Från folkhemsbygge till Brysseldramatik

EN SVENSK GRÜNDERZEIT
Historien bakom CA Fastigheter visar inte minst hur Sveriges intensiva förnyelse­period i slutet av arton- och början av nitton­hundratalet frigjorde begåvning och fram­åtanda. Klas Johansson, som vuxit upp i knappa förhållanden, fick ättlingar som blev forskare, arkitekter och jurister.

Men den visar också hur ett svenskt bygg- och fastighets­företag har verkat i en miljö som präglats av samhälls­utvecklingen i stort: bostads­politik, valuta­politik och EU-relationer. Skulle ett bygg­företag överleva har det gällt att sätta ned fötterna rätt på ekonomins pendlande lustiga huset-trappa.

Läs också: Bygga och återuppbygga

1903 var Klas Johansson anställd som murare i Kalmar, och 1906 deltog han i bildandet av en lokal arbets­givar­samman­slutning i bygg­branschen. För en specialist var steget från anställning till företagande tydligen kort. 40 år tidigare hade företagande hantverkare i hans bransch kallats ”frie arbetare”.

1912 hade han bildat familj, startat ett etablerat företag, byggt eget hus och ändrat sitt förnamn till Claes. Nu tog verksamheten fart på företagets första arena, Kalmar med omgivningar. Staden, som likt ett spegel­vänt L löper utefter Kalmarsundkusten, ligger på platt mark.

I zonen direkt utanför den centrala Kvarn­holmen och området innanför denna möter vi i dag tio-, tjugo- och trettiotals­bebyggelse – mindre hyreshus och större villor – i lejongul och gammalrosa nyklassicism och nyrokoko, och utanför de husen de ockra­färgade nymodiga smalhusen, den unga modernistiska arkitekturens kännemärke. Byggnads­firma Claes Johansson var inte ensam aktör här, men en betydande sådan.

PENGAR KOM VIA KONTAKTER
Att bygga hus kan vara lönsamt, men det kostar också. Vi kan notera att Claes Johansson ordnade sitt kapital utanför bank­världen. Hustrun bidrog vid ett tillfälle, en öländsk storbonde vid ett annat. Pengarna behövdes inte minst därför att Claes Johansson agerar i en vidare roll än hus­byggarens: han är ”property developer”, som ser ett mark­områdes möjligheter, köper det, bebygger det och förvaltar resultatet.

Den äldste sonen Evald blev arkitekt och boende i Saltsjöbaden. Den yngre, byggnads­ingenjören Edvin, tog 1947 över firman, som nu ändrade namn till Claesson & Anderzén i och med att en kompanjon trädde in. Nu är det efter­krigstid och skördetid, även för byggare. Kalmars nya moderna förorter växer i rask takt, liksom nya kvarter i grannstäder som Borgholm.

Läs också: Fredells – från plankor till byggvaruhus

Det behövs bostadshus, skolhus, konsum­butiker och lokaler för offentlig förvaltning. Claesson & Anderzén bygger och bygger. År 1948 hade företaget omkring 40 anställda, 1965 var de 103. Edvin Claesson var 1962 den som betalade högst kommunalskatt i hela Kalmar.

Nu börjar omsättning och kapitalkrav bli så omfattande att bank­kontakterna blir betydelse­fulla. I en svensk provinsstad innebär detta inte något abstrakt och anonymt, utan personliga relationer med bank­direktörer som finns på sina poster under lång tid, samtidigt som Edvin och hans kompanjon Karl-Gustav Anderzén båda var lokal ordförande i var sin bank.

Över huvud taget präglas verksamhetens yttre ramar av långvariga förhållanden där förtroende odlas mellan olika aktörer i det lokala samhället. Hur ska exempelvis Kalmars politiska ledning fördela mark till byggbolagen när nya stadsdelar ska förverkligas?

Den som tar del av historien noterar också att Edvins äldre bror Evald, som tidigare varit stads­arkitekt i Saltsjöbaden, under några år på femtiotalet var tillfällig ersättare för kollegan i Kalmar. Nätverken mellan skilda delar av samhället var täta.

Höjdpunkten i denna andra fas i Claesson & Anderzéns verksamhet blev sjuttiotalets centrum­förnyelse. De gamla trä­stadskärnorna skulle bort och ge plats för moderna lokaler. Den processen på Kalmars Kvarnholmen var varsam, till skillnad från exempelvis i grann­staden Oskarshamn, vars centrala delar i dag har viss likhet med en gigantisk men sliten och kasserad tvätt­maskin av plåt.

UT I EUROPA!
I början av 1980-talet träder nästa generation Claesson in i företaget – kompanjonen Anderzén köptes snart ut. Två bröder, advokaten Magnus och civilekonomen Johan, födda kring 1950, får ökade uppgifter.

