(function(w,d,s,l,i){w[l]=w[l]||[];w[l].push({'gtm.start': new Date().getTime(),event:'gtm.js'});var f=d.getElementsByTagName(s)[0], j=d.createElement(s),dl=l!='dataLayer'?'&l='+l:'';j.async=true;j.src= 'https://www.googletagmanager.com/gtm.js?id='+i+dl;f.parentNode.insertBefore(j,f); })(window,document,'script','dataLayer','GTM-W7J446Q');
Från benskakare till kolfiber och el
VISA BILDTEXT
Bruksanställda på cykel, Långö Bruk i Dalarna. Från vänster Poststationsdföreståndare Fredrik Karlsson, Bruksakassör Karl Hammarström och Bruksbokhållare Herman Pettersson, år 1897. Källa: Tekniska museet.

NÄRINGSLIVET AV: Gert Ekström 2023-09-12

Från benskakare till kolfiber och el

Att inte cykla är att gå för långt, säger entusiasterna. Och de är många. Det görs ungefär en miljard cykelresor i Sverige varje år, vilket innebär att var tionde resa är en cykeltur.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 2.
Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Cyklar har vanligtvis två hjul. Från början hade den varken pedaler, luftfyllda däck, kedja eller ens styre. Den fick i stället sparkas fram. Men vid slutet av 1800-talet såg konstruktionen i princip ut som i dag — med pedaler och en kedja som sätter snurr på bak­hjulet. Det finns många som vill ta åt sig äran av att ha till­verkat världens första cykel.

Läs också: En seglivad hoj

Det finns en historia om att Leonardo da Vinci (1452–1519) skulle skissat på en, men det är antagligen inte sant. Troligare är att någon som arbetat med hans arkiv många år senare skissat något cykel­liknande på bak­sidan av en annan ritning.

Ett mycket stort steg för cykelns utveckling var uppfinnandet av den luftfyllda gummi­slangen. John Boyd Dunlop (1840–1921) var en veterinär på Irland som 1888 provade att sätta en luft­gummiring på sin sons tre­hjuling.

Efter benskakare (obekväma konstruktioner med två järnhjul som gjorde att skelettet skakade kraftigt på den som fram­förde cykeln) och hög­hjulingar utvecklades säkerhets­cykeln i England på 1870-talet. Den hade kedje­utväxling och två lika stora hjul. Ett mycket stort steg för cykelns utveckling var uppfinnandet av den luftfyllda gummi­slangen. John Boyd Dunlop (1840–1921) var en veterinär på Irland som 1888 provade att sätta en luft­gummiring på sin sons tre­hjuling.

Det blev en succé och idén spred sig. Vid slutet av 1890-talet var cykeln i princip färdig­konstruerad med frinav, bromsar och luft­fyllda gummi­däck. På vissa av 1890-talet cyklar skulle man dock trampa upp och ner på pedalerna i stället för runt. Det fanns en teori om att man på det sättet bättre tog tillvara benens muskel­kraft.

En kvinna cyklar en trehjuling i sällskap med män på höghjulingar. När velocipeden var en nyhet ansågs det olämpligt för kvinnor att bära byxor, vilket krävde kreativa lösningar. Akvarelltryck av L. Prang & Co 1887. Bild: Library of Congress.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

SNABB UTVECKLING
Benskakarna och hög­hjulingarna var avsedda för herrar, eftersom kvinnor inte kunde bära byxor. Några olika varianter av cyklar med tre, fyra eller till och med fem hjul byggdes där damerna kunde sitta i damsadel eller cykla i kjol. De var mycket dyra och tung­cyklade på dåtidens vägar. Dam­cykelramen kom något senare när man fått fram en lätt, mer hållbar stålrörs­kvalitet.

En vid, lång byxkjol uppfanns av Amanda Bloomer i England på 1850-talet. Den kjolen blev populär från 1890-talet och kunde användas vid sportande och cykel­turer. Men det var först på 1910-talet som det blev vanligare att damer ”red velociped” som det kallades.

