Londons underjordiska marknad för silver
VISA BILDTEXT
Silverhandlare i the London Silver Vaults, 1956. Foto: Trinity Mirror/Mirrorpix/ Alamy Stock Photo. (Bilden är något beskuren)

FÖRETAGEN AV: Kristin Pineda Svenske 2025-01-14

Londons underjordiska marknad för silver

Fem våningar under Londons högtrafikerade gator gömmer sig världens största marknad för silver­föremål, och en ansenlig samling bitar av världs­historia. Företags­historia har besökt en av Londons bäst bevarade hemligheter: London Silver Vaults.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 2 2024.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Det var av praktiska och ekonomiska skäl som olika områden i London under medel­tiden kom att associeras med olika verksamheter. Garvare, textilfärgare och värds­husvärdar höll till i Dowgate, intill floden Themsen.

Sadelmakare slog sig ned längs Cheapside medan bok­tryckare, och senare även journalister, har samlats på Fleet Street i många år­hundraden. Distriktet Holborn, och i synnerhet adressen Hatton Garden, blev under tidigt 1800-tal Londons centrum för ädla stenar och metaller.

Läs också: En norrländsk succékaka

Än i dag ryms över 70 butiker och ytter­ligare omkring 300 företag i juvelerar­branschen inom området, både under och ovan jord. Djupt under Holborns gator gömmer sig nämligen flera kilometer av tunnlar med ateljéer och kontor där smyckes­affärer av alla former och omfång kan av­handlas.

För butiker vars varor kan värderas till tiotals miljoner kronor handlar en stor del av vardagen om säkerhet, och säkrast av alla adresser är 53–64 Chancery Lane.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

KASSAVALV MED MÅNGA ÅR PÅ NACKEN
Redan under 1600-talet fann Londons guld­smeder en andra inkomst i att här­bärgera sina kunders dyr­baraste ägo­delar i sina kassa­valv. 1885 öppnade stadens andra och i dag äldsta verksamhet ägnad ute­slutande åt förvaringen av värde­föremål.

Företagarna bakom Chancery Lane Safe Deposit var så övertygade om installationernas för­träfflighet att de lät publicera en annons med den iögon­fallande rubriken ”INBROTTSTJUVAR SÖKES”, där de för­klarade sig vara ”mycket angelägna om att någon företagande Bill Sykes prövar sitt handlag vid den oöver­vinnerliga anläggningen på Chancery Lane”. Bill Sykes, ska nämnas, var en av bovarna i Charles Dickens omåttligt populära roman Oliver Twist.

Närheten till Hatton Garden, de privata telefon­rummen med den innovation inom kommunikation som hade introducerats i London i slutet av 1870-talet och belägenheten fem våningar under jord gjorde anläggningen både praktisk, topp­modern och säker. Än i dag har ingen någonsin lyckats bryta sig in i valvet (inte ens Bill Sykes).

Läs också: Antikvitetshistoria från andra våningen

Det var ett halvt sekel senare, den 7 september 1940, som kassa­valvet fick utstå sitt verkliga elddop. Den första natten i de tyska bomb­anfallen, Blitzen, träffades byggnaden ovanpå Chancery Lane Safe Deposit av två bomber. Efter en tredje bomb den 25 september kvar­stod endast fragment av byggnaden – men kassa­valven klarade sig utan skador.

Under de åtta månader som Blitzen pågick förvandlades Londons underjordiska utrymmen, i synnerhet dess
tunnel­bana, till nattliga skyddsrum för omkring 150 000 personer. Dock inte installationerna under Chancery Lane.

Dess resistens mot bomber och omfattande nätverk av telefon­kablar fick regeringen att använda anläggningen som en kommunikations­central: Chancery Lane Deep Shelter and Kingsway Exchange. Kingsway Exchange (som även innehöll en te­salong, en bar och en spel­hall) var aktiv ända till och med kalla kriget på 1980-talet.

Chancery Lanes skydds­rum förlorade dock sin funktion efter andra världs­krigets slut och 1953, efter ett par år av för­handlingar, om­byggnader och reparationer, öppnade Chancery Lane Safe Deposit Company and London Silver Vaults.

Efter Fort Knox, Federal Reserve Bank of New York och Bank of Englands guld­valv, klassas 53–64 Chancery Lane än i dag som det säkraste valvet på jorden.

