En människovän sur som ättika

KEMIINTRESSET BANADE VÄG FÖR ÄTTIKSFABRIK
Per Håkansson föddes 1842 i Brostorp i Skåne och växte upp under fattiga för­hållanden. Trots familjens ansträngda ekonomi fick han möjlighet att studera på högre nivå. På universitetet var det teologi­studier som gällde, med målet att bli präst, men en bit in på utbildningen började han intressera sig för kemi och bestämde sig för att byta livs­bana.

Teologin byttes mot lektioner av den berömde kemisten Wilhelm Blomstrand och efter flera års studier och deltids­arbete vid Blomstrands kemiska laboratorium gjorde Per Håkansson sin doktors­disputation. Han ville nu satsa på en framtid inom den kemiska industrin, där pengarna fanns, och starta en egen fabrik.

Läs också: Hälsobringande bubbel

Men först gick färden till Tyskland för att studera deras automatiserade till­verkning. Han intresserade sig särskilt för till­verkningen av ättika, en blandning av vatten och ättik­syra som användes till såväl mat­lagning och inläggningar som ren­göring, och utvecklade så småningom ett eget recept.

Under tågresan på väg hem gjordes ett stopp i den nya järn­vägs­knuten Eslöv och Per upptäckte att det fanns ledig mark intill järn­vägen. Det dröjde inte länge förrän han beviljats ett lån för att köpa upp en stor del av marken och snart hade han låtit bygga en ättiks­fabrik där. En av de första i Sverige. Den byggdes efter samma mönster som de tyska fabriker han just besökt och inne­höll förutom själva fabriks­lokalen både bostad och kontor.

Ättikan tillverkades i öppna kar och man kan bara före­ställa sig hur starkt det måste ha luktat i lokalerna. 1874 lämnade de första flaskorna fabriken och snart rullade affärerna på. Efter bara några år var fabriken i Eslöv en av landets största producenter av ättika men hade också fått konkurrens av bland annat A.G. Holmgrens i Uppsala och Stensmölla Kemiska Tekniska Industri, som så småningom blev Perstorp AB.

SALUBRIN UPPFANNS I SÖKANDET EFTER BOTEMEDEL MOT TUBERKULOS
Per Håkansson anställde en bokhållare för att hålla koll på de växande finanserna. Denne var svårt sjuk i tuberkulos men efter att ha vistats i ättiksfabriken några månader visade han tecken på att bli bättre.

Per Håkansson lade också märke till att arbetarna i fabriken sällan blev sjuka och började fundera på om det kunde ha något att göra med ättiks­ångorna. För Per Håkansson var sökandet efter ett bote­medel mot tuberkulos en hjärte­fråga. Han miste själv en syster, bror och båda föräldrarna i sjuk­domen och hade sett på nära håll hur den drabbade människor.

Forskningen pågick i flera år kring 1890-talet med hjälp av bland andra Wilhelm Blomstrand och Seved Ribbing, läkare och professor vid Lunds universitet. Vid ett till­fälle lät Per Håkansson tuberkulos­sjuka vistas på vinden ovanför ättiks­karen, för att under­söka om deras symptom lindrades när de andades in ångorna.

Trots många experiment och långa diskussioner med vänner och forskare, lyckades han aldrig hitta något bote­medel mot tuberkulos. Däremot resulterade arbetet i ett medel som var både antiseptiskt och smärt­stillande. Det fick namnet Salubrin och lanserades under första halvan av 1890-talet.

Namnet kommer av latinets salu­bris, som kan översättas till sund, väl­görande eller hälsosam. Inom några år var det patenterade Salubrin en själv­klar del av svenskarnas hus­apotek och marknads­fördes som ett mirakel­medel mot skrap­sår, kliande bett och sol­sveda.

Per Håkansson lät bygga en ny fabrik och satsade stort på att marknads­föra sitt universal­medel. Kring sekel­skiftet var han en av Sveriges största annonsörer och omsättningen i företaget närmade sig miljon­belopp.

Läs också: Sillen banade väg för konserven

Sporrad av Salubrins framgångar i Sverige ville Per testa lyckan på andra sidan Atlanten och i början av 1900-talet byggdes en Salubrin­fabrik i USA. Medlet slog dock aldrig riktigt igenom där och satsningen avbröts efter bara några år.

Lika bra var kanske det för Per Håkansson hade fullt upp på hemma­plan. Vid sidan av företagandet engagerade han sig inom kommunen där han så småningom fick en plats i stads­full­mäktige. Därtill kom segdragna patent­striderna mot apotek och konkurrenter, bland andra Helios vars produkt Lazarol var snarlik Salubrin och marknadsfördes på ett vilse­ledande sätt.

Snart bröt också första världskriget ut och flera svenska fabriker drabbades av råvaru­brist till följd av ransoneringen. I Eslöv var det framför allt Salubrin­tillverkningen som blev lidande.

AVLED I SPANSKA SJUKAN
År 1918, samtidigt som första världs­kriget gick mot sitt slut, drabbades Europa av vad som skulle bli en av världs­historiens värsta pandemier: spanska sjukan. Första rapporterna om influensan kom från Spanien, därav namnet och intrycket att sjuk­domen spreds därifrån.

I själva verket fanns redan sjukdoms­fall i flera andra länder, men på grund av press­censuren under kriget rapporterades det inte om dem. Den här sommaren arbetade Per Håkansson frenetiskt för att få tag på rå­varor, framför allt råsprit, till Salubrin­tillverkningen.

Läs också: Classic kaffe började med inlagd fisk

Han skulle snart fylla 76 år och trots att han kände sig lite krasslig satte han sig på ett tåg upp till Stockholm för att säkra nya leveranser. Väl framme i huvudstaden för­värrades hans till­stånd snabbt och han blev säng­liggande.

Doktor Henrik Berg till­kallades och han noterade att Per Håkansson visade flera symtom på spanska sjukan, hög feber, kraftiga svettningar och muskel­värk. Per blev snabbt sämre och inga mediciner hjälpte. Den 11 juli avled han på sitt hotell­rum. Senare hävdade doktor Berg att Per Håkansson var den första i Sverige som dog i spanska sjukan.

NY KONSERVFABIRK FÖR ÄTTIKS­INLÄGGNINGAR
Per Håkansson fick aldrig några egna barn. 1877 gifte han sig med den 19 år äldre Hilda Ottilia Malm men sedan hon gick bort 1896 levde han som änke­man. Det fanns alltså inga bröst­arvingar som kunde ta över fabrikerna och se till så att varu­märkena levde vidare, men Per hade planerat för fram­tiden.

I hans testamente ute­lämnades alla släktingar, i stället skulle en stiftelse bildas som fick i uppdrag att förvalta hans till­gångar och rörelsen. Den årliga vinsten skulle delas ut till väl­görande ända­mål och stipendier för medicinsk forskning.

Dr P Håkanssons Stiftelse fortsatte utveckla rörelsen och lät kring 1940-talet bygga en ny konserv­fabrik för ättiks­inläggningar, en verksamhet som seder­mera blev grunden till livs­medels­jätten Felix. Per Håkanssons ättik- och Salubrin­fabriker blev stommen i livs­medels­koncernen Druvan, som kring millennie­skiftet bytte namn till Dr Pers Food.

Då avyttrades också varu­märket Salubrin som i dag ägs av Pharmaxim AB. 2011 köptes Dr Pers Food upp av den av norska livs­medels­koncernen Kavli som valde att behålla fabriken i Eslöv där flera produkter under varu­märket Druvan fortfarande till­verkas.

Läs också: Apotekens egna läkemedel