Läs också: Historisk hoj i nyproduktion

Under 1920-talet blev cyklarna billigare. Nu hade även lands­bygdens folk, pigor och drängar, möjlighet att köpa en cykel på avbetalning. Det ledde till att rörligheten på landet ökade. Man kunde färdas till den större orten för att handla, få nyheter eller kanske åka till dans­banan i en närbelägen by. Dessutom blev det lättare att ta sig till tillfälliga jobb i skogen eller på åkern.

Under de följande decennierna förbättrades cykeln tekniskt sett. De blev mer hållbara och en stor flora av tillbehör utvecklades: utväxlingar, bättre bromsar, lyse och paket­hållare. Särskilt under andra världskriget blev cykeln ett nödvändigt transport­medel i skuggan av bränsle- och gummi­kriser.

SVENSKA CYKLAR
Den första större svenska cykel­tillverkaren var fabrikören Per From som 1884 gjorde sin första cykel. Han hade varit på en studie­resa till USA och tagit med sig kunskapen att bygga hög­hjulingar till Sverige. Hans hög­hjulingar hade ram av rör, ihålig fram­gaffel, däck av massivt gummi och kullager på både fram- och bakhjul. From fortsatte att bygga cyklar efter utländska före­bilder. Vissa liknar dagens cyklar men han tillverkade även olika special­cyklar, som till exempel tre­hjulingar för dem som trodde att det var svårt att hålla balansen på en tvåhjuling.

Radio CfN #30 Hantverk, tradition och kvalitet – Skeppshultcykelns historia

Sveacykeln konstruerades av bröderna Ljungström på 1890-talet. Den hade fem trycklufts­reglerade växellägen och två bromsar. Till­verkningen pågick till omkring 1905. Alfred Nobel blev intresserad av konstruktionen och de tillverkades i England under en kort tid.

Scania i Malmö importerade engelska Humber-­cyklar men började även egen tillverkning. I det främre kedje­drevet syntes fabriks­märket som buss- och lastbils­tillverkaren Scania använder än i dag.

Många mindre handlare köpte delar per postorder från de större fabrikerna och monterade själva. De namngav ofta sina cyklar fantasi­fullt eller tids­typiskt. Här hittar vi namn som Spurt, Spänst, Snabb, Svanen och Amor.

Crescent tillverkades från 1890-talet i Chicago. De importerades till Sverige och ansågs så bra att Lindblads började tillverka dem i Stockholm. På 1960-talet gick företagen som till­verkade Crescent och Monark samman. Monark i Varberg, Wiklunds i Stockholm och Nymans i Uppsala hade flera egna märken men sålde också delar till mindre tillverkare.

Många mindre handlare köpte delar per postorder från de större fabrikerna och monterade själva. De namngav ofta sina cyklar fantasi­fullt eller tids­typiskt. Här hittar vi namn som Spurt, Spänst, Snabb, Svanen och Amor. Samt Funkis, Flygaren, Pilot, Torped och Atomen. Sammanlagt har det funnits mer än 2 500 olika cykel­märken i Sverige.

Boxaren Ingemar »Ingo« Johansson och hustrun Birgit på cyklar av modellen Special-Lyx tillverkade av Monark, 1960. Foto: Cycleurope Sverige.

CYKELN I DAG
De vanligaste cyklarna i dag liknar tekniskt sett dem som tillverkades under 1930-talet. Lättare och förbättrade material som kol­fiber kommer till användning inom cykel­industrin. Många kunder föredrar att ”komponera” sin egen cykel genom att välja en ram som finns i olika storlekar och kvaliteter, köpa till hjul, sadel, växlar, bromsar och skärmar.­

Cykeln har utvecklats till att på många håll i världen utgöra det viktigaste och största transport­medlet. Men i Europa är vi fortfarande fästa vid våra bilar, även om framför allt Danmark och Holland är cyklande nationer.

I Danmark sker var femte resa med cykel, i Sverige var tionde. De senaste årens utveckling av elcyklar har dock ökat intresset för cykeln som transport­medel, inte minst i städerna.

Läs också: Den siste däckplågaren

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.