Annons för Chancery Lane Safe Deposit London, 1887. Foto: The Print Collector/Alamy Stock Photo.

VÄRLDENS STÖRSTA MARKNAD FÖR SILVERFÖREMÅL
London Silver Vaults är världens största marknad för silver­föremål, men det är också en av Londons bäst bevarade hemligheter. Anläggningen är öppen för all­mänheten, men dess diskreta entré och närmast totala foto­förbud säker­ställer att en viss mystik bibehålls kring adressen.

Endast de besökare som vet vart de är på väg hittar hit – influencers och instagram-posörer göre sig icke besvär.

En barsk vakt tar emot på gatuplan, inspekterar väskor och ger instruktioner innan man beviljas till­träde till trapporna ned i under­jorden. Efter en korridor med en rad skarpa krökar än till vänster, än till höger når man den meter­tjocka bomb-, eld- och inbrotts­säkra stål­dörren, till­verkad på 1800-talet av John Tann, populärt kallad ”kassa­skåpens fader”.

Detta är den enda öppningen i de stål­förstärkta väggar som omger en regel­rätt labyrint av korridorer med rader av mindre kassa­valv. Varje valv-inuti-­valvet är en liten butik som full­ständigt dignar av de i dag omkring 30 silver­handlarnas respektive samlingar.

John Walter berättar gärna om hur farfar William arbetade som silver­smed före första världs­kriget, men var tvungen att lägga ned sitt värv efter att både ha blivit skjuten och drabbats av malaria under kriget.

Flera av hyres­gästerna har varit med ända sedan London Silver Vaults öppnade, exempelvis det väl­renommerade William Walter Antiques, där silver­experten John Walter för till­fället står och putsar skedar. Likt varje föremål nere i valven tycks varje enskild butiks­innehavare ha sin egen silver­kantade historia.

John Walter berättar gärna om hur farfar William arbetade som silver­smed före första världs­kriget, men var tvungen att lägga ned sitt värv efter att både ha blivit skjuten och drabbats av malaria under kriget.

– Skott­skadan läkte, men malarian gjorde att hans händer skakade för mycket för att kunna ägna sig åt smide. Så han började köpa och sälja silver i stället, säger han och håller upp den blänkande skeden med smalt skaft och en liten figur av aposteln Markus i toppen.

– Det här är en apostlasked, till­verkad i Tyskland under slutet av 1800-talet. Den här kostar bara 185 pund, men titta här!

Han börjar försiktigt manövrera ut det ena föremålet efter det andra ur en över­belastad vitrin tills han får tag på en till synes snar­lik sked.

– De ser lika ut, men allt handlar om ålder och proveniens. Den här skeden till­verkades 1528 i London. Den är extremt ovanlig. Ta i den! Känn, vad tung den är. Den här kostar 22 500 pund!

Läs också: Det isländska äventyret

Han berättar om hur skedarna var en populär och dyrbar dop­gåva under 1500- och 1600-talen, men i många fall smältes de ned ett antal generationer senare.

– Silver­värdet bestod, men själva skeden ansågs otroligt förlegad. Det var som en gammal, omodern klänning som ingen längre ville bära. Då fick silvret bli nya föremål i stället.

– Därför är gamla apostla­skedar efter­traktade samlar­objekt i vår tid. De är mycket sällsynta, förklarar John Walter, framför allt i fulla uppsättningar.

– Den här skeden är det äldsta silver­föremålet till salu i världen för när­varande. Vid sidan om vårt Swaythling Set, men där får vi lägga till ytterligare några nollor, så det förvarar jag i ett bank­valv! erkänner han och skrattar glatt.

Swaythling-­uppsättningen visar sig vid närmare efter­forskningar bestå av 12 skedar med olika apostlar och är till­verkade 1524–1553. Det är ett av endast två fulla set av apostla­skedar från Tudor-­eran som har varit till salu under de senaste hundra åren.

Det andra är Astor of Hever Castle Set som i dag finns att betrakta på British Museum. För den som är intresserad av att höja klassen på torsdags­ärt­soppan ligger prislappen för Swaythling-­skedarna på 985 000 brittiska pund, eller 13 000 000 kronor.

Läs också: Industrialismen – när Sverige blev rikt

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.