Från insjötransporter av järn och stål till ett av Sveriges största och mest vinstgivande företag, med affärer över hela världen. Och vidare ner i fördärvet. Broströmskoncernens dramatiska levnadsbana är stoffet som en riktigt bra teveserie vävs av.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2016.
I mitten av 1960-talet var Broströmskoncernen ett av Sveriges största och mest vinstgivande företag. Ägarfamiljen en av landets rikaste. Broströms var lika dominerande i Göteborgs näringsliv som Volvo är idag. När koncernen stod på topp hade man 18 000 anställda och ägde en tredjedel av Sveriges handelsflotta. Broströms ägde också Eriksbergsvarvet på Hisingen, och hade stora intressen i Götaverken. Dessutom var man stor ägare i Asea och flera andra stora svenska företag.
I SR: Redarfamiljen Broström – missbruk, mord och farliga förbindelser
Broströms delägde även Göteborgs flottaste hotell och restaurang, Park Avenue Hotel med tillhörande lyxrestaurang. Här firades dopen av många av Broströms nybyggen. Kommunistledaren C.H. Hermansson räknade i sin klassiska bok De femton familjerna från början av 1960-talet Broströms till en av de fem ledande, ”ett av fingren på storfinansens järnhand”. Bara några år senare var Broström ett företag i djup kris.
Idag finns inga spår kvar av det en gång så stolta företaget med pampigt huvudkontor vid Packhusplatsen i Göteborg. Få svenska företag har upplevt en sådan dramatik som Broströmskoncernen. För att inte tala om familjen Broström. De flesta tevesåpor bleknar i jämförelse.
Från Absolut till Zorn – transatlantiska band genom historien
Paradoxalt nog är det inte många svenskar under femtio som idag vet något om företaget och familjen. Broströms historia visar vad privat entreprenörskap kan skapa, men belyser också riskerna med familjedominerat storföretagsägande. I sanning ett exempel från verkliga livet på talesättet förvärva, ärva och till slut fördärva.
Från att ha varit ledande i Göteborgs redarsocietet kom Broströms att detroniseras av Stenasfären som grundades av Sten Allan Olsson från Donsö i Göteborgs skärgård. En uppstickare som tjänade sina första stora pengar på skrothandel och färjetrafik med taxfreeförsäljning. Idag är det Stenas stora färjor som dominerar hamnbilden i Göteborg.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
BÖRJADE MED EN GALEAS
Det är drygt 150 år sedan allt började. År 1865 inköpte Axel Broström, boende i värmländska Kristinehamn, galeasen Mathilda (döpt efter hans maka) och började bedriva sjöfart. Kristinehamn var en viktig utskeppningsort för järn och stål från bruken i Bergslagen.
Axel Broström visade sig vara en enormt driftig och framåtsträvande entreprenör — han har beskrivits som ”småväxt, neurotisk och hetsigt energisk”. När Axel Broström dör 67 år gammal 1905, sliten av en enorm arbetsinsats, är Broströms Sveriges största rederi med 24 fartyg. Verksamheten hade 1882 flyttats från Kristinehamn till Göteborg.
Hamnarbetarna – en mytomspunnen kår
Sonen Dan Broström övertog ansvaret efter faderns död. Han kom att visa sig om möjligt ännu mer drivande. Under hans ledning blev Broströms ett internationellt storföretag inom shipping och skeppsvarv. Som mest hade rederiet över hundra fartyg.
När Dan Broström tog över 1905 engagerade sig även hans två systrars äkta män i bolaget. Broströms kom att förbli familjestyrt i många år — på gott och ont. Dan Broström utökade snabbt verksamheten med nya bolag och linjer till nya destinationer — Ostasiatiska Kompaniet (tillsammans med Wallenbergs), Svenska Amerika Mexiko Linien, Svenska Amerika Linien, Svenska Orient Linien, och mycket mer. Och han knöt stora fraktavtal för transport av malm och annat.
Han gillade att köra bil, och köra fort. I en kurva i Trönninge, en mil söder om Halmstad, slog bilen runt och Dan Broström avled omedelbart, 55 år gammal.
Broström gifte in sig i Göteborgs handelsaristokrati. Hustrun Ann-Ida var född Mark, och hon skulle bli familjens matriark och samlande gestalt efter den förfärliga olyckan. Det var fredag den 24 juli 1925. Dan Broström var tillsammans med hustrun på väg i bil från Skåne till bostaden i Särö söder om Göteborg. Med i bilen, en stor Lincoln, fanns också hans chaufför, men det var Broström själv som satt bakom ratten. Han gillade att köra bil, och köra fort. I en kurva i Trönninge, en mil söder om Halmstad, slog bilen runt och Dan Broström avled omedelbart, 55 år gammal. Passagerarna blev endast lätt skadade.
TIOÅRIG ARVTAGARE
Dan Broströms död var ett hårt slag för familjen och företaget. Den ende sonen, Dan-Axel, var endast tio år. Successionen är som bekant en av familjeföretagens största utmaningar. Det fanns ingen tvekan om att det var Dan-Axel som en dag skulle ta över efter den store Fadern. Det fick till att börja med bli ett slags förmyndarregering.
