Printed in Sweden by Scandecor - en posterhistoria från Uppsala
VISA BILDTEXT
Bertil Hjert och Göran Huldtgren, grundare av posterförlaget Scandecor. Närmast Bertil syns ett av motiven de fick
rättigheter till av amerikanska NASA, 1972. Foto: Sture Carlsson/Föreningen Företagens Historia i Uppsala län.

FÖRETAGEN AV: Gustav Norqvist-Svensson 2024-06-12

Printed in Sweden by Scandecor – en posterhistoria från Uppsala

Två unga entreprenörer ville tjäna pengar. De började med resebranschen och fortsatte med poster­marknaden. Genom att vara först med att fråga fick de licensen till bilderna från mån­landningen.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2024. 

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Historien om Scandecor tog sin början sen­sommaren 1964 då Bertil Hjert från Östersund och Göran Huldtgren från Nyköping träffades i Uppsala. De var 21 respektive 23 år gamla och båda två nyligen inskrivna vid stadens universitet.

Som de drivna entreprenörs­typer de var började de så gott som omgående att skissa på olika sätt att starta en närings­verksamhet. Redan samma kväll de träffats gick de ut på krogen och över en middag drog de upp rikt­linjerna för de framtida affärerna.

De ville tjäna pengar – helst mycket – och det fort. Valet föll på rese­branschen och att anordna tåg­resor till hotell i de jämt­ländska fjällen, Bertils hemtrakter. Start­kapitalet var 4 000 kronor, pengar Göran hade tjänat ihop som reserv­officer. I dagens penning­värde motsvarar det drygt 50 000 kronor.

Läs också: Från knalle till e-handel

Göran Huldtgrens enrummare i bortre Fålhagen fick tjänst­göra som kontor. Efter en skakig start med bara en tion­del så många kunder som väntat, var de tvungna att justera sin affärs­modell något. Resultatet blev Svensk Stuguthyrning AB – en förmedlings­agent av semester­bostäder.

Bertil och Göran knöt till sig privat­ägda fastigheter i attraktiva områden: fjäll­stugor i Dalarna och Norrland på vintern och sjönära stugor på Gotland, Öland, väst­kusten och ostkusten på sommaren. Det dröjde inte länge innan Göran och Bertil hade jobbat ihop ett nätverk av 5 000 semester­bostäder.

Svensk Stuguthyrning blev den förmedlande länken mellan den som ville hyra ut sin sommar­stuga och den som ville hyra. Redan i mitten av 1960-talet hade de alltså hittat en fungerande affärs­modell helt i enlighet med delnings­ekonomins principer – en mellan­hand för bostads­uthyrning inte helt olik dagens Airbnb.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

VERKSAMHETEN VÄXTE
Verksamheten expanderade med kontors­lokaler på Svartbäcks­gatan i centrala Uppsala, där hyres­värden snart erbjöd Bertil och Göran en lokal i bästa affärs­läge på nedre botten. Inte optimalt för stug­förmedlingen, för den sköttes bäst via telefon.

Men den nya lokalens “A-läge” längs stadens bästa shopping­stråk gick ju inte att tacka nej till. Då föddes idén att starta ett konst­galleri, trots att varken Bertil eller Göran ansåg sig kunna något om konst. De lät sig inte hindras av den detaljen.

Bertil och Göran begav sig dit på vinst och förlust och det dröjde inte länge innan de säkrat distributions­rättigheter i Europa för de tre ledande poster­företagen: Wespac och Celestial Arts i San Fransisco, och Poster Prints i Philadelphia.

Den 13 mars 1967 slog Uppsala konst­galleri upp portarna, men trots goda recensioner lyckades man inte sälja några större mängder tavlor. Under ett besök i London året därpå inhandlade de ett 30-tal tryckta affischer, posters, som de tog hem och visade upp i konst­galleriets skylt­fönster.

De sålde slut på en förmiddag. Där och då föddes idén att sälja posters till detalj­handeln. De världs­ledande poster­företagen fanns i USA.

Läs också: Buketten för alla ledde till Västindien

Bertil och Göran begav sig dit på vinst och förlust och det dröjde inte länge innan de säkrat distributions­rättigheter i Europa för de tre ledande poster­företagen: Wespac och Celestial Arts i San Fransisco, och Poster Prints i Philadelphia. Poster­marknaden skulle visa sig ha fram­tiden för sig.

Scandecors lager i Uppsala, 1976. Foto: Sture Carlsson/Föreningen Företagens Historia i Uppsala län.

POSTERS TILL KÖPSTARKA SEXTIOTALISTER
Mass­producerade tryckta affischer hade ju använts för politiska ända­mål, militär­rekrytering, reklam, samhälls­information och alla möjliga typer av propaganda under mycket lång tid. Där var det inget nytt under solen.

