Kreugers företag blomstrade – även efter kraschen

Kreuger var från början industrialist vars framgångar och förmögenhet startade med armerad betong. Bygg­bolaget Kreuger och Toll var det första företag som Kreuger startade och som kom att blir hans imperiums maktbola

– Han var ingenjör, och hade ett industriellt tänkande. Han tog med idéerna från Svenska Tändsticksaktiebolaget, och ville utveckla företagen genom strukturrationaliseringar, säger Eva Ersson Åbom.

Under sent 1920-tal började Kreuger köpa in sig i Ericsson, berättar Krister Hillerud på Centrum för Näringslivshistoria.

– Han var storägare, men hade inte fullt ut majoriteten i bolaget. Ändå, skulle det visa sig, fick han stor betydelse för Ericsson hade stora intressen i driftbolag utomlands. Kreuger såg möjligheten till strukturrationalisering, precis som han gjorde i Svenska Tändsticksbolaget, säger Krister.

Läs också: Med makt och ansvar

Det blir 1930-tal och Kreuger tar kontakt med Ericsson främsta konkurrent – det amerikanska telefonbolaget ITT – och lånar 10 miljoner från dem. I pant sätter han sina aktier i Ericsson.

– Men det visade sig att panten inte var värd så mycket som ITT trodde, och de begärde att få tillbaka sina pengar. Det satte press på Kreuger, säger Krister Hillerud.

Kreuger betalade dock inte tillbaka sitt lån till ITT och efter hans död tog ITT över hans ägande i Ericsson.

– Det var inte en majoritetspost, men en rätt stor del av företaget som gav rätt till styrelserepresentation. ITT hade ett ombud i Ericsson styrelse ända fram till 1960, då Marcus Wallenberg köpte loss aktierna. ITT gjorde egentligen inte något av sitt inflytande i Ericsson, säger Krister Hillerud.

Fastighets­bolaget Hufvudstaden var ännu ett av Kreugers tidiga företag som han grundade 1915. Det första huset i som företaget byggde låg vid korsningen Mäster Samuelsgatan/­Bibilioteks­gatan. Till­sammans med Kreuger och Toll byggde Huvfud­staden stora och pampiga byggnader som Stadion, NK-huset och Tändstickspalatset.

– Tänk vad kaxig han var som valde att kalla sitt fastighets­bolag för Hufvud­staden fast han bara hade några få fastigheter då, säger Eva Ersson Åbom.

Läs också: Elektrifieringen av Sverige

Bolaget var som mest expansivt kring 1917 då man köpte in hela 24 fastigheter och även Viksjö gård för att förse husen inne i stan med ved. Idag äger Hufvud­staden stora delar av Biblioteks­staden och är börs­noterat.

I norra Sverige fanns det under tidigt 1900-tal en stor mängd mindre pappers- och massa­företag. Kreuger insåg att dessa skulle tjänas på att slås ihop och grundade därför Svenska Cellulosa AB – idag SCA.

– SCA är hans skapelse. Han såg att branschen behövde större företag och köpte upp sig på en massa små bolag. Så skapade han Svenska Cellulosa AB. Han hade Handels­banken med sig, säger Eva Ersson Åbom. Innan ångan och elen gjorde intåg var inte den svenska skogen särskilt värdefull.

– Det var först i slutet av 1800-taletsom man kunde göra pappers­massa, och industrisåga timmer. Det var då skogs­bolagen bildades, och därefter pappers- och massa­bruken, säger hon.

Läs också: Svenska diamanter

Ägarna till de mindre pappers- och massa­verken var inte helt nöjda med samman­slagningen men valde ändå att sälja till Kreuger.

KREUGER GRÄVDE GULD I BOLIDEN
I byn Fågelmyran, tre mil nordväst om Skellefteå hittade man år 1924 guld. Ett flertal spekulativa företag för guld­grävning grundades –  de flesta utan större fram­gångar. Ett av dessa mindre lyckade företag var Central­gruppens Emissions­bolag.

När banken som finansierat bolaget tog över så kom Ivar Kreuger att äga 90 procent av aktierna. I februari 1931 grundas det företag som vi idag kallar för Boliden vilket ledde till att när resten av Europa var starkt påverkade av den ekonomiska krisen så levde invånarna i byn relativt gott. Företaget blomstrade även under åren efter Kreuger­kraschen.

LKAB HAR RÖTTER I GRÄNGESBERG
– Grängesbergsbolaget började som ett järnvägsbolag, som drev järnvägen mellan Oxelösund och Gränges­berg. Kreuger köpte in sig mot slutet av 1920-talet. Han verkar ha haft idéer kring gruvindustrin, med tyska intressenter bakom sig. Men det blev inte så himla mycket av det, men man kan se hans intresse för bas­näringarna, berättar Eva Ersson Åbom.

