SKALDADE OM RESTAURANGEN
För att börja från början måste vi resa svindlande långt tillbaka i tiden, ända till år 803, och en era då vi nordbor var fullt upptagna av att leva vikingaliv, medan Nordtyskland höll på att kristnas och Karl den Store (cirka 742–814) nyligen hade krönts till kejsare över halva dagens Europa.
En av kejsarens närmsta förtrogna var den brittiske Alkuin av York (cirka 735–804), sedermera abbot av franska Tours, som i sitt epitet som en av Europas mest lärda män undervisade vid Karl den Stores hov. Genom frekventa resor och en flitig korrespondens höll sig Alkuin också à jour med händelser runt omkring i Europa.
Exempelvis skrev biskop Hygbald av Lindisfarne till sin gode vän om fasorna kring vikingarnas plundring av Lindisfarne kloster år 793, vilket i sin tur inspirerade Alkuin till dikten De clade Lindisfarnensis monasterii, en i dag unik samtida skildring av vikingarnas framfart.
Det var varken första eller sista gången som Alkuin grep till pennan för att skalda om sina känslor och intryck. Ofta vände han sig i diktform till de lärjungar som han hade förlorat kontakten med. Inte sällan skylldes den felande förbindelsen på ynglingarnas allt för ivriga intagande av alkohol. De borde dricka mjölk i stället för vin, konstaterade Alkuin.
Läs också: En världskändis på tallriken
803, ett år före sin död, styrde den poetiske abboten sin kosa mot Salzburg. Efter en stilla bön i Sankt Petersklostret begav han sig troligen raka vägen ned i stiftskällaren, där ett mål mat och en kanna vin raskt dukades fram åt honom på de rustika träborden. Mer än så behövs inte för att inspirera Alkuin till att tota ihop ytterligare en vers, där han omnämner benediktinerklostrets restaurang.
Säkert hade inte Alkuin en tanke på att dessa anspråkslösa rader, som i dag ingår i diktsamlingen Carmina, 1 200 år senare skulle komma att låta stiftskällaren St. Peter kalla sig Europas – kanske världens – äldsta restaurang.
FÄRGSTARK HISTORIA
Under 1 200 år av historia är det ibland svårt att skilja dikt från verklighet. Om restaurangen år 1510 verkligen bevistades av självaste Faust, som ju enligt sägnen sluter ett förbund med djävulen, är oklart, däremot ska familjen Mozart enligt Wolfgangs syster Nannerls dagbok ha superat här mer än en gång.
Det är också ett faktum att Napoleons soldater inkvarterades här 1809, samt att klostret än plundrades, än skadades i svallvågorna av både första och andra världskriget. Under hela denna tid vaggade dock benediktinermunkarna oförtrutet fram mellan borden.
Tecknade korrespondenskort från så tidigt som 1890 gestaltar Stiftskeller St. Peters uteområde, gärna illustrerat med en musikalisk trio och en handfull berusade dvärgar eller keruber som pressar vin ur druvor. Även den dåtida, prästvigda källarmästaren, Anton Kolumban Moltner, figurerar på ett av korten.