Det nya i det hela var att en ny, gigantisk mål­grupp uppen­barade sig under andra halvan av 1960-talet. Efter­krigs­tidens barn, den stora baby­boom­generationen, hade vuxit upp och blivit köp­starka. För den som kunde fånga deras intresse fanns det enorma möjligheter att göra bra affärer.

Läs också: När Domus dominerade centrum

År 1968 sköljde en vänster­våg över världen med student­revolter i Paris som spred sig till London och övriga huvud­städer. Så även till Sverige och Stockholm, där utbildnings­minister Olof Palme fick rycka ut till Kårhuset och försöka lugna studenterna. Det var i den här atmosfären som den nya poster­industrin etablerades. Och föga förvånande bar de populära poster­motiven ofta politiska slagord.

Året därpå säkrade Bertil och Göran distributions­rättigheterna till färgbilderna från den första månlandningen. Detta sensationella material hade det lilla galleriet fått gratis av amerikanska NASA, helt enkelt för att de var tidigt ute och frågade först! Lika tursamma – eller skickliga – var de när de lyckades få licensen till Beatles affischer via bandets bolag Apple Corps Ltd.

De importerade poster­motiven var i olika format. Det var inget problem så länge de såldes via fack­handeln, men blev ett bekymmer när man ville nå de stora detalj­handels­kedjorna med själv­betjäning. Dessutom var vinst­marginalerna som agent för andras posters inget vidare. Den riktigt stora för­tjänsten fanns i att producera affischerna själv, och 1970 investerade man därför i ett eget tryckeri.

Nu var manegen krattad för ordentlig expansion. Företaget introducerade ett enhetligt posterformat med dimensionerna 68 × 99 centimeter, och det beslöts att motiven inte skulle vara politiska utan enbart dekorativa.

Bertil och Göran hade siktet inställt på den internationella marknaden och skaffade sig snabbt agenter i Norge och Danmark. Uppsala konstgalleri var dock inget särskilt gångbart namn utanför landets gränser. Det ville till att skaffa sig ett namn som fungerade på alla marknader, men med en tydlig nordisk touch.

Bertil Hjert och Göran Huldtgren, grundare av posterförlaget Scandecor. Närmast Bertil syns ett av motiven de fick rättigheter till av amerikanska NASA, 1972. Foto: Sture Carlsson/Föreningen Företagens Historia i Uppsala län.

NYTT NAMN MED SIKTE PÅ INTERNATIONELL MARKNAD
Namnet Scan­decor – en kombination av orden Scandinavian och Decoration – uppfyllde båda kraven. Namn­bytet skedde 1970. Nu växte verksamheten så det knakade. Under de fyra kommande åren etablerade sig Scandecor med helägda dotter­bolag i tio europeiska länder samt i USA.

Etableringen genom­fördes med en enda produkt – posters! Det var med posters och foto­tapeter som Scandecor sedan erövrade världen. För just foto­tapeten, en av företagets största succé­produkter, var helt egen­utvecklad och utgick från jätte­formatet 100 × 140 centimeter.

Åtta sådana tapet­våder kunde täcka en stor vägg och tillsammans bilda en fond med exempelvis en sol­nedgång, en bok­skog eller en stads­silhuett. Foto­tapeten blev en enorm fram­gång i många länder och kom att bli tids­typisk för 1970-talet.

Läs också: Porslin för Ryssland

Scandecor kom även att tillverka särskilda foto­tapeter för dörrar. Under andra halvan av 1970-talet hade koncernen omkring 400 anställda världen över, varav ungefär 150 i Uppsala. 1975 omsatte företaget 70 miljoner kronor, och fem år senare hade den siffran nästan dubblerats.

För husfridens skull hade de två entreprenörerna delat upp sig så att Bertil skötte dotter­bolagen på den europeiska kontinenten och Göran var engagerad i de nordiska länderna, England och USA. På sikt skulle splittringen mellan de två bli än djupare.

Posters var en pålitlig affär. Till skillnad från äkta konst var posters billiga vägg­dekorationer som nästan alla hade råd att köpa, så företaget gick bra även när konjunkturen sviktade.

En av hemligheterna bakom företagets fram­gångar på området var att man såg till att hela tiden förnya utbudet. Scan­decor hade som mål att ungefär 40 procent av alla motiv i sortimentet skulle bytas ut inom ett år. På det viset uppfattades utbudet alltid som fräscht.

Mot slutet av 1970-talet hade de två kompanjonerna dock fått allt svårare att dra jämnt.

Exponerings­ställen i metall kunde som mest rymma ett hundratal inramade posters och var konstruerade så att kunden själv kunde bläddra igenom utbudet i jakt på ett snyggt motiv. Varje artikel var märkt med en siffra. När kunden väl bestämt sig för en poster var det bara att böja sig ner och plocka upp en inplastad rulle med samma siffra från ett fack under själva stället. Där fanns nämligen alla posters i nummer­ordning.

