Införandet av det moderna säkerhetsbältet är sannolikt den viktigaste förändringen som skett inom trafiksäkerhetsområdet. Idag är trepunktsbältet standard i alla nya bilar, i både fram- och baksätet. Hundratusentals – kanske rentav miljontals – liv har sannolikt räddats av denna standardisering.
Artikeln publicerades i tidskriften SIS 1922-2022 – 100 år av standarder .
Under årtiondena efter andra världskriget ökade välståndet kraftigt i Sverige, och fler och fler hade råd att skaffa bil. Den ökande bilismen ledde dessvärre också till att olyckorna ökade markant – faktiskt snabbare än antalet nyregistrerade bilar. Antalet trafikolyckor med dödlig utgång ökade med hundratals procent under årtiondena som följde. Den beklagliga toppnoteringen kom i mitten av 1960-talet, då över 1 300 svenskar omkom i trafiken varje år.
Flera olika grepp prövades för att få bukt med detta. Ett exempel var publiceringen av Stig Dagermans novell Att döda ett barn, ett beställningsverk av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF), som sedan publiceringen 1948 flitigt lästs i skolor och filmatiserats två gånger.
Läs även: Reflexens historia – från plastbrickor till jackor
Även om Dagermans text säkerligen ökat den allmänna medvetenheten om riskerna fotgängare utsätts för i trafiken är det de tekniska landvinningarna inom trafiksäkerhetsområdet som gjort att bilisterna i mindre utsträckning än någonsin förolyckas vid en eventuell krock. Och av alla framsteg på området har det moderna säkerhetsbältet en särställning.
Inom flyget blev det tidigt kutym att spänna fast sig i ett tvåpunktsbälte, men inom bilbranschen var det till en början kärvare på det området. Men ett tidigt exempel på säkerhetsanordningar i bilar kom redan i 1880-talets USA då Edward J Claghorn 1885 patenterade ett säkerhetsbälte avsett att användas i New Yorks taxibilar. Av ritningarna att döma var det antagligen många som inte bemödade sig att spänna på sig anordningen under den förmodat korta taxiresan.
Amerikanska Nash Motors Company introducerade ett säkerhetsbälte som extrautrustning i sina bilar kring 1950 och jätten Ford följde deras exempel, dock utan något egentligt genomslag. Få bilister verkade intresserade av att använda bältet och ännu färre var villiga att betala en extra slant för det. I mitten av 1950-talet hade det ännu inte vunnit mark. Dessutom erbjöd de befintliga tvåpunktsbältena dåligt skydd mot skallskador, vilket gjorde att en vidareutveckling av bältet var på sin plats.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
FLERA INNOVATÖRER
Historien om trepunktsbältets tillkomst är ett fall av att en framgång ibland kräver flera utvecklingssteg – och flera innovatörer. Många har velat ta åt sig äran av framgångssagan. Utvecklingen från ursprunglig idé till det bälte vi använder idag var i själva verket en process där både Sverige och USA satt i framsätet. Inte bara gällande själva uppfinnandet, utan också kring att popularisera det och åstadkomma de attitydförändringar som gjort att bältet idag är en lagstadgad standardutrustning.
Startskottet anses i allmänhet ha kommit 1951 då amerikanerna Roger W Griswold och Hugh De Haven ansökte om patentet ”Combination Shoulder and Lap Safety Belts”, vilket beviljades fyra år senare. Precis som med moderna säkerhetsbälten hade Griswold och De Havens variant tre förankringspunkter, en på vardera sida av midjan och en vid ena axeln. Spännet var dock placerat mitt på midjan och inte på sidan av sätet. Den amerikanska bilindustrin förhöll sig till en början kallsinnig till den nya innovationen.
Idén letade sig så småningom till Sverige genom att energibolaget Vattenfalls ingenjörer Bengt Odelgard och Per-Olof Weman fick i uppdrag att utveckla ett säkrare bilbälte än de befintliga. Genom att studera utvecklingsarbetet i USA och göra egna krocktester utvecklade de en egen variant, ”Säkerhetsbälte typ Vattenfall”, som med start 1956 monterades i företagets 1 500 tjänstebilar och därefter även började saluföras till privatpersoner.
Idén omfamnades sedan av biltillverkaren Volvo, där bältet fick sitt moderna utförande under ledning av förste säkerhetsingenjör Nils Bohlin. En av många nyheter med Bohlins uppdaterade variant var användbarheten: nu kunde bältet enkelt sättas fast med en hand. 1958 fick han patent på sin variant av trepunktsbältet och från och med året därpå var det standardutrustning i alla nya Volvobilar.
STANDARDISERING OCH LAGSTIFTNING
1967 utfärdade Sveriges Standardiseringskommission den första svenska standarden rörande bilbälten, SMS 2470 som gällde placeringen av säkerhetsbältets fästpunkter. I texten definieras ett säkerhetsbälte på följande vis: ”Bältesband med lås, inställningsdon och fästbeslag, som – förankrat i bil – är avsett att minska risken för skador hos åkande i bilen genom att begränsa dennes rörlighet vid kollision, hastig inbromsning eller vältning.”
Standarden baserades på ett pågående internationellt arbete med hänvisningar till standarder utfärdade av amerikanska bilindustrins dåvarande standardiseringsorgan Society of Automotive Engineers (SAE). Två år senare kom SMS 2471, en standard för hållfasthet och test av densamma.
Säkerhetsbältet omfamnades internationellt under 1970-talet och användningen blev lagstadgad i många länder, däribland Spanien, Frankrike, Australien och Nya Zeeland. I Sverige kom lagstiftningen på plats 1975, vilket brukar ses som ett märkesår för svensk trafiksäkerhet. Från och med 1986 krävdes bälte för vuxna även i baksätet, och två år senare även för barn.
Hur har då olycksstatistiken sett ut i Sverige sedan bältet blev standard? Sedan de beklagliga toppåren i mitten av 1960-talet har dödsolyckorna i trafiken blivit allt färre. Under pandemiåret 2020 var antalet nere på 204 och året dessförinnan 221. Även om det är långt ifrån nollvisionen är det är rekordlåga siffror. Allt var sannerligen inte bättre förr, och det är trepunktsbältet ett bevis på.
En standard är en gemensam lösning på ett återkommande problem. Syftet med standarder är att skapa enhetliga rutiner för att generera största möjliga nytta inom ett visst område. Som svenskt standardiseringsorgan har SIS tagit fram tusentals standarder och verkat för användningen av dessa.
Till Svenska Institutet för Standarder hundraårsjubileum 2022 har vi på Centrum för Näringslivshistoria uppmärksammar de ett antal banbrytande standarder. Läs mer på www.naringslivshistoria.se.
