Björnarna från Bonn
VISA BILDTEXT
Lakritsproduktionen hjälpte företaget överleva krigsåren. Källa: Haribo.

FÖRETAGEN AV: Kristin Pineda Svenske 2023-05-22

Björnarna från Bonn

1922 började godis­makaren Hans Riegel från Bonn gjuta fruktgelé i formar, vilka hustrun Gertrud sedan med cykel levererade till stadens godis­försäljare. Under det kommande seklet växte denna småskaliga produktion till att bli ett av Tysklands mest välkända företag.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2022 nr 2.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Året var 1921 och Johann Riegel, kallad Hans, hade nyligen installerat sig i köket till ett tvätteri bakom en ladu­gårds­byggnad i samhället Bonn-Kessenich. Till sitt förfogan­de hade han en budget på drygt 250 tyska mark, en säck socker, en marmor­platta, en spis, en koppar­kittel och en kavel.

Hans företagsidé var enkel: att tillreda ru­tor av frukt­gelé och sälja dessa. Föräldrarna Peter, hant­verkare, och Agnes Riegel, bondfru, hade länge hyst förhoppningen att sonen skulle gå i faderns fotspår och ägna sig åt byggnads­konst, men Hans hade andra planer. Efter full­bordad skolgång blev Hans Riegel “bonbon­kokar­lärling” på godis­fabriken Kleutgen & Meier (grundad 1898) där man fram­ställde frukt­gummi och lakrits, men också farmaceutiska piller.

Läs mer: Marabou satte Sundbyberg på godiskartan

Första världs­kriget, då han var verksam som kurir och senare som under­officer, gav honom ned­satt hörsel för resten av livet, vilket dock inte påverkade hans skicklighet när det gällde godis­framställning.

I slutet av 1910-talet var Hans Riegel tillbaka i Bonn, där han snabbt blev delägare i godisför­etaget Heinen & Riegel. Det var dock bara ett steg på vägen till Riegels mål: att skapa något helt eget. Den 13 december 1920 lät han registrera firma­namnet HARIBO – HAns RIegel Bonn – och för­värvade därefter ett hus på Bergstrasse i Kessenich (i dag en stads­del i Bonn), på vars bakgård han drog i gång sin verksamhet.

Några månader senare gifte sig Hans Riegel med Gertrud Vianden, som kom att bli företagets första anställda. Hans tillredde gelé­godiset, medan Gertrud cyklade runt i byn och levererade företaget Haribos allra tidigaste produktion.

Haribos grundare Hans Riegel på 1930-talet. Källa: Haribo.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

BJÖRNARNA BLEV NYCKELN TILL FRAMGÅNG
Omkring tio år tidigare hade en helt annan trend börjat sprida sig över världen: teddy­björnen. Björnen hade kommit att bli alla barns favorit­mjukdjur, samtidigt som fenomenet med “dansande björnar” väckte inter­nationell fascination. Det där kunde man kanske göra något av, insåg Hans Riegel som 1922 började stöpa sin frukt­gelé i en helt ny form – små björnar som fick namnet Tanzbären (dansbjörnar).

Läs mer: Den söta betan

De var smalare och längre än dagens björnar, samt rullar som inte bara var goda att äta, utan också skänkte små och stora barn såväl syssel­sättning som huvud­bry. Hur skulle de ätas? I ett stycke, eller utrullad till en rem? Utrullad och sedan hop­tvinnad? Eller hopknuten?

Möjligheterna syntes oändliga och för Haribo gick affärerna utmärkt. 1930 var man uppe i 160 anställda, vilket inkluderade diverse lokala representanter runt om i landet. Nu hade också det lilla köket på Bergstrasse blivit för litet, och mellan 1930 och 1933 byggde man en fabrik i Bonn. Vid samma tid lade man till en säljande slogan till firma­namnet: “Haribo macht Kinder froh!” (Haribo gör barn glada!).

Haribo gör barn glada, enligt denna annons från 1930-talet. Fruktgelén hade fått formen av gummibjörnar, som blev omåttligt populära. De kallades då Tanz-bären (dansbjörnar) och var mer avlånga och mjuka än dagens version. Källa: Haribo.

SÖNERNA TAR ÖVER
1935 tog Hans Riegel ett avgörande steg in i utlandet, då han grundade Haribo Lakrids tillsammans med Christian och Eckhof Hansen vid Sukker­varen­fabrikker i Danmark. På så vis blev Danmark centrum för företagets lakrits­produktion – en produkt som alltid har varit mer populär i norra än södra Europa.

Faktum är att det till viss del var företagets lakrits­produktion som räddade Haribo när krigs­vindarna åter ven över Europa. Lakrits sades som livs- eller läkemedel, vilket gav företaget och dess numera 400 anställda vissa fördelar, och de första åren av andra världs­kriget klarade sig Haribo relativt väl. Organisationen av företaget hade Hans Riegel dock blivit tvingad att lämna över till den national­socialistiska regimen.

Lakrits sades som livs- eller läkemedel, vilket gav företaget och dess numera 400 anställda vissa fördelar, och de första åren av andra världs­kriget klarade sig Haribo relativt väl.

