Arkitekterna som klarat kriser

KRISER I ARKITEKTBRANSCHEN GENOM HISTORIEN
Vad kan vi lära av historien och vilka paralleller finns från tidigare kriser bland arkitekt­företag till den kris vi ser i branschen i dag?

Anders Bergström är lektor i arkitekturens teori och historia på KTH Arkitektur­skolan. I USA finns forskning om detta och krisen som uppstod under 1970-talet i USA påminner om det som händer i dag i Sverige. Den amerikanska forskningen är därför relevant för att beskriva det som händer nu.

Läs också: Medeltida bostadsaffärer

– Renodlade arkitekt­företag har svårare att ställa om än företag som exempelvis också har andra typer av anställda, som ingenjörer, säger Anders Bergström.

Sådana företag som har en blandning av olika anställda blir mindre konjunktur­känsliga och klarar ofta kriser bättre. Anders Bergström tror att vi kommer att få se fler företag med en mix av olika yrkes­grupper i Sverige, liksom fler upp­köp av företag och därmed större konglomerat.

STORA FÖRETAG KLARAR KRISER BÄST
Under tidigare kriser i arkitekt­branschen är det de stora företagen som klarat sig bäst. Även de har det tufft och går kanske med förlust under kriser, men de kan ha ägare som hjälper till och de får också de stora uppdragen.

– De stora kontoren klarar sig bättre i Sverige. De i mitten har det svårast. De har för liten omsättning och för lite reserver. De stora företagen har bredare kund­underlag och klarar sig bättre, säger Anders Bergström.

Det blir därför de riktigt stora kontoren och de små som blir kvar i kriser. De medel­stora eller medel­små köps upp eller tvingas till konkurs. Under kriser är det också arkitekt­företag som nischat sig mot bostäder som har det tuffast.

Läs också: Bostadskris och krispolitik

– Exempelvis kyrkliga byggnader är inte konjunktur­känsligt på samma sätt, säger Anders Bergström.

Så länge bostads­byggandet ligger på is och räntorna är fortsatt höga, syns ingen ljusning. Göran Ekeroth är arkitekt och kund­ansvarig på Strategisk Arkitektur. Han startade företaget på 1990-talet tillsammans med en annan arkitekt.

– Kanske har man blivit lite bättre av att det har varit sämre. Vi startade vårt företag mitt under dåvarande kris. Det blev ett sätt att försörja sig, som också ledde till att vi bestämde oss för
hur vi ville driva vårt företag. Krisen som var då har betytt allt för mitt yrkesliv och för mig som företagare.

Tankarna som föddes under 1990- talet har varit viktiga för att företaget fort­farande finns kvar. Göran var 24 år och hans kollega 28 år när de startade. De kom då direkt från utbildningen så de kunde inte konkurrera med erfarenhet men med att göra saker på sitt eget sätt.

– Att ständigt fråga sig ”hur man kan vara relevant”, ”hur man bäst kan bidra« har gett oss det vi har i dag. Kryddat med att alltid försöka ”tänka tvärtom” och se vart det leder. Inte nöja sig med att »så här gör man ju…” för det gör ju alla andra. Vi har hela tiden utgått från att vi ska försöka ha vår take på saker, göra tvärtom, tänka nytt.

I dag har företaget närmare sextio anställda. De hade några uppsägningar under 2023 och några nu i vår, men är än så länge lindrigt drabbade av nuvarande kris, vilket Göran menar hänger ihop med sättet att tänka som de lärde sig från förra krisen.

– Vi vet att vi måste agera snabbt och hand­fast. Inte leva på hoppet. Hope for the best but prepare for the worst. Alltid tänka framåt. Vad händer efter detta uppdrag, efter denna kund­relation. Alltid vässa oss, vara på tårna och utvecklas. Tidigare kris har lärt oss att vi inte slår oss till ro.

Under studietiden arbetade Göran extra hos en arkitekt­före­tagare som har haft företag sedan 1970-talet och fort­farande är verksam, 83 år gammal.

– Han sa nyligen att man inte ska hoppas att saker går bra om man driver ett arkitekt­företag. Får vi inte betalt tar pengarna slut direkt, man måste hela tiden förbereda sig för det värsta. Vi måste veta att det fungerar, annars måste vi agera. En konsult­verksamhet sitter inte på några till­gångar utan till­gångarna är ju människor.

Vilka företag som klarar sig eller inte, är komplicerat att svara på.

