Idag utarbetas det standarder på alla tänkbara områden. Inom industrin insåg man tidigt fördelarna med enhetliga format. Att en mutter och en skruv tillverkade på olika fabriker faktiskt passar ihop beror på att de är tillverkade enligt samma standard och att dess storlekar håller sig inom givna toleranser.
Artikeln publicerades i tidskriften SIS 1922-2022 – 100 år av standarder .
Toleranser anger vad som för sammanhanget är lagom, vilket är en nyckel till framgångsrik storskalig tillverkning. Och det handlar inte bara om skruvar och muttrar. De representerar en idé om hur man på ett konkret vis arbetar enligt gemensamt överenskomna normer. I ett bredare perspektiv är det ju faktiskt vad allt standardiseringsarbete handlar om.
Så blev centimetern en knäckfråga
Inom modern tillverkningsindustri kan du knappast producera någonting av värde om inte processerna följer gemensamt överenskomna specifikationer. Precis detta kom man underfund med i det tidiga 1900-talets verkstadsindustrier. En av de stora skillnaderna mellan tidigare generationers hantverk och den moderna industriella tillverkningen var den storskaliga produktionen av många små delar som slutligen monterades ihop till en färdig produkt på det löpande bandet.
När delarna väl skulle monteras var det avgörande att de olika komponenterna hade tillverkats med tillräcklig precision att de passade ihop utan att behöva filas ner och finjusteras i efterhand – man ville ju inte gärna stoppa det löpande bandet i onödan. Men eftersom det var näst intill omöjligt att tillverka något som höll ett exakt mått blev ett system med accepterade övre och undre måttgränser – toleranser – vägen framåt.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
PIONJÄREN MÅTT-JOHANSSON
Under 1900-talets första årtionden var det vanligt att man inom fabriksindustrin använde kalibreringsverktyg som tolkar och hakmått för att uppnå tillräcklig precision vid tillverkningen. Dessa verktyg var visserligen inbördes korrekta, men rättade sig inte efter någon vedertagen industristandard.
Så länge som alla komponenter tillverkades vid en och samma fabrik enligt en och samma måttsats utgjorde interna standarder inget större problem. Värre blev det när ekonomin utvecklades och fabrikerna blev mer specialiserade och beroende av komponenter tillverkade av underleverantörer, eller när fabriken blev underleverantör till andra industrier. För att inte tala om alla de problem som uppstod vid handelskontakter med utlandet.
Prylen: 102 bitar stålhård precision
För att industristandarder skulle kunna bli möjliga krävdes det dock ordentliga mätmetoder och precisionsverktyg – standarderna skulle ju gå att följa. Det sannolikt viktigaste bidraget på det området kom från svensken Carl Edvard Johansson, även kallad Mått-Johansson.
Hans egentillverkade måttsats från 1896 bestod av 102 passbitar, vilka kunde kombineras för att få fram måttprototyper mellan 1-201 mm – i intervaller på en hundradels millimeter. Sådana exakta mätmetoder blev snart oumbärliga vid all typ av industriell precisionstillverkning och kalibrering av maskiner. Johanssons måttsats fick ett enormt genomslag, inte minst inom den amerikanska bilindustrin, där ”Jo Blocks” tidigt omfamnades av både Cadillac och Ford.
Trots framgångarna i USA var Johanssons måttsats framtagen med det franska metersystemet som bas. Systemet hade fastslagits 1875 vid meterkonventionen i Paris och till skillnad från kroppsnära mått som tum och fot var systemet rationellt utformat som ett absolut värde kopplat till jordklotets uppskattade storlek.
1930 fastställde British Standards Institution måttet på en tum till exakt 25,4 mm. I mars 1933 följde American Standards Association deras exempel. C E Johansson hade som auktoritet på området själv varit involverad i diskussionerna som föregick beslutet. Hur han egentligen hade lyckats tillverka sin måttsats är det dock ingen som vet. Den hemligheten tog Mått-Johansson med sig i graven.
STANDARDER SOM LEVER KVAR
I Sverige insåg man tidigt att det behövdes gemensamt utarbetade och överenskomna standarder för att industrins hjul skulle kunna snurra oförtrutet. Sveriges Maskinindustriförenings standardkommission (SMS) hade redan 1922 skickat ut en remiss på ämnet toleranser.
År 1925 utfärdades standarden SMS-133, Toleranser för diametermått, en av de första i sitt slag i världen. Hilding Törnebohm vid Svenska Kullagerfabriken (SKF) blev en av förgrundsgestalterna inom den tidiga svenska standardiseringsvågen, kanske inte helt oväntat då SKF var ett av Sveriges mest exportberoende industriföretag och som hade allt att vinna på att deras kullager kunde säljas till så många marknader som möjligt.
Läs också: Fordonsindustrin som motor
SMS-133 låg delvis till grund för International Standards Associations (ISA) toleranssystem ”System of Fits” som utkom 1934, hela nio år efter den svenska föregångaren såg dagens ljus. Törnebohm själv blev 1928 belönad med Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) guldmedalj för sina insatser. Och standardiseringen av industrin hade förstås bara börjat.
Det svenska och internationella arbetet med dimensioner och toleranser resulterade i otaliga handböcker och ytterligare standarder under resten av århundradet. Idag lever de alla vidare i standarden ISO 286 och ”the ISO fit system”. Den senaste reviderade utgåvan kom 2010. Även andra system för passmått och toleranser förekommer, till exempel i USA, där ANSI Standard of Limits and Fits (B4.1) gäller.
En standard är en gemensam lösning på ett återkommande problem. Syftet med standarder är att skapa enhetliga rutiner för att generera största möjliga nytta inom ett visst område. Som svenskt standardiseringsorgan har SIS tagit fram tusentals standarder och verkat för användningen av dessa.
Till Svenska Institutet för Standarder hundraårsjubileum 2022 har vi på Centrum för Näringslivshistoria uppmärksammar de ett antal banbrytande standarder. Läs mer på www.naringslivshistoria.se.