Bonbon­mästaren själv, som tillhörde det katolska Zentrumpartei, lyckades bi­behålla en viss politisk distans och undvika medlemskap i Adolf Hitlers NSDAP ända till 1944. Det var också mot slutet av kriget som problemen började drabba företaget. Exporten till utlandet hade sinat full­ständigt. Råvaror för godis­fram­ställningen hade blivit närmast omöjliga att få tag på.

De två sönerna, Hans och Paul, hade tagits som krigs­fångar av amerikanska styrkor. Och inte nog med det: den 31 mars 1945 avled Hans Riegel, troligen av hjärt­problem. Men företagets fabriker hade mirakulöst nog klarat sig helt utan skador. 1945 var det därför Gertrud som återigen steg in och tog över ledningen för företaget.

När sönerna frigavs och kunde återvända till Bonn 1946, genom­förde de en upp­delning av företagets ledning på ett sätt som var ytterst fram­gångs­rikt ända in på 2000-talet. Hans Riegel junior var ansvarig för marknads­föring och för­säljning, medan brodern Paul övervakade produktionen, genomförde tekniska innovationer och tog fram flera av de maskiner som än i dag används i fram­ställningen.

Läs mer: Lärkan smugglades över sundet

Efter­krigs­tidens inter­nationella positivitet hjälpte företaget på traven. Samtidigt var framför allt Hans Riegel jr skicklig på att ständigt ta fram nya produkter i attraktiva färger och former, exempelvis 1960-talets “Happy-­Cola” som hakade på trenden kring den omåttligt populära läske­drycken som fått sitt genom­brott i Europa efter andra världs­kriget.

1960 bytte också “Dans­björnarna” namn, form och färg då guld­björnen, “Goldbär”, lanserades i fem smaker och färger (i dag sex), vilka 1967 registrerades som varu­märkes­patent i Tyskland. 1900-talets sista decennier präglades sedan av tillväxt, inter­nationell expansion och innovativ marknads­föring och produkt­framtagning.

Godis förpackas hos Haribo under slutet av 1930-talet. Källa: Haribo.

SVÅRIGHETER PÅ FLERA PLAN
2009 inleddes en period av flera stora mot­gångar. Först avled den 82-årige Paul Riegel. Därefter styrde Haribo för en gångs skull i helt fel riktning gällande nya produkt­lanseringar.

Satsningen på nyttigare, naturligare och mindre socker­haltigt godis, exempelvis “Juicy Gold­bears”, fick långt ifrån något positivt gensvar hos godis­älskare. När det dessutom visade sig att Haribos socker­fria guld­björnar hade en laxerande effekt, var katastrofen ett faktum. Internet exploderar i negativa (och mycket grafiska) omdömen och Haribos omsättning minskade med 10 procent.

Under samma period inleddes dessutom en juridisk utredning av flera tyska godis­producenter för otillåten kartell­bildning, vilket ledde till att Haribo 2012 dömdes till böter på 2,4 miljoner euro. 2013 avled även Hans Riegel jr, som vid sin död var Tysklands äldsta, aktiva verk­ställande direktör. Med honom förlorade man den man som under sex decennier hade sett till att hålla Haribo på topp i godis­ligan.

Läs mer: Tandröta – 50-talets dolda sjukdom

2018 konstaterade tidningen Focus i artikeln “Gummi­björnar efter­frågas inte längre: Företags­ledningen borta, omsättning i sank” att för­säljningen av guld­björnen hade minskat med hela 25 procent. Nyligen valde mat­varu­företaget Lidl att helt plocka bort Haribo från sitt sortiment till förmån för billigare konkurrenter. “Mat­varu­handeln klarar sig utan Haribo – ett otänkbart scenario under den hädan­gångne patriarken Hans Riegel” skrev tidningen Der Spiegel i slutet av 2020.

Mellan 2018 och 2020 stängdes tre Haribo-­fabriker på olika håll i Tyskland, samtidigt som företags­ledningen och 400 anställda flyttade till ett helt nybyggt flagg­skepp bestående av godis­butik, fabriks­anläggning och logistik­centrum i samhället Grafschaft norr om Bonn. Detta för att koncentrera och effektivisera till­verkningen.

Läs mer: En familj och dess kvarn

Det återstår att se om det räcker för att Haribo inte ska bli akter­seglat på godis­marknaden. Företaget lider ännu av förlusten av sin innovativa, utåt­riktade men barn­löse kapten Hans Riegel jr. Den nuvarande ledaren, Paul Riegels tillbaka­dragne son Hans-Guido Riegel (som bland annat sägs vägra låta sig fångas på bild av annat än företagets egna fotografer), har inte lyckats fylla hans skor.

Än så länge kvarstår dock 7 000 anställda på 16 olika platser i världen och Haribos godis konsumeras i över 100 länder. Med en omsättning på närmare 3 miljarder euro (2019) ligger Haribo fortfarande på plats nio över världens största godis­företag.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Foto: David Pineda Svenske (City-store Bonn).