Finnboda varv och ryska revolutionen
Dan Broströms två systrars äkta män och andra familjemedlemmar tog många av de ledande posterna. En stor del av chefsposterna i koncernen kom genom åren att besättas av familjemedlemmar. Med varierande kompetens. År 1949 utsågs Dan-Axel vid 34 års ålder till vd i moderbolaget Tirfing och koncernchef. Ett problem, inte ovanligt i familjekontrollerade företag, var att ägandet genom arv blev spritt på många familjemedlemmar.
Det faktum att man inte ordnat så att Dan-Axel satt på ägarmakten, bidrog till förödande maktspel och intriger. Största ägare var Dan-Axels mor Ann-Ida, som i en kuplett av Karl Gerhard, vän till familjen, kallades ”Ann-Ida den likvida”. Så länge hon levde stödde hon sonen. Dan-Axel visade goda anlag för jobbet, hade affärsnäsa och blev med åren en mycket kunnig sjöfartsman.
Dan-Axels ställning i bolaget kom ytterligare att undergrävas av den olycksaliga romansen och så småningom äktenskapet 1961, hans andra, med en engelsk nattklubbsdansös, 23 år yngre än honom själv.
Men han drogs också med en tilltagande alkoholism, dessutom kombinerad med tablettmissbruk. Det gick så långt att han ibland inte kunde delta i viktiga möten eller fatta viktiga beslut, och han var långa perioder borta från företaget.
Dan-Axels ställning i bolaget kom ytterligare att undergrävas av den olycksaliga romansen och så småningom äktenskapet 1961, hans andra, med en engelsk nattklubbsdansös, 23 år yngre än honom själv. Hennes riktiga namn var Jane Ann Haycock men artistnamnet var Annabel Lee.
I Sverige kom hon allmänt att kallas Annabella. Hon tog genast stor plats, inte minst på kvällstidningarnas löpsedlar. Stora delar av familjen Broström och den övriga redarsocieteten accepterade henne inte. Äktenskapet upplöstes 1965. Samma år nedkom Annabella med en son, Axel, som gick bort 1989.
En annan skandal stod en av Dan-Axels systrar för, Brita. Hon höll på att skilja sig från sin man Sten Ekdahl, och vid ett möte med exmannen i mars 1934 sköt hon honom till döds med hans tjänstepistol. Hon hävdade själv att det var ett vådaskott men dömdes till ett kortare fängelsestraff.
Broströmskoncernen gjorde hur som helst mycket goda vinster under 1950-talet och första delen av 60-talet, det var expansion i världsekonomin efter kriget och rederier och varv tjänade grova pengar. Även om det fanns kritik mot Dan Axels ledarskap och playboyartade leverne, var de flesta i ägarkretsen, flera bosatta i Schweiz, nöjda så länge utdelningen kunde bibehållas. De flög gärna in till bolagsstämmorna för att lyfta utdelningen.
Men till slut höll det inte. År 1969 sparkades Dan-Axel snett uppåt till posten som styrelseordförande för moderbolaget Tirfing. Ny vd blev Kristian von Sydow, gift med ett kusinbarn till Dan-Axel (och farfar till medieprofilen Ebba Kleberg von Sydow).
Nu hade det börjat blåsa snåla vindar i sjöfartsbranschen, rederier och varv fick allt större problem. Branschen hamnade till slut i djup kris när de arabiska oljeleverantörerna chockhöjde priset på olja i början av 1970-talet.
Broströms fick successivt monteras ned, verksamheter såldes eller stängdes, i flera fall med stora förluster. Eriksdalsvarvet slumpades bort till statliga Svenska Varv, innehavet i Götaverken såldes till Saléns. Inte mycket blev kvar av familjen Broströms förmögenhet, men neddragningarna kunde trots allt genomföras utan några stora uppsägningar.
KUNDE INTE HANTERA MOTGÅNGAR
Var då utplånandet av Broströmskoncernen oundvikligt? Det var ju många svenska rederier som stupade, inklusive Saléns. Det är lätt att vara efterklok, men många ser en förklaring till att det gick som det gick i att chefskadern i Broströms aldrig hade varit med om ett krisläge och därför stod ganska handfallna, oförmögna att anpassa verksamheten till nya krav.
Det var för mycket privatchaufförer och för litet skit under naglarna. Och ledarskapet haltade med Dan-Axel vid rodret. Han dog av en hjärtattack i Acapulco i Mexico 1976 där han vistades med sin tredje hustru Heidi Boyse för att reparera sin sviktande hälsa. Dan-Axel Broström blev 61 år.
Ekonomihistorikern Jan Glete skriver i sin bok Nätverk i näringslivet att man närmast krampaktigt höll fast vid Dan Broströms företagaridéer, linjetrafik på fjärran länder med konventionella lastfartyg, och storvarv. Och att den stora satsningen på passagerartrafiken till Nordamerika kvävde utrymmet för andra satsningar. Det är inte ovanligt i familjestyrda företag att det blir klent med förnyelsen efter en gigant som Dan Broström.
År 2009 köpte danska Maerskkoncernen det som då var kvar av Broströms, och 2012 flyttades Göteborgskontoret till Köpenhamn. En epok i svensk sjöfartshistoria gick i graven. Eller kanske man ska säga till botten.
