Från tvättstugan till världen
VISA BILDTEXT
När Ingemar Stenmark blev ambassadör för Thule sköt försäljningen i höjden. Källa: Thule Group.

FÖRETAGEN AV: Jenny Stendahl 2022-09-28

Från tvättstugan till världen

Har du ett takräcke eller en skidbox är det troligt att den är från Thule. Det svenska företaget som började med att tillverka gäddsaxar i Gnosjö har på 80 år blivit en världsomspännande koncern inom sport och fritid.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2022 nr 3.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Företaget Thule grundades 1942 av makarna Erik och Gunhild Thulin. Erik föddes 1898 i Österskog utanför Hillerstorp i Gnosjö kommun. Regionen är känd för invånarnas företagsamhet och mång­syssleri, och där fanns många som vågade starta eget och pröva nya idéer. Men Erik hade egentligen tänkt sig en annan framtid.

Han emigrerade till USA 1919, då han var 21 år gammal. Han återvände dock till Småland och Österskog 1930. Väl hemma gifte han sig med Gunhild och bildade familj. De fick tre barn: Willis föddes 1936, Jack 1938 och Bertil 1945. Erik fick anställning på Hilloverken och där stannade han i tolv år innan han tillsammans med sin hustru startade en egen firma, Metallfabriken Thule, i en gammal tvättstuga på gården.

Takräcket Thule 105. Källa: Thule Group.

STARTADE MED GÄDDSAXAR
De ägnade sig till en början åt att tillverka gäddsaxar, ett fiskeredskap som hade stor efterfrågan under andra världskrigets ransoneringstider. Under kriget kunde de även utöka produktionen till bältes­spännen, en produkt som tidigare hade dominerats av tyska företag som under kriget fick anpassa sin verksamhet till krigsindustrin.

Efter kriget återupptog tyskarna sin tillverkning av bältesspännen och Erik och Gunhild började i stället tillverka tillbehör för den växande bilmarknaden. 1955, kom den första produkten för bilar: ett galler för billyktor, som skulle skydda mot stenskott. Sönerna Willis och Jack tog över verksamheten 1960 och bildade ett nytt aktiebolag, Industri AB Thule.

Läs också: Bilsamhället

Det var fortfarande ett familjeföretag och Willis var vd, produktutvecklare och ansvarig för marknadsföringen. Jack var vice vd och ansvarig för leveranser och inköp. Sin första utmaning fick de när ett annat företag i Borlänge började tillverka skyddsgaller för billyktor och den tidigare säkra inkomsten behövde bytas mot en annan. En misslyckad satsning med att tillverka en slangklämma åt Nordiska Biltillbehör ledde till att bolaget var nära konkurs.

Jack och Willis funderade på att lägga ner firman men gjorde i stället ett omtag med lykt­skydden och började samarbeta med en plastfabrik i Limmared. Tillsammans med dem tillverkade de lyktskydd i plast i flera olika modeller. Firman kom på fötter igen 1962, samma år som de fick en storbeställning från Nordiska Biltillbehör (samma firma som hade lagt beställningen på slangklämman). Nu ville de i stället ha ett skidräcke för bilar, som skulle monteras på biltaket.

Läs också: Jordbrukets teknikrevolution

Nordiska Biltillbehör blev nöjda med det skidräcke bröderna tog fram och lade en ny order, nu på ett takräcke med korg som kunde användas för andra transporter. Grund­modellen var densamma med fästen i bilens längs­gående plåtlister på biltaket, och räckena hade teleskoprör som kunde anpassas till bilarnas olika tak­bredd.

Takräcket Thule 1050 kunde användas som bland annat skidräcke. Källa: Thule Group.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

FOKUS PÅ TAKRÄCKEN
1964 hade de växt ur tvättstugan på gården som hela tiden hade byggts ut i takt med att produktionen hade ökat. De flyttade till nya lokaler i Hillerstorp och tillverkningen koncentrerades kring skidräcken på vintern och vanliga takräcken på sommaren. Thules klassiska takräcken hade börjat ta form.

1969 släppte de tillverkningen av sina andra produkter. De ville utveckla flera modeller av takräcken och de ville vara bäst på det. Redan året innan hade de utvecklat en produkt med export­potential, Thule Classic 68, och mycket riktigt fick de ganska snart en stor order från Stor­britannien. 1973 kom också Thules första låsbara takräcke för skidor.

Läs också: Vasaloppet – en pionjär i sponsorspåren

Efterfrågan på Thules produkter översteg deras produktions­förmåga när beställningar började strömma in från flera länder i Europa, och 1974 köpte de upp sin svenska konkurrent, JOS. Fusionen med JOS resulterade i det nya takräcket Thule 1050 som senare blev industri­standard. Det lanserades 1975. Räcket hade en multi­funktion som med olika delar kunde förändras till skidräcke, cykelräcke, båträcke eller förvaringskorg.