Redan 1903 köpte Gränges­bergs­bolaget aktie­majoriteten av Gällivare malm­fält och LKAB. Samtidigt pågick en hätsk debatt mellan liberala och konservativa om huruvida gruvorna skulle få vara privat­ägda. 1907 uppnåddes en viss kompromiss där man bestämde att Gränges­berg skulle sälja hälften av gruvorna till staten.

– Ivar Kreuger har inte ägt LKAB, men han har dominerat Gränges­bergs­bolaget som i sin tur ägde halva LKAB. Grängesbergs­bolaget blev kvar i LKAB ända till 1957, säger Eva Ersson Åbom.

Sedan 1976 är LKAB ett helstatligt bolag till skillnad från Gränges­bergs­bolaget som idag är ett spritt bolag med ett flertal ägare.

KREUGERS LÅNGIVARE BLEV SEB
Skandinaviska Kredit­aktie­bolaget var baserat i Göteborg men låg bakom TGOJ som senare kom att bli Grängesbergsbolaget. Kreuger lånade pengar av dem till sina investeringar och de var även partners under ett antal år.

– Han sam­arbetade med Skandinaviska Kredit­aktiebolaget, som var den ena delen av det som sedan slogs ihop till SEB. Det var Göteborgs­grenen. Den andra, Stockholms enskilda bank, var Stockholms­baserad, säger Eva Ersson Åbom.

Kreuger var aldrig ägare i SEB men han spelade en viktig roll i bankens utveckling.

– Skandinaviska Kredit­aktie­bolaget höll på att dras med i Kreuger­kraschen. Kredit­givarna kollapsade nästan. Efter kraschen stod banken kvar med ägandet till många av de fina bolag vi ser inom sfären i dag, säger hon.

Läs också: För näringslivet – i tiden

215 miljoner kronor fick den svenska staten låna ut till Skandinaviska Kredit­aktiebolaget för att rädda det. Det tog fyra år för banken att betala tillbaka pengarna. 1939 bytte man namn till Skandinaviska banken och 1972 gick man samman med Stockholms enskilda bank och SEB grundades.

KREUGER ÄGDE EN DEL AV SKF
Även SKF i Göteborg påverkades av Kreuger – som ägde en relativt stor andel av företaget. Detta var en del av Kreuger­imperiets Göteborgs­gren med intressen i stål och bruket i Hofors. Under kraschen höll SKF på att gå under men man klarade sig och ur SKF föds sedan Volvo.

GRUNDADE SVENSK FILMINDUSTRI
Även Svensk Film­industri påverkades av Kreuger. Runt 1915 kom Kreuger i kontakt med en entreprenör, Charles Magnusson, som ville bygga biografen Röda Kvarn på Biblioteks­gatan. Kreuger och Toll tog på sig uppgiften och det ena ledde som man säger till det andra. 1919 började man även att bygga Film­staden i Solna och Kreuger själv blev hän­förd av film. Genom en samman­slagning av Skandia­film och Svenska Biograf­teatern bildades Svensk Film­industri, SF, med Kreuger som ägare.

TÄNDSTICKSBOLAGET VAR GRUNDEN FÖR IMPERIET

Innan elektriciteten brett ut sig var tändstickor en nöd­vändighet för att genomföra de flesta vardags­bestyr. Före första världs­kriget fanns runt 20 tändsticks­fabriker i Sverige, men Kreuger såg vinsten i att slå ihop dem till större enheter.

– Kreugers pappa var i branschen och sonen tog över ett av de två större bolagen. Hur han kom över pengarna vet jag inte, men hade nog redan då goda bankförbindelser, säger Eva Ersson Åbom.

Ett storbolag för tändsticks­fabrikerna grundades 1917 med Kreuger som ledare vilket gav honom smek­namnet Tändsticks­kungen.

– En inte alltför vild gissning är att det gick att komma över företag till låga priser under de turbulenta krigsåren. Han utnyttjade möjligheterna, säger hon.

Svenska Tändsticks AB noterades på Stockholms fondbörs, och företaget expanderade utomlands. Kreugers idé var att ta över hela världsmarknaden för tändstickor genom att köpa upp och kontrollera konkurrenter. Efter kraschen vidgades Svenska Tändsticksaktiebolagets verksamhet. Behovet av tändstickor minskade. Företaget bytte namn till Swedish Match, splittrades upp i delar och fick en rad olika ägare. 1994 slogs det ihop med Tobaksmonopolet.

Läs också: Fyra strategier som gjort svenska start-ups till globala bjässar