Under den senare hälften av 1800-talet införde Sverige skyddstullar på industri- och jordbruksprodukter, vilket ledde till en djup ekonomisk kris. År 1887 grundades Sveriges Allmänna Exportförening med stöd från bland andra blivande kung Gustaf V och ledande företagsledare. Föreningen utvecklades till en viktig aktör och bidrog till att öka Sveriges export.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 3.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Efter flera decennier av frihandel fick Sverige under senare hälften av 1800-talet skyddstullar på industri- och jordbruksprodukter. Landet drabbades av djup kris. Folkförsörjningen var i fara. 1887 väcktes idén om att bilda Sveriges Allmänna Exportförening med syfte att “genom lämpliga anordningar i Sverige och i utlandet bereda sina medlemmar nya eller ökade tillfällen till afsättning af inhemska produkter och industrialster”.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
1 000 företag och enskilda personer inbjöds till medlemskap. Överst bland uppropets undertecknare stod kronprins Gustaf, den blivande kung Gustaf V, följd av en rad prominenta företagsledare och diplomater. Henrik Åkerman, Sveriges minister i Wien, och kronprins Gustaf betraktas som Exportföreningens “egentliga upphovsmän och skapare”.
Man fick 250 napp, varav några var direkt entusiastiska. “Då en ökad export av svenska lantmannaprodukter, industri- och näringsalster torde vara den enda väg som säkert leder till förbättrad ekonomisk ställning för ett land, så beder jag att få hälsa den nya föreningen välkommen” förklarade till exempel brännvinskungen L O Smith.
Läs också: L.O. Smith – affärsman och geni
De mera tveksamma ifrågasatte vad man skulle ha exportföreningen till då det inte fanns något tillgängligt att exportera. Sedan kronprins Gustaf tillskrivit Kungl. Maj:t om problematisk ekonomi sköt regeringen till av allmänna medel. Kung Oscar II satsade 1 000 kr och kronprinsen 500. Kronprinsen blev hedersordförande och kvarstod på posten till dess han 1907 besteg tronen.
Exportföreningen blev en betydelsefull samhällsaktör och Gustav V förblev föreningens beskyddare fram till sitt frånfälle 1950. Föreningen skulle initialt syssla med informationsverksamhet, bygga upp exportlager och ett internationellt nätverk av handelsagenter.
Informationsverksamheten byggdes successivt ut och förändrades till att på 1970-talet syssla med affärsförmedling mellan köpare och säljare av svenska exportprodukter.
Läs också: Förlaget och prinsen
1937 påpekade kronprins Gustaf Adolf, som var hedersordförande, att Sverige vid föreningens tillkomst varit ett jämförelsevis isolerat land. Och att “…nu är i det livligaste handelsutbyte med länder jorden runt. Exporten har under de senaste 50 åren utvecklats på ett sätt som jag förmodar att de män vilka tog initiativet till föreningen aldrig i sina vildaste drömmar kunde ana. Sverige har i själva verket blivit ett av de mera exportbetonade länderna i hela världen”.
Staten ökade sitt intresse för exportstöd och vid halvårsskiftet 1972 bildades Sveriges Exportråd som gemensam organisation för stat och näringsliv.Exportföreningen fick en ny roll som näringslivets aktiva hälftenägare och bevakare av statsmaktens handelsfrämjande åtgärder.
2006 framhöll dåvarande ordföranden Dag Klackenberg, Svensk Handel, den styrka som låg i styrelserepresentation från Svenskt Näringsliv, Svensk Handel, Företagarna, LRF, Sveriges Försäkringsförbund och Chamber Trade Sweden. I dag ligger det exportfrämjande uppdraget på Business Sweden.
