Den 7 juni 1907 födde HKH prinsessan Margareta sitt andra barn – Prins Sigvard, svensk arvfurste och hertig av Uppland. Hans far var kronprins Gustaf Adolf och hans farfar Gustaf V. Han föddes in i en sluten, traditionsbunden och patriarkalisk värld men valde att gå sin egen väg och bröt med allt det som han som svensk prins förväntades representera.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2015 #2.
Brytningen blev total när han mot sin fars uttryckliga vilja gifte sig den 8 mars 1934 med Erica Patzek från Berlin som inte var av kunglig börd, utan en kvinna av folket.
Prins Sigvard visste att enligt dåvarande svensk grundlag fick han som prins inte gifta sig med ”enskild mans” dotter.
I sådant fall skulle han förlora arvsrätten till den svenska tronen, sina privilegier, titlar och sin kungliga status. Han trotsade ändå sin far och farfar och blev därmed utesluten ur den kungliga familjens gemenskap.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
”Prins, prins, det är väl inte så märkvärdigt. Det har visserligen sina fördelar att vara den man är, men samtidigt kan man förbanna det öde som lät en födas till prins…”
Ur prins Sigvards dagbok , mars 1927.
KONSTHÖGSKOLA
Efter studenten på Lundsberg våren 1926 skrev Sigvard in sig vid Uppsala universitets filosofiska fakultet. Tiden i Uppsala ägnade han, utöver studierna, till att spela teater vilket han upplevde att han hade talang för och gärna ville ha som yrke, något hans far sa definitivt nej till. Skulle hans son bli en komediant och gycklare? Efter avlagd fil. kand. var Sigvard den förste Bernadotten som hade akademiska betyg.
Den 12 augusti 1927 inträffade något på Sofiero som påverkade resten av Sigvards liv. Den kände arkitekten Ferdinand Boberg och hans hustru Anna som var på besök, bad att få se de teckningar som han hade gjort. Till hans stora förvåning ansåg de att teckningarna var alldeles utmärkta.
Läs också: För näringslivet – i tiden
Sigvard borde gå på konsthögskola hävdade de bestämt. Fru Boberg lovade att prata med hans far. Efter ett tag kom ett brev där hans far uttryckte sin glädje över sonens beslut att bli konstnär. Prins Eugen hade också lagt ett gott ord för Sigvards planer. På hösten fick han börja måla hos den kände konstnären Olle Hjortzberg.
Hösten 1929 kom han in på Konsthögskolan och valde Dekorativa skolan där Olle Hjortzberg undervisade i dekorativ konst för utsmyckning av offentliga miljöer och teaterdekorationer.
Följande år deltog eleverna på Dekorativa skolan i arbetet med Stockholmsutställningen som banade väg för funktionalismen. Temat var ”Konstnären till industrin”. Där och då föddes begreppet industridesign konstaterar Sigvard i sina memoarer.
Sigvard Bernadotte och en klasskamrat blev erbjudna att rita modernt silver för Nordiska Kompaniet, NK. Sigvard ritade cigarettaskar, skålar och fat som en silversmed sedan utförde. Silverföremålen ställdes ut på NK och väckte stort uppseende med sin strikta funktionalistiska 30-talsstil.
Genom olika kontakter fick Sigvard en inbjudan att träffa verkställande direktören på Georg Jensens Silversmedja i Köpenhamn. Ett kontrakt skrevs som lade grunden till ett betydelsefullt samarbete som varade ända fram till 1980.
FÖRDJUPAT SAMARBETE
Under de följande åren prövade Sigvard på olika kreativa arbeten som förde honom och hans hustru till 30-talets Berlin och den tyska filmindustrin där han arbetade under pseudonymen ”Herr Holgers”. I två år var han anställd som regiassistent i Hollywood där han även försökte sig på att vara skådespelare.
Under den här perioden ritade Sigvard även silverföremål för Georg Jensen. Han skriver i sina memoarer att ”det var helt omtumlande att både se och kunna känna på silverpjäserna som de skickliga silversmederna hade gjort efter mina ritningar. Det var en helt annan upplevelse än att bara se dem som skisser på ett papper”.
Läs också: Förlaget och prinsen
Sigvards silverföremål bröt mot Jensens välkända och ofta överlastade traditionella stil, med sitt funktionalistiska och nya formspråk. Samarbetet med Georg Jensens silversmedja utvecklades och fördjupades snabbt.
