“På en holme i en av Smålands insjöar har legat ett slott, som länge tillhörde släkten Månesköld.” Så börjar Viktor Rydbergs romanklassiker Singoalla från 1857. På en bergknalle vid Söderbysjöns badstrand i Nackareservatet öster om Stockholm finns några oansenliga betongfundament som minner om ett av Sveriges dyraste filmprojekt.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 1.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Där i dag barnfamiljerna trängs med filtar och parasoller uppfördes sommaren 1949 ett kulissbygge – en romantisk medeltidsborg med tinnar och torn.
Hjärnan bakom storfilmen Singoalla var producenten Lorens Marmstedt, Terrafilms grundare, i samarbete med biokungen Anders Sandrew. Marmstedt hade börjat som regissör men med bolaget Terrafilm hade han gått in i producentrollen och gjort sig känd för samarbeten med lovande filmregissörer som Hasse Ekman och Ingmar Bergman.
Läs mer: Sandrews visste vad folket ville ha
Nu laddade han för sitt största projekt, en svenskfransk samproduktion för en internationell publik. Manus byggde på Viktor Rydbergs mörka medeltidsberättelse om kärleken mellan riddaren Erland Månesköld och den romska Singoalla. Marmstedt anlitade ett franskt filmteam lett av regissören Christian-Jaque, och filmen spelades in i tre versioner: en svensk, en fransk och en engelsk – den senare med specialskrivet lyckligt slut för en amerikansk biopublik.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
I teamet ingick en särskild arkitekt som ansvarade för låtsasborgen vid Söderbysjön, avsedd för exteriörscenerna, och ett lika stort kulissbygge på Gärdet för interiörscenerna. Musiken var skriven av Hugo Alfvén och skådespelarna inkluderade namn som Edvin Adolphson, Naima Wifstrand och Lauritz Falk. Alf Kjellin (känd från Alf Sjöbergs film Hets) spelade riddaren Erland Månesköld.
Läs mer: Filmen banade väg för vardagssuccé
I den engelska versionen framträdde han under namnet Christopher Kent, i den franska spelades riddare Erland i stället av fransmannen Michel Auclair. Filmens största stjärna var dock Viveca Lindfors i titelrollen. Hon hade nyligen inlett sin Hollywoodkarriär, men Lorens Marmstedt lockade henne till Sverige för inspelningen. Bland statisterna fanns många svenska romer – bland andra ses Katarina Taikon, Katitziböckernas författare, i en dansscen.
Vid Söderbysjöns badstrand pågick 1949 en av Sveriges största och dyraste filminspelningar, fotograf Bengt Schantz. Källa: Wikimedia Commons.
Idag finns inte många spår kvar av den mäktiga borgen. Foto: Anders Houltz.
Singoalla var den första storproduktionen i svensk film och länge utan jämförelse dyrast. En normal filminspelning kunde på 1940-talet kosta cirka 300 000 kronor. Singoallas budget låg på 1,5 miljoner men överskreds rejält. Mottagandet blev blandat. Svensk biopublik strömmade visserligen till men de internationella förhoppningarna infriades aldrig och kritikerna var inte nådiga.
I dag är behållningen av filmen Singoalla nog främst kultur- och filmhistorisk. Tempo, skådespeleri och manus har åldrats men det största problemet är de stötande stereotyper om romer som filmen är full av. Lorens Marmstedts storverk blev inte vad han hoppats på. Men anblicken av Månesköldarnas medeltidsborg vid Söderbysjön är och förblir storslagen.
