Det är hösten 1816. Systrarna Anna Lena och Aurora Hellgren kommer till huvudstaden. Deras far, styckgjutare vid Finspångs bruk, hade på våren ”kastat sig i Finspongs ström i förtviflan”. Vad som drivit honom till att ta sitt liv och lämna efter sig en änka och fem döttrar är okänt. Plötsligt stod de på bar backe, utan möjligheter att försörja sig. Änkor har viss rätt att överta sina mäns rörelse, men den möjligheten har inte en änka efter en gjutare på ett bruk. De ogifta och därmed omyndiga döttrarna kan inte heller driva rörelse. Alla följer efter till Stockholm. Det är här som möjligheterna finns.

Kontoristen som blev Uppsalas betongboss

Efter ett år i staden och anställning som piga, ansöker Anna Lena om att bli klädmäklerska. Det beviljas i oktober 1817, och hon får ett stånd i kvarteret Rosenbad, dagens regeringskansli. Det är en hektisk marknadsplats med salustånden Röda bodarna och roddarmadammernas kaj. Intill driver Gustava Hägg bokhandel och lånebibliotek. Hon är portvaktsänka och har en pojke med särskilda behov att försörja.

Efter årtionden av krig, i Ryssland, Pommern och Norge, är landet och huvudstaden åderlåtna på män.

NY EPOK FÖR KVINNLIGA FÖRETAGARE
Fyra år senare, kanske inspirerad av Gustava Hägg, övertar Aurora Hellgren ett lånebibliotek.Systrarna är ganska typiska företrädare för en ny epok i det kvinnliga företagandets historia. De hamnar i ett Stockholm där kvinnor tar sig in på traditionellt manliga domäner eller skapar egna utrymmen vid sidan av för att driva rörelser, lika mycket av nöd som av lust. Efter årtionden av krig, i Ryssland, Pommern och Norge, är landet och huvudstaden åderlåtna på män. Usel hygien, trångboddhet, farsoter och superi gör också sitt till. Kvinnoöverskottet är stort, liksom fattigdomen.

Politikerna ser behovet av att öka möjligheterna till försörjning. Präster, borgare och bönder vill minska adelns makt, jämställa män och kvinnor i arbetslivet, montera ned skråväsendet och avskaffa ståndsriksdagen. Det som hindrar dem är att kung Karl Johan sätter stopp.

Under 1800-talets första decennier tas ändå små steg mot full näringsfrihet, och kvinnor beviljas dispenser för att starta egen verksamhet och kunna försörja sig utan en man i hushållet.

Arbetet pågår i Liljeholmens stearinfabrik på Danviksgatan. Ljusen stöps av arbeterskor från Dalarna ca 1870. Bild ur Liljeholmens Stearinfabriks historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

VIDGAD ARBETSMARKNAD FÖR KVINNOR
Skråna slår vakt om sina privilegier, och de första jobben som kvinnor ges tillträde till är inom textilindustrin. De får jobba i 1700-talets manufakturer och får även på egen hand tillverka tyger och enklare plagg som mössor. Så småningom tillåts de också bli skräddare.

Under 1600- och 1700-talen kunde en kvinna försörja sig som till exempel månglerska, ölbryggerska eller krögerska. De kunde jobba med ”hushållsnära tjänster” som piga, strykerska, kokerska, tvätterska eller städerska. Andra typiska kvinnoyrken var inom vården: barnmorska, kopperska, baderska och ”klok gumma” – dåtidens distriktssköterska. Men även inom byggsektorn arbetade kvinnor som mursmäckor, vilka bar tegel, och taktäckerskor. De kunde lägga gatsten och laga staket.

De yrken som Gustava Hägg och systrarna Hellgren satsar på ligger utanför de typiskt manliga domänerna och skrånas kontroll. Vid Röda bodarna står månglerskorna på fasta tilldelade platser och säljer sylta, korv och pölsa. De säljer frukt och grönt och kryddor, de saluför kakor och ”nipper” – textilier, knappar, husgeråd, sytillbehör och andra småsaker. En klädmäklerska, som Anna Lena Hellgren, säljer begagnade kläder, accessoarer och även begagnade möbler.

Bland bokhandlarna och boktryckarna finns en del kvinnor, de allra flesta änkor. Mot slutet av 1700-talet kom de första lånebiblioteken, efter engelsk modell, där borgarna kunde låna böcker mot avgift. Även här finns några änkor, och döttrar, som övertagit verksamheten efter en man som dött.