Efter lyckade utställningar kände Sigvard att han blev tagen på allvar och anförtroddes allt fler uppgifter. Han och hans hustru bodde då i det av Tyskland ockuperade Danmark där han fick uppdraget att göra dekorationerna i den nyrenoverade Apolloteatern på Tivoli i Köpenhamn.
Efter skilsmässa från Erica 1943 gifte han om sig med danskan Sonja Robbert. Tillsammans fick de sonen Michael. Paret flyttade till Sverige och in på Kungliga slottet med barn och barnsköterska i avvaktan på det kommande krigsslutet.
BERNADOTTE & BJÖRN
Av en tillfällighet träffades Sigvard Bernadotte och den danske arkitekten Acton Björn i Köpenhamn. De kom i samtal, och snart stod det klart att de hade samma syn på och inställning till den industriella formgivningens betydelse. Acton hade ett litet ritkontor i Köpenhamn där det även fanns plats för Sigvard.
År 1949 startade de firman Bernadotte & Björn Industri-design A/S. Det var tidvis en svår uppgift att övertyga de danska företagsledarna om vikten av design. Oftast hade de inställningen att det bara gällde att ”snitsa till en grej”. Sigvard och Acton underströk att de utgjorde en mellanhand mellan producent och konsument, och vikten av att produkterna skulle vara konsumentvänliga i sin utformning.
Läs också: En ”sales minded” hantverkets riddare
Ofta möttes de av argument som ”så har vi aldrig gjort förr” eller ”det går inte!”. För att visuellt beskriva vad de menade med industridesign lät de en modellmakare göra verklighetstrogna modeller i trä, gips, lera eller plast – helst i full skala – som de sedan visade för den presumtiva kunden.
I sina memoarer skriver Sigvard att han kommer ihåg den första modellen av Odhnersnurran, som de hade fått i uppdrag att förnya.
Dåvarande vd:n för Facitkoncernen granskade en lång stund tyst modellen från alla håll och sa helt stilla: ”Precis så här skall den nya maskinen se ut”. Detta var början till ett mer än tjugoårigt samarbete.
För att nämna några andra mycket kända produkter som Bernadotte & Björn Industridesign formgav: perstorpsplattan Virrvarr, Margretheskålen, Bernadottekannan och Röda Klara.
SNABB UTVECKLING
Utvecklingen gick mycket snabbt. År 1959 hade firman flyttat till större lokaler. I firman var det nu 18 personer anställda vilket innebar att Bernadotte & Björn Industridesign var störst i Skandinavien.
Nackdelen var att Sigvard fick allt mindre tid till att själv rita. Hans viktigaste uppgift blev alltmer att skaffa nya uppdrag till firman, samtidigt som han var inspiratör och idégivare för de unga medarbetarna.
Läs också: Design som konkurrensmedel
Ingenting fick lämna kontoret utan att både Sigvard och Acton hade gett sitt godkännande. Designen och formspråket skulle vara så enhetligt att man skulle kunna se att en produkt var formgiven av Bernadotte & Björn Industridesign.
Sigvard uttrycker i sina memoarer att det var tråkigt att inte själv få tid till direkt eget skapande arbete, och att det kändes konstigt att sätta sitt namn på produkter som han enbart i periferin hade varit med om att skapa.
De svenska kunderna blev allt fler. Därför beslöts 1957 att ett kontor i Stockholm skulle öppnas. Firman fick allt större och intressantare uppdrag: en svit på Grand Hotell i Stockholm, kontor på Handelsbanken, och – framför allt – den svenska paviljongen på världsutställningen i New York 1964–65 där Sigvard var chefsdesigner.
BERNADOTTE DESIGN OCH AID
På hösten 1959 gifte sig Sigvard med Marianne Lindberg-Tchang. Efter ett gemensamt beslut 1964 beslöt Sigvard Bernadotte och Acton Björn att gå skilda vägar. Allt tyder på att de skildes som vänner. Sigvard fortsatte att arbeta i sitt eget företag, Bernadotte Design.
Bernadotte Design och den brittiska designbyrån Allied Industrial Designers, AID, slog ihop sina verksamheter 1969. Under den perioden skapade AID den mycket välkända logotypen Marabou. Efter tre år avvecklades Bernadotte Design, och det blev allt tystare om designprinsen Sigvard Bernadotte.
Men den pionjär han hade varit, och den stora betydelse och det brinnande intresse han hade för industridesign, har betytt mycket för svensk industridesign.
