Svensk vattenkraft i Riga

Inte bara ett kraftverk

Efter långa förhandlingar tecknades den 1 augusti 1936 ett avtal mellan den lettiska regeringen och Sentab, som åtog sig att genomföra byggandet av kraftverket, samt Electro-Invest som ställde krediten om 11 miljoner kronor till förfogande och dessutom gick i borgen för Sentabs åtaganden. Kort efter kontraktets ikraftträdande, utfärdade EKN sin garanti som täckte 60 procent av den lettiska regeringens åtaganden gentemot konsortiet. Utformningen av garantin hade varit föremål för långa förhandlingar mellan EKN och banken, där också bankens ordförande Marcus Wallenberg Sr tagit aktiv del. Sentab åtog sig att, utöver vattenkraftverket, bygga en bro över Daugava, gjuta dammen, bygga en sluss för den betydande virkesflottningen och båttrafiken, en fiskränna, en transmis- sionsledning för leverans av ström till Riga, extraspår till järnvägen mellan Riga och Kegums för transport av utrustning och materiel till byggplatsen samt bygga bostäder för de svenska ingenjörerna med familjer och bostäder för lokal arbetskraft (som beräknades maximalt uppgå till 2 000 personer) brandstation, polisstation, affär och personalmatsal. Den totala kostnaden för projektet uppskattades till dryga 20 miljoner kronor, vilket idag skulle motsvara ca 1,2 miljarder kronor.

Löpande räkning

Arbetet skulle ske i löpande räkning och betalas i lettisk valuta. Regeringen finansierade dessa kostnader genom en obligationsemission på den lokala kapitalmarknaden. Betalningsverksamheten övervakades på lettisk sida av en finansinspektör som skulle godkänna varje utbetalning Sentab gjorde från det konto i lettiska lat dit regeringen regelbundet skulle inbetala vad som behövdes för den närmaste tiden. Finansinspektören skulle också uppdraga åt Stockholms Enskilda Bank att vid givna tidpunkter till Sentab överlämna obligationer till ett värde motsvarande skedda leveranser. Dessa obligationer överlät därefter Sentab till Electro-Invest, som utnyttjade dem som säkerhet för en upplåning i banken. Lån som Electro-Invest därefter kunde ställa till Sentabs förfogande och göra det möjligt för Sentab att betala de respektive leverantörerna.

Arbetet sattes omedelbart igång med platsledning i Kegums och ett kontor för Sentab i centrala Riga. Verksamheten kontrollerades från lettisk sida av en bygginspektör som skulle godkänna alla väsentliga åtgärder från byggledningens sida och månatligen lämna en redogörelse för utvecklingen. Av dessa rapporter framgår att byggnationen uppnådde de fastställda målen i stort sett hela tiden. Ett problem uppstod dock vid islossningen i mars 1937. Trycket av ismassorna raserade den provisoriska träbro som uppförts, liksom de isbrytare som skulle skydda bygget. Ingen människa kom till skada och en permanent metallbro, levererad av Motala Werkstad, samt förstärkta isbrytare kunde installeras i maj samma år.

Till följd av framgångarna med bygget beslöt den lettiska Regeringen att 1938 begära en utökning av kontraktet, vilket det svenska konsortiet, liksom Stockholms Enskilda Bank och EKN accepterade. Utökningen innebar dels att ytterligare en transmissionslinje till Riga skulle byggas, dels att ett ställverk med kontrollrum, utrustning, kontor och bostäder skulle byggas i Riga och slutligen att en tredje uppsättning av turbin och generator skulle levereras. Projektet skulle i sin helhet överlämnas i augusti 1940. Detta innebar också att den svenska krediten skulle utökas genom en ny emission om 2 650 000 kronor av lettiska obligationer betalbara i Stockholms Enskilda Bank.

Slutförde bygget trots krigsutbrottet

På grund av projektets betydelse som nationell manifestation av Republiken Lettlands framsteg, lät regeringen pressen regelbundet rapportera om framskridandet av byggnationen. Man engagerade också en fotograf, E. R. Kraucs, som förevigade framväxten av kraftverket i 2 409 fotografier från augusti 1936 till 25 juli 1940, vilka nu ingår i Unescos Memory of the World program.

Vidare hade målaren A. Skride i uppdrag att dokumentera de olika leden i arbetet genom oljemålningar, varav flera överläts till de svenska ingenjörer som deltog i arbetet. Också svensk press ägnade en betydande uppmärksamhet åt de tekniska framsteg svensk ingenjörskonst kunde uppvisa. Arbetet fortgick som planerat även efter den 1 september 1939. De svårigheter som yppade sig genom andra världskrigets utbrott koncentrerades, vad Kegums-projektet angår, i huvudsak till fraktproblem. För att avhjälpa energibristen i Lettland ökade Sentab takten i bygget och kunde påbörja leveranserna av ström till Riga redan den 15 oktober 1939 – en och en halv månad före den i kontraktet fastlagda leveranstidpunkten.