Läs också: Svenska storaffärer i USA

Med denna uppfinning – som företaget av någon anledning inte tog patent på – hade man förenklat hanteringen och erbjudit en smidig själv­betjänings­lösning för produkter som tidigare mest hade sålts över disk i special­butiker. I och med produkt­ställen kunde Scandecors posters säljas i varu­hus och stor­marknader – bok­stavligt talat på löpande band. Företaget skrev kontrakt på den svenska marknaden med bland andra Åhléns, Ikea och KF:s varuhus.

Ett av Scandecors egenutvecklade produktställ för posters, 1986. Foto: Sture Carlsson/Föreningen Företagens Historia i Uppsala län.

TVISTER MELLAN ÄGARNA
Mot slutet av 1970-talet hade de två kompanjonerna dock fått allt svårare att dra jämnt. Med början 1979 delades
Scandecor stegvis upp genom att Bertil köpte ut lands­bolagen för de väst­europeiska marknaderna, och Göran gjorde detsamma för Norden, Stor­britannien och USA. Görans lands­bolag hamnade under hans ny­startade bolag Scan­decor Marketing AB och Bertils dito under Scandecor Trading AB. Moder­bolaget, Scandecor Inter­national AB, ägdes gemensamt.

Internationals roll var att utveckla, producera och lager­föra produkterna som Marketing och Trading sedan sålde på var sitt håll. Moder­bolaget hade också en omfattande egen export­verksamhet över världen. Nu hade Bertil och Göran delat upp sig så att var och en skötte sitt, ännu mer än tidigare. Resultatet blev en mer splittrad koncern. Och fler splittringar skulle komma med tiden.

Läs också: Lotterivillan

Fem år senare köpte nämligen Bertil ut Göran ur moder­bolaget Scan­decor Inter­national. I samband med utköpet fick Görans bolag Scandecor Marketing ensamrätt att sälja Scandecor-­posters i Norden, USA och England. Det var sam­tidigt fritt fram för honom att bredda sin verksamhet med andra produkter såsom gratulations­kort och almanackor. Allt under namnet Scan­decor. Detta enligt avtalet som skulle löpa på i all evighet.

Men det blir sällan som det var tänkt. Avtalet som skulle gälla i all evighet fick bara löpa på i tio år. Under våren–­sommaren 1994 försattes nämligen stora delar av Bertils koncern i konkurs, med ett samman­lagt under­skott på nästan 130 miljoner kronor.

De bolag som uppstod ur askan inledde därefter en serie juridiska tvister gentemot Görans bolag Scandecor Marketing om vem som egentligen ägde rätten till företags­namnet och varu­märket Scandecor. Evighets­avtalet hade upphört att gälla när Bertils del gick i konkurs, hävdades det.

Tvisterna höll på in på 2000-talet och drevs parallellt i Sverige, Norge och Stor­britannien. I det sist­nämnda fallet gick målet ända upp i brittiska över­huset, House of Lords.

Domstols­turerna blev mycket kostsamma för båda parter och man nådde till sist en för­likning där Scandecor Marketing fick behålla rätten till namnet. I efter­spelet av tvisterna gick även Bertils nya bolag i konkurs och i och med det upp­hörde Scandecors närvaro på den europeiska kontinenten.

Scandecor Marketings verksamhet löpte stilla på under 2000-talet med posters, vägg­kalendrar, almanackor och gratulations­kort som huvud­artiklar. Tiden då man kunde tälja guld på att sälja posters i varu­hus och stor­marknader var förbi. På 1970-talet hade Scan­decor ungefär 400 posters i sortimentet, medan en stor poster­butik på nätet i dag kan erbjuda tio­tusentals olika motiv.

Med tiden fick företaget lönsamhets­problem och den 20 januari 2020 försattes även Scan­decor Marketing och dess dotter­bolag slut­ligen i konkurs. En 53 år lång era i Uppsalas närings­livs­historia var därmed till ända.

Om Scandecors varumärke kommer att åter­uppstå efter 2020 års konkurs återstår att se. Klart är att namnet lever vidare i och med det oräkneliga antal posters och foto­tapeter företaget producerat genom åren.

Många eftertraktade vintage­affischer bär nämligen texten “PRINTED IN SWEDEN BY SCANDECOR” längst ner i hörnet. Om de är från 1970-talet, i topp­skick och har rätt motiv – exempelvis ABBA, Disney eller Star Wars – kan de betinga tusen­tals kronor på inter­nationella auktions­sajter. Och det är inte heller ovanligt att se Scandecors foto­tapeter ligga ute till för­säljning på marknads­platser som Blocket och Tradera.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!