1977 lanserades Thule Ski Box TB-11, tillbehör nummer 11 för takräcket Thule 1050. Det var en låsbar takbox som kunde monteras direkt på räcket. Dyrbara skidor behövde inte längre bäras in och ut på väg mellan skidbacken och fjäll­stugan, de kunde ligga kvar på taket utan risk för att stjälas. Takboxen blev en stor­säljare, mycket tack vare den alpina världsstjärnan Ingemar Stenmark som blev ambassadör för Thule. Första året såldes det 5 000 takboxar.

FUSIONEN ÖPPNADE DÖRREN TILL USA
Thule blev en del av Eldongruppen 1979. Precis som Thule så hade Eldon från början varit ett litet företag från Småland. Det grundades 1922 och var fortfarande familjeägt. Eldon börs­introducerades 1974 och de två familjerna Skeppner och Randholm hade aktie­majoritet.

Deras huvudprodukt var elsystem och de hade redan byggt upp ett stort nätverk utomlands med huvud­kontor i Bryssel. Fusionen innebar en möjlighet för Willis och Jack att etablera sig i USA och den som skulle hjälpa dem med det var Åke Skeppner, sonen i familjen Skeppner, som arbetade på Svenska Export­rådet i New York.

Läs också: Karlssons klister

Åke fick en låda med takräcken från Hillerstorp och en lapp där det stod “Lycka till Åke!” Han deltog med Thules utbud i en mässa för bil­detaljister i Atlanta, USA, men produkterna mottogs inte med samma ovationer som i Europa. Amerikanska tak­räcken var betydligt billigare och dessutom skulle försäljningen skötas av bil­service­firmor och dit åkte man bara när man var tvungen. Åke lämnade mässan utan en enda beställning.

I USA hade de inget behov av att transportera skidor, däremot hade de behov av att transportera sina surfingbrädor. Vatten­sporter och speciellt vindsurfing hade blivit en subkultur och marknaden för fri­luftsliv var inte lika pris­känslig som den för bil­detaljer. Åke Skeppner riktade om marknads­föringen och deltog i stället på fri­luftsmässan i Chicago. Där fick han en helt annan respons. Där hade fri­lansande redan kunskap om Thules 1050-system.

Läs också: Lastpallen som revolutionerade världen

Åke tog sig på vinst och förlust till en surfingmässa i Newport. Han hade inte ens ett marknads­stånd men blev tilldelad en parkerings­plats där han kunde demonstrera sina takräcken. Vinsten var inte antal sålda takräcken utan antalet kontakter som etablerades med de små företagen som sålde surfing­brädor. En riktig skjuts fick de när världs­mästaren i vind­surfing, Robert Naish, blev ambassadör för Thule.

Med surfaren Robby Naish som ambassadör för varumärket nådde företaget en ny målgrupp. Källa: Thule Group.

NY STRATEGI
Under 1990-talet började företaget satsa på egna dotterbolag i stället för att förlita sig på importörer. Den nya strategin började 1990 med att deras brittiska importör gick i konkurs. Thule köpte då bolaget och fortsatte produktionen med befintlig personal. Thule köpte också upp sin stora konkurrent Jetbox i Tyskland 1991.

Läs också: En svensk barnvagnsklassiker

När försäljningen av mountainbikes tog fart var det dags för Thule att erövra en ny gren av fritids­produkter. 1992 lanserade de sitt första cykel­ställ som monterades på bilens drag­krok med en plattform som gjorde det enklare att lyfta av och på cyklarna.

Plattformen gjorde också att cyklarna inte kom i kontakt med varandra, något som kunde skada de dyra kolfiber­ramarna. Andra tillverkare hade olika adaptrar för olika cyklar – Thules cykelställ hade en universal­lösning, precis som tak­räckena, det kunde anpassas till alla modeller.

PRISAD DESIGN
2008 gjorde sig Thule av med den sista associationen till metall­industri, koncernen bytte namn från Industri AB Thule till Thule Group. De gjorde en renodlad satsning på fritids- och utomhus­produkter och riktade in sig på konsumenter som ville leva aktiva liv med smarta lösningar. De breddade sitt fokus till en marknad som inte enbart var riktad mot fordons­lösningar. 2011 introducerades Thules multi­funktionsvagn som skulle inkludera hela familjen i det aktiva livet.

Läs också: Teknik för nytta och nöje

Efter det följde en hel rad barnvagns­modeller såsom jogging­vagnen Urban Glide, en sportvagn på tre hjul med hand­broms, som var smidig att manövrera i stads­miljö där framdäcket var låsbart vilket gjorde vagnen lättare att kontrollera i kuperad terräng. Thule Urban Glide finns med i National­museums samling av framstående svensk design. Den har också fått priser som RedDot Award, iF Product Design Award och EUIPO Design Europa Award.

Thule Group börsnoterades på Stockholms­börsen den 26 november 2014 under ledning av nuvarande vd Magnus Welander. I dag har den världs­omspännande koncernen nio egna produktions­anläggningar runt om i världen. De har cirka 2 500 produkter som är anpassade för en aktiv livsstil under mottot “Active life, simplified”.

Källa: Thule Group.