver sitt engagemang i Islands­handeln bedrev hon odling av humle och spannmål på ett område väster om Malmö. Än i dag påminns man om henne eftersom hon fått ge namn åt en gata, en förskola och en HSB-förening i Malmö.

Malmö tilldelades handeln på sju isländska hamnar, med ett fartyg på varje hamn. Där skulle kompaniet anställa en köpman, två handels­betjänter, en kock och en tunn­bindare. Dessa fick inte stanna på Island under vintern då man ville undvika att fresta lokal­befolkningen till onödig handel utanför monopolet. De tilldelade hamnarna var Vopnafjörður, Berufjörður, Holmen, Riv, Grundarfjörður, Stykkishólmur och Patreksfjörður.

Islandskompaniet hade stora utmaningar. Man saknade kapital, manskap, skepp och erfarenhet. Första året kunde endast fyra hamnar besökas. Dessutom var Malmö beroende av den tyska export­marknaden för att finna avsättning för de isländska varorna – i huvudsak fisk, tran, ejderdun och vadmal.

Svenska storaffärer i USA

Skulle borgarna strikt följa det kungliga privilegiet borde alla varor transiteras i Malmö till dryga kostnader. Det visade sig enklare och billigare att sända retur­frakterna från Island direkt till Hamburg. Överhuvudtaget kom Malmö att i stor utsträckning förlita sig på tyskarnas erfarenhet av att bedriva handel med Island. Relationerna mellan Malmö och Hamburg var omfattande, vilket inte var populärt i Köpenhamn.

Sverige tar emot fler islandshästar än nästan alla andra länder i världen. Foto: Foto:
Doreen Sawitza/Pixabay

TVISTER OCH PLUNDRINGSFÖRSÖK
Det berättas även om andra utmaningar. Vid ett tillfälle hade köpmännen i Helsingör under storm och dimma tagit sig till en av Malmö­köpmännens hamnar på Island, till stort förfång för handeln. Vid ett annat tillfälle visade det sig att kölen på ett fartyg som Islands­kompaniet inhyrt från Köpenhamn var täckt av tång och mussel­skal under den nymålade vatten­linjen. Fartyget köl­halades och skrapades i Norge vilket ledde till en tvist.

Ibland uppstod miss­förstånd mellan Islands­kompaniets medlemmar. Vid ett tillfälle beskylldes borg­mästaren Niels Hammer för att tillsammans med sin son ha använt manipulerade tunnor för Islands­handeln, av en annan storlek än den överenskomna. En borgar­hustru i staden vid namn Gertrud Hollenders ska ha varit drivande i frågan. Samtliga berörda vandrade tillsammans med ojäviga vittnen ner till hamnen för att besiktiga ett nyss inkommet fartyg från Island.

Ett allvarligare ärende rörde en köpman som ertappades med att ha använt manipulerade tunnor i sin export av mjöl till Island.

Tunnor med isländskt smör, talg, lammkött, oxkött, tran och fisk gicks nogsamt igenom och man fann att alla tunnor var utformade enligt reglerna. Madamen rannsakades för sina anklagelser men frikändes med en varning om att i framtiden “hålla sin lögnaktiga tunga i styr”. Hon lär ha lämnat Malmö och flyttat till Helsingör efter detta.

Ett allvarligare ärende rörde en köpman som ertappades med att ha använt manipulerade tunnor i sin export av mjöl till Island. Kungen ska ha framfört sitt starka missnöje till borger­skapet i Malmö: “…slemmeligen oh svigaktigen bedraget Voris Undersaatter der paa Landet”. Vid några tillfällen uppmärksammades att sekunda varor skeppats till Island.

Svensk vattenkraft i Riga

Det gällde bland annat Hamburgermjöl och surt tyskt öl. En av de mer dramatiska episoderna inträffade i sundet utanför Helsingör. Ett Malmöfartyg utsattes för ett plundrings­försök men aktionen förhindrades av ett annat fartyg från Malmö.

Utmaningarna fick sammantaget till följd att Malmö endast fick sig tilldelat två hamnar när privilegierna förnyades 1614. Malmös direkta engagemang i handeln med Island upphörde när det Nya danska Islands­kompaniet etablerades 1619. Några decennier senare blev Skåne svenskt och den danska monopol­handeln med Island omöjlig­gjorde all vidare direkt­handel.

Islandskompaniet gjorde emellertid ett varaktigt avtryck i Malmö. Borgerskapet hade under några intensiva år byggt upp en kunskap om den isländska marknaden och handeln hade inbringat betydande bestående värden till Malmö, i form av såväl kapital som erfarenhet av att bedriva ett handels­kompani. Detta bör ha gagnat Malmös borgerskap när man engagerade sig i den fram­växande Ostindiehandeln.

Pågen Gifflar är en populär produkt i Island. Bild: Pågen AB

NYA HANDELSRELATIONER
Under lång tid var handelsrelationerna mellan Sverige och Island blygsamma. Från en svensk-brittisk forskningsexpedition till Island 1772 konstaterades att den danska monopolhandeln inte gagnade islänningarna. Monopolet upphörde ett par decennier senare.

På den svenska marknaden var Islands­sillen under många decennier ett starkt varumärke, något som fortsatt lever kvar. En del av oss kommer fortfarande ihåg de stora tunnor där man fiskade upp sin sill.

Med de klassiska snille­företagen och dess uppfinningar fick den svenska industrin avsättning på Island. Tidiga export­framgångar omfattade fyrar, telefoner och separatorer. På den svenska marknaden var Islands­sillen under många decennier ett starkt varumärke, något som fortsatt lever kvar. En del av oss kommer fortfarande ihåg de stora tunnor där man fiskade upp sin sill.

I dag är handeln mellan dessa två länder stark. Den svenska varu­exporten till Island är allsidig och större än till många stora tillväxt­marknader. Den svenska livsmedels­exporten har gått starkt framåt och svenska varumärken är vanligt förekommande i butiks­hyllorna.

Kapten Gustaf Öberg – svensk affärsman i Kina

Ett slående exempel är Pågens Gifflar, av vilka islänningarna sägs äta nära en miljon paket årligen. Sverige är den största marknaden i världen för isländskt garn och ull. Vi är de näst största konsumenterna av isländska godsaker i världen, endast slagna av USA. Den isländska lakritsen är mycket uppskattad av oss svenskar.

Islandshästarna har också en särskild plats i våra hjärtan. Sverige tar emot fler islands­hästar än nästan alla andra länder i världen, endast Tyskland lär vara en större marknad. Men den absoluta huvud­delen av Sveriges import från Island består nu liksom förr av fisk­produkter. Där är islänningarna fortsatt oslagbara.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.