Mjölkflickor som bär kärl på huvudet. Akvarell, ca 1755-1800 ur Arla Foods historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

NYA MÖJLIGHETER ATT STARTA FÖRETAG
Men det gäller inte yngsta systern Aurora Hellgren, när hon 1821 får tillstånd att driva lånebibliotek. Det gäller inte heller Anna Lena eller systern Gustava, som senare träder in i bilden. De är spjutspetsar i ett nytt samhällsläge som gör allt fler kvinnor till företagare.
Systrarna Hellgren tillhör en generation kvinnor som, när skråväsendet krackelerar, tar sig rätt att gå ut på en arbetsmarknad de tidigare varit utestängda ifrån.

Att Aurora Hellgren endast 22 år ung får klartecken till att driva egen verksamhet, kan tyckas förvånande. Men det har sin speciella förklaring. Året innan har hon gift sig med viktualiehandlaren Christian Holmberg, och i maj 1821 föddes parets dotter Emelie, som ska visa sig vara ett barn med speciella förmågor. Men medan hon fortfarande ligger i sin linda överger Holmberg fru och barn och bildar familj med en annan kvinna. Aurora begär skilsmässa och den beviljas 1823. Som övergiven kvinna gäller det för henne att hitta försörjning. Hon ansöker 1822 om tillstånd att ta över boktryckaren Carl Nybergs lånebibliotek på Regeringsgatan. Det beviljas utan motivering, men sannolikt är det för att hon står ensam med ett litet barn, även om hon på papperet är gift och borde vara försörjd av en man.

”Den 29 Juli inkom Aurora Holmberg, född Hellgren, med anmälan om att hon tillhandlat sig C Nybergs Lån-Bibliothek, i afsigt att hålla det allmänheten tillhanda”, heter det i Hovkanslerns beslut.

– Det är ovanligt, men blir vanligare mot mitten av 1800-talet, att ensamstående kvinnor får tillstånd att driva egen rörelse. Men om det till exempel finns barn eller en gammal förälder med i bilden, att de hade en plikt att försörja, kan det vara ett skäl, säger Christine Bladh som 1991 skrev avhandlingen Månglerskor, om en grupp kvinnliga företagare i början av 1800-talet.

SYSTRARNA DRIVER FÖRETAG TILLSAMMANS
Och så träder Gustava in i bilden. Lomhörd som ung, enligt husförhörslängden i Finspång, men lika företagsam som systern sin. Hon tar hand om det kommissionskontor som Aurora också startat. Det är en föregångare till arbetsförmedlingarna, där framför allt tjänsteplatser hos borgare och societet förmedlas. En ny verksamhet utom skrånas räckhåll.

En stilbildande affärskvinna

I praktiken driver de båda systrarna lånebibliotek och kommissionskontor tillsammans, på olika adresser i Stockholm. Först på Regeringsgatan och senare i Gamla stan, där de också bor tillsammans med Anna Lena och modern. Anna Lena anges också ha kommissionskontor, men dör endast 50 år gammal 1835. Det är Aurora och Gustava som driver rörelserna vidare. Aurora framstår i arkiven som den ivriga entreprenören och Gustava som den stabila förvaltaren.

Hushållsnära tjänster, 1912. Bild ur Electrolux historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Auroras dotter, Emilie Holmberg, visar sig vara ett musikaliskt underbarn, och hennes talang upptäcks när hon är fem år. Hon blir en virtuos på piano och med tiden de romantiska diktarnas musa. Hon tonsätter deras poesi och uppträder på soaréer med C.F. Dahlgren, Carl Jonas Love Almqvist, August Blanche, Carl Flygare med flera. För att ta tillvara dotterns talang och skapa möjligheter för henne att försörja sig, startar den driftiga Aurora ett musikinstitut. Formellt står hon för det, men det är Emilie som ger lektioner och på så sätt drar in pengar till hushållet.

Entreprenörerna: Amanda Christensen

Emilie Holmberg gifter sig så småningom med en brukspatron på fallrepet, de flyr till Amerika och hon blir den första svenska artist att turnera där, till och med före Jenny Lind. Men Emilie dör ung i barnsäng, och Aurora åker till Amerika för att ta hand om barnbarnen. Det blir Gustava som tar hand om det Hellgrenska lånebiblioteket, vilket blir ett av Stockholms största under 1860-talet. När Gustava Hellgren avlider 1869 går också lånebiblioteket och kommissionskontoret i graven efter nära 50 år av framgångsrikt kvinnligt företagande.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!