Stockholms stadsbild såg väldigt annorlunda ut när ångslupar var det smidigaste sättet att ta sig fram på – från kaj till kaj. Några ångbåtsentusiaster träffas regelbundet för att ta reda på så mycket som möjligt om hur denna trafik fungerade.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 2.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!
Ångmaskindrivna båtar konkurrerade ut de så kallade “roddarmadammerna” (kvinnor som transporterade människor och gods i små roddbåtar) i slutet av 1860-talet. Ångbåtarna kom sedan att dominera Stockholms kollektivtrafik under några decennier, men blev så småningom förpassade till skärgårdstrafiken.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
– Den här trafiken stod på sin topp 1912. Sedan konkurrerade spårvagnarna ut båtarna, berättar Gunnar Friberg som är medlem i föreningen Stiftelsen Skärgårdsbåten, redaktör för föreningens tidning och dessutom har en bakgrund som trafikplanerare.
Han och vännerna Hans Langenstedt och Lennart Rydberg träffas så ofta de kan i Centrum för Näringslivshistorias lokaler där de fått möjlighet att gå igenom arkivmaterial från Stockholms Ångslups AB. Företaget bedrev lokal- och skärgårdstrafik under åren 1863–1970. När båtarna sedan försvann ur trafik byggdes många om till bogserbåtar i stället.
Läs också: Karlskronas örlogsvarv — envis överlevare
Gunnar, Hans och Lennart ser sig själva som amatörhistoriker och intresset för båttrafik, och specifikt just ångdriven sådan, har funnits länge. Alla tre har varit medlemmar i Stiftelsen Skärgårdsbåten sedan 1960- och 70-talen, en förening med 3 000 medlemmar som vill bevara skärgårdstrafiken och som även har rustat upp och idriftsatt ett antal ångbåtar. Till exempel ägs ångfartyget Mariefred, som trafikerar Mälaren under sommaren, av föreningen.
– Våra medlemmar har ett stort intresse för båtar och just den ångbåtsfrämjande verksamheten lockar nog många, säger Lennart Rydberg som även är föreningens ordförande.
Hans Langenstedt tror att när det gäller ångslupar handlar det också en hel del om nostalgi, att minnas barndomens resande med turbåtarna i skärgården. Men förutom det rent personliga intresset hos dessa tre herrar resulterar deras efterforskningar inte sällan i artiklar i föreningens tidning Skärgårdsbåten, som kommer ut med fyra nummer per år.
– Vi tittar mycket i gamla styrelseprotokoll för att se hur olika beslut tagits. Där kan man få märkligt mycket detaljer, till exempel kring ombyggnationer av båtar, berättar Gunnar Friberg.
Har det dykt upp något särskilt intressant?
– En sak har vi inte lyckats hitta svar på: Vi vet att ångslupsbolagets båtar alltid var gröna förr, men efter Stockholmsutställningen 1897 skulle alla helt plötsligt vara vita. Man bytte först färg på de större båtarna och sedan de små ångsluparna. Sedan dess har de varit vita. Varför man gjorde den här förändringen vet vi inte riktigt, säger Hans Langenstedt.