– Vi lärde oss under krisen på 1990-talet att vi behövde bli större och ha fler kunder för att inte vara så sår­bara. Ett kontor med 15–20 anställda kan ha svårare att klara sig om de har få kunder.

Arkitekter som ingår i en större teknik­verksamhet som Sweco eller Projekt­engagemang kan ha lättare att klara sig eftersom de har mer resurser.

Men även stora kontor har haft det tufft i tidigare kriser. KF:s arkitekt­kontor drabbades av låg­konjunkturen i början av 1970-talet och antalet anställda minskade. Efter ett antal tuffa år överlät KF verksamheten till Riksbyggen på 1990-talet. De lade ner verksamheten året efter.

Läs också: Forskning om egna hem

Karin Nyrén är inrednings­arkitekt med en långt arbets­liv bakom sig. Hon har upplevt kriserna, både på 1970-talet och 1990-talet.

Under slutet av utbildningen arbetade hon två dagar och en kväll i veckan med upp­rustning av miljon­programmet Storvretan i Tumba. Då det var svårt att få praktik i Sverige gjorde hon sin praktik på ett arkitektkontor i London.

Efter utbildningen 1972 till 1978 fick hon jobb hos Ahlsén­gruppen Arkitekter och konstnärer där hon mest arbetade med upprustning av olika miljon­program. Hon rustade gårdarna, trapp­husen och gemen­samma lokaler tillsammans med de boende. Krisen under sjuttio­talet minns hon väl.

– Det var väldigt svårt att få jobb. Några startade eget, andra under­visade och blev lärare. Det kändes lite kymigt att jag fick jobb och inte andra. Min brorsa som också är arkitekt hade också svårt att få jobb. Det var ingen lätt period. Många hoppade av sitt yrke eller hamnade i gräns­landet mellan arkitektur och annat.

Karin Nyrén arbetade på Ahlsen­gruppen fram till 1984. Sedan gick hon till Hidemark och Månsson och arbetade med kalkyl- och system­handlingarna för inredningen av Vasa­museet. Därefter lades alla inrednings­projekt på is och Karin arbetade då med upp­rustningen av Kasern II och annexet till Konst­högskolan på Skepps­holmen.

1987 började hon på Nyréns som hennes far startade och där hennes bror arbetade och hon hardärefter arbetat mycket med bibliotek,museer, högskolor och kultur­hus. Nyréns hade några år tidigare blivit delägar­ägt.

– Nyréns blev inte så berörda av krisen, alla raggade jobb, alla var engagerade eftersom alla var delägare. Vi hade andra typer av marknader än de som gick ner, som exempelvis bostäder. Vi hade inte den typen av uppdrag, men jag vet att många andra hade det tufft under nittio­tals­krisen.

Många människor på 1970- och 1980-talen startade egna kontor. Karin Nyrén blev kvar på Nyréns
resten av sitt yrkes­verksamma liv. Åren 2004–2011 var hon också professor på halv­tid i Inrednings­arkitektur på Konstfack samtidigt som hon arbetade på Nyréns halvtid. Hon sa upp
professors­tjänsten när brodern Johan fått i uppdrag att rita Artipelag och hon behövdes på heltid.

Läs också: Kriser som dödar eller återföder

– De företag jag har varit på har klarat kriserna bra. Jag tror att jag har haft tur och har varit på rätt ställen. Men jag tror att det är allra jobbigast för de som kommer ut det år eller de år det är kris. På 1990-talet minns jag att det var många som sökte jobb hos oss på Nyréns.

För att klara kriser måste man kunna tänka sig att göra andra saker i sitt yrke, bredda sig helt enkelt.

– Det är upp och ner för arkitekt­företagare. När bygg­kranarna inte är uppe finns det inga jobb för oss. Det kanske utvecklar yrket också, men det är mycket tuffare i dag. Man ska upphandla jobb och ha gjort liknande jobb för att vara aktuell för att få ett uppdrag.

Vardagen på kontoren är extremt tuff just nu och parallellerna till tidigare kriser i branschen är många, säger Karin Nyrén.

Under 2023 och början på 2024 har exempelvis arkitekt­företagen White, Wingårdhs och Semrén och Månsson varslat personal. Det finns också företag som tvingats till konkurs. Visbyark med ett tjugotal anställda är ett sådant exempel. Företaget hade funnits sedan 1980 och har tidigare klarat många kriser.

Under början av 2023 såg allt bra ut för Visbyark, sedan gick allt fort åt fel håll. Några projekt sköts på framtiden, några sprack, ramavtal blev överklagade och andra uppdrag uteblev. Det som hände Visbyark är symptomatiskt för hur det ser ut i arkitekt­branschen och hur fort det kan gå i tider av kris, både i dag och tidigare i historien.