Byggfirman var nu verksam i stora delar av Sydsverige och hade delvis börjat förvandlas till ett förvaltande fastighetsbolag. Ägarfamiljen har fortfarande sin sociala bas i Kalmar, men började uppmärksammas i riksmedia, exempelvis i Dagens industri.

Nu börjar en snabb expansion. Fasigheter köps, belånas och nya fastigheter köps. Ålderstigna prestige­hus i stadscentra renoveras och får nya ansikten. Ett köp i Västervik genom­fördes utan att CA Bygg hunnit se huset. Karlskrona, Eskilstuna, Varberg, Göteborg och Malmö. Snart står Belgien, Nederländerna, Danmark och Tyskland på tur. Ett fastighets­projekt på Kreta trasslar, eftersom en nära­liggande flygplats försenas.

I en minnesbok beskrivs de ofta dramatiska köp- och sälj­förhandlingarna. Utländsk lagstiftning är främmande, och Belgien visar sig vara ett rent skurknäste av oklara befogenheter, rätts­processer och anklagelser åt alla håll. Bröderna möter miljöer där mutor ofta anses nödvändiga.

Efter kontroll med jurister lånas en gång ut pengar till något som anses lagligt. Med resultatet att Magnus Claesson får tillbringa en jul i belgiskt häkte och dela bänk med en inte särskilt ångerfull mördare. Efter fem veckor släpps han och ärendet avskrivs utan rättsprocess.

Storbyggen, affärs­uppgörelser, vinster och småförluster avlöser varandra i rask takt. Så dras mattan undan under CA-koncernen i början på 1990-talet. Hösten 1991 går styrräntan upp till 500 procent, när regeringen vill genomföra ”den enda vägens politik” och försvara kronans fasta växelkurs.

KRIS, KRIS KRIS!
Snabbt stängdes möjligheterna. Checkkrediter drogs in, banknejen ekade. Med ett minus på 209 miljoner sattes CA:s byggdel i konkurs i oktober 1992. Även den del i koncernen som förvaltade fastigheter var i kris, och det konstateras i minnesboken att om CA började amortera till en bank skulle alla de andra hugga direkt. Men en rekonstruktion kunde ändå ske, även om många fastigheter fick säljas med förlust.

Läs också: Bröderna Hedlund – ett företag av stål

Det tar tid för CA:s ledning att konsolidera verksamheten, och inte minst att återhämta sig rent psykologiskt. I slutet av 1990-talet börjar en ny, gradvis internationell expansion. Nu har CA Fastigheter bland annat mark i Ukraina och stads­fastigheter i Ryssland.

I ursprungsstaden Kalmar har en tidigare industriö, Varvsholmen, blivit omvandlad till attraktiv stadsdel med bostäder och kunskaps­företag. Och en ny generation Claesson finns under inskolning i företags­ledningen.

LEVANDE FAMILJEFÖRETAG
Hur håller man företagskänslan vid liv i familjen, undrar jag när jag en eftermiddag senhösten 2012 träffar Johan Claesson.

– Engagemanget har i alla fall hittills fallit sig ganska naturligt, svarar han. Vi diskuterar vad vi vill och ska göra i verksamheten när vi ses. Det som vi diskuterar vid middags­bordet blir lika viktigt som det som görs vid skriv­bordet. Men då gäller det också att ha respekt för varandra och både våga och kunna hantera oenighet. För engagemanget måste komma inifrån.

– Ofta märker jag att rädsla styr människors beslut. Vi måste kunna våga misslyckas. Och då gäller det för en ägare och ledare att ha självkänsla nog att inrikta sig på att bekräfta andra, inte sig själv.

Blir det då inte ibland underligt i ett företag där det finns formella besluts­mekanismer men också en ägar­familj som tar viktiga avgöranden i kanske informella sammanhang?

– Informella strukturer finns i de flesta företag. Det viktiga hos oss är att alla vet om spelreglerna, och att vi kan vara tydliga som ägare i de övergripande frågorna. Och att vi håller isär rollerna som ägare och verkställare.

Vilken framtid ser du för CA-koncernen som familjeföretag?

– Jag kan ta exempel från diskussioner om finansfamiljer. De försvinner, visar det sig, av tre skäl: Familjemedlemmarna blir oeniga och avundsjuka. De får andra livsmål. Och de förlorar förmågan till förnyelse.

– För en sak står helt klar. De värden vi står för som ägarfamilj är konstanta. Men det enda säkra jag kan säga om CA-koncernen är att den inte kommer att förbli det den är i dag. Förmåga att förändras är ett livsvillkor.