FÖRENKLADE TILLGÅNGEN TILL DIGITAL MEDIA
För att förstå varför sådana här mediastandarder är nödvändiga räcker det med att gå tillbaka 20-25 år. På 1990-talet började nämligen hemdatorerna bli tillräckligt kraftfulla för att kunna spela upp mediafiler, och internetuppkopplingen tillräckligt snabb för nedladdning av desamma.
Under dessa pionjärår utvecklades det en mängd olika filformat för rörlig bild och ljud, och det var inte ovanligt att företag tog fram sina helt egna format för att ”låsa” användarna till sin specifika programvara. En av värstingarna i sammanhanget var RealNetworks mediaspelare RealPlayer från 1995, som av magasinet PC World korats till världens näst värsta tech-produkt (bara tjänsten AOL var värre). RealPlayers gränssnitt var nedlusat av reklam och popups.
Läs även: Musikradion föddes på djupt vatten
Tidiga versioner hade dessutom besvärande säkerhetsbrister och kunde exponera användarens dator för cyberattacker. Dessutom höll sig spelaren naturligtvis med sitt alldeles egna filformat (.rm), som mycket få andra program kunde hantera. I takt med att den digitala världen lade barnsjukdomarna bakom sig kunde så småningom neutrala, högkvalitativa och gemensamt överenskomna formatstandarder som MPEG vinna mark och bli dominerande. Vilket underlättade användningen för det stora flertalet.
SÄKER KOMPRIMERING AV FILER
MPEG-4 introducerades under 1998 och standardiserades året därpå som ISO/IEC 14496. Egentligen är den inte en enskild standard utan en hel svit, i nuläget bestående av över 30 delar. Bland ISO-standarder är den en av de mer tekniskt ingående. I korthet är den en standard för digitala tidsberoende medier (jfr engelskans time-based media), alltså media som måste spelas upp i en viss hastighet, varav ljud- eller filmfiler är de vanligaste exemplen.
MPEG-4 komprimerar video och ljud, vilket alltså minskar filstorleken, utan att en mänsklig användare märker av någon större kvalitetsförlust. Utöver att kunna allt sina föregångare kan är den kodad med mer avancerade algoritmer som möjliggör hårdare komprimering och därmed mindre filer. Standarden bedöms av experter vara både bakåtkompatibel och framtidssäker. Bland mycket annat har MPEG-4 även stöd för copyrightskydd, eller Digital Rights Management (DRM).
Läs även: Teknik för nytta och nöje
Ett av märkesåren för MPEG-4 var 2004, då standardens tolfte del, The ISO base media file format, publicerades. Denna formatstandard ligger till grund för filändelsen .mp4, som idag ett av de vanligaste och mest spridda formaten för filmfiler. Det var också för denna delstandard kommittén ISO/IEC JTC 1/SC 29 under 2021 förärades en Emmy vid Technology & Engineering Emmy® Awards.
Lite oväntat blev MPEG-4 även en riksnyhet i svensk tv en lördag i oktober samma år. Myndigheten för press, radio och tv hade nämligen beslutat att sändningarna i det svenska marknätet skulle gå över till ny kompressionsteknik, MPEG-4, med följd att det kunde bli svart i rutan på äldre tv-apparater.