LIKHETER I KRISER
Både under 1990-tals­krisen bland arkitekt­företag och i nuvarande kris är en kraftig in­bromsning av bostads­projekt och kontors­projekt, en minskad efter­frågan, höjda räntor, ökad inflation och högre bygg­kostnader anledningen till att projekt inte går ihop och läggs ner.

På 1930-talet var det också en djup­gående kris för arkitekt­företag. Den höll i sig i ungefär fem år.

– Stockholms­utställningen sågs som modernismens genom­brott, men hög­konjunkturen som då pågick övergick i låg­konjunktur nästan direkt efter utställningen. Det ledde även till att arkitekter förlorade jobbet, säger Anders Bergström.

Läs också: Köket – ett rum för drömmar

En skillnad vid en jämförelse av kriserna i branschen förr och nu är att ett arkitekt­kontor på 1920-talet hade högst ett 20-tal anställda.

– De flesta kontor var då enskilda firmor, med ägare i toppen, som hade tim­anställda. Företags­mässigt var det inte lika problematiskt att hantera som i dag. Mindre arbete gav helt enkelt färre arbets­timmar att erbjuda utan att varsel eller uppsägningar krävdes.

Därefter växte kontoren och antalet arkitekter på företagen blev fler.

Under 1960-talet genomgick den industrialiserade världen stora förändringar. Det ledde bland annat till en samtida kris för arkitekt­yrket, kopplat till nya attityder till social ingenjörs­konst, miljö­medvetenhet och nya konsumtions­mönster, vilket resulterade i professionella tvivel såväl som faktisk arbetslöshet bland arkitekter.

Under krisen på 1970-talet tog det nästan femton år innan arkitekt­branschen åter­hämtade sig, medan krisen under 1990-talet höll i sig i sju år.

– Några exempel på företag som var med på den tiden och som klarade kriserna då är Lindros, Nyréns och Tengboms i Stockholm, och White i Göteborg. De överlevde de tuffa tiderna, säger Anders Bergström.

SÅ TACKLAR ARKITEKTFÖRETAGARNA KRISERNA
På 1970-talet och 1990-talet försökte arkitekter hantera kriserna genom att bredda sig mot andra fält, som exempelvis byggnads­vård, för ha möjlighet att fortsätta arbeta.

– Det kan vi se i dag också men nu försöker man knyta arkitekt­företagandet till håll­barhet och ta hand om äldre bebyggelse också, säger Anders Bergström.

Arkitektföretag som hittar andra nischer eller breddar sig kan alltså ha lättare att klara sig. Kristider för arkitekt­företag leder också till att yrkes­rollen förändras och breddas.

För arkitekter som blivit arbets­lösa i låg­konjunktur, kan det vara en bra idé att bli mindre specialiserad. I en låg­konjunktur vill också fler studenter full­följa sitt examens­arbete och färre åker utom­lands.

– Det sker en akademisering av utbildningen och arkitekter distanserar sig till praktiken, säger Anders Bergström.

Under krisen i Sverige på 1990-talet var denna utveckling också tydlig. Skolan blev viktigare än praktiken.

– Tidigare har man försökt att undvika specialiseringar på master­nivå. Man försöker medvetet få studenter att bredda sin yrkes­kompetens för tider av kris. I förlängningen kan akademiseringen leda till något bra när allt kommer igång, men det är förstås tragiskt under kriser om fram­tids­tron hos arkitekt­företagare försvinner, säger Anders Bergström.

Det är svårt att sia om fram­tiden och hur lång låg­konjukturen för arkitekt­företag blir denna gång.

– För att kunna förutse det måste man fundera över vad krisen beror på. Den kris vi har nu påminner om 1970-talets på det sättet att den har med globala orsaker att göra. Därför är det svårare att säga hur lång­varig den blir om man jämför med exempelvis krisen på 1990-talet, som var orsakad av händelser i fastighets­branschen och endast drabbade Sverige. Krisen på 1970-talet drabbade fler länder liksom krisen i dag, som drabbar de flesta länder utom USA.

Ingen kan veta hur lång den kris kommer att vara som just nu påverkar arkitekterna och arkitekt­företagen. Eftersom bygg­branschen är så konjunktur­känslig och arkitekt­branschen följer bygg­branschen, kommer vi med säkerhet att få se fler liknande kriser i fram­tiden.

Läs också: Swedish grace såg dagens ljus i Göteborg