Krokbornsparken – 200 år av glädje och gemenskap

DANSBANA OCH TESERVERING
Några bilder från parkens tidiga år finns inte att tillgå, men tack vare en karta från 1867 och andra rese­skildringar går det att återge vad Krokborns­parken kunde erbjuda. Parken hade formen av en så kallad jaktstjärna, där tolv promenadstråk utgick i radiell riktning från en central plats.

Parken var uppdelad i två delar, där en dansbana i söder utgjorde den ena polen och en teater i norr den andra. I söder fanns förutom dansbanan en teservering (den så kallade kiosken) samt promenad­stråk och blomster­arrangemang.

I norr, som mer riktade sig till den yngre publiken, fanns förutom teatern en kägelbana, tre gungor och en karusell. Här fanns också en exercisplats, som inte hade något med det militära att göra, utan var en plats för lekar som krävde lite större utrymmen. På söndagarna, efter kyrko­besöket, spelade en orkester med tolv spelmän, med både blås- och sträng­instrument – samt en trum­slagare – upp till dans i den stora dans­salen.

Musikerna var musikaliskt begåvade arbetare, som bruks­patronen skickat till Stockholm för utbildning. Utbildningen och varje musik­framträdande räknades som ett dagsverke i smedja, skog eller mark. Förutom dessa förnöjelser kunde parkens besökare också roa sig med olika bild­visnings­apparater. Både en ”camera optica” och en ”laterna magica” omnämns i sonens bouppteckning. Man kan ana att dessa apparater visade bilder där syftet var att både roa och bilda brukets anställda.

Läs också: Planetariet skulle sätta tidningshuset på kartan

Genom sin utformning var parken något unikt för Sverige. Den var också unik på så sätt att den var öppen för alla, oavsett samhälls­klass. Varje söndag om sommaren samlades här runt 300 personer för förnöjelse och trevnad. Här skulle både brukets arbetare och bruks­patronens familj roa sig sida vid sida. Det var en viktig aspekt av Heijkenskjölds tankar på frihet, jämlikhet och broderskap. Han var mycket mån om bruks­arbetarnas väl och ve, och var även engagerad i deras husbyggnads­frågor.

– Man får dock inte glömma att Detlof Heijkenskjöld var en stor företagsledare. Han var säkert mycket väl medveten om att nöjda arbetare också var produktiva arbetare, vilket nog inte var så vanligt på den tiden, berättar Anne-Christine Nordqvist, guide (och kassör) för föreningen Krokborns­parkens vänner. Hon tillägger att han över lag var han en väldigt omtyckt person.

Vad som också var viktigt för Heijkenskjöld var nykterheten, och detta var långt innan nykterhets­rörelsen etablerade sig i Sverige. I parken serverades inga rusdrycker, och alla som blev påkomna berusade förvisades därifrån. De skickades helt sonika över till andra sidan Svart­älven, där det var långt att gå tillbaka till byn.

På teatern i den norra delen av parken uppförde bruksfolket olika typer av lustspel, vilket beskrivs i en annan rese­berättelse från slutet av 1820-talet. ”Lustspelen uppfördes av bruksfolket, som fick instudera sina roller på dagsverken, och utförde dem rätt väl. Det var en oskyldig glädje, som derigenom spreds till alla och gjorde allmogen mera bildad än på något annat ställe.”

Teatern finns fortfarande kvar och utrustades under 1900-talet med en scen. Den uppdaterades senast 1992 inför Jerry Williams uppträdande i parken. Under 1940- och 1950-talen var teatern full av aktivitet – under 1939 arrangerades här hela 52 uppträdanden. Publik­rekordet har Snoddas med över 3 000 personer.

ENGELSK ELLER TYSK INSPIRATION?
Varifrån fick då Detlof Heijkenskjöld sin idé och inspiration till parken? Någon dagbok eller några brev har han inte lämnat efter sig. Men det finns teorier.

– Eftersom Detlof var huvudman i sin släkt var han ofta i Stockholm på riksråd. Där hade han lärt känna Carl Mikael Bellman, som även skrivit en dikt till Detlofs bröllop. Jag skulle kunna tro att Detlof var intresserad av kultur, teater, dans och så vidare och ville ta med det till Hällefors. Här hade han ju en fin plats lämplig för ändamålet, berättar Anne-Christine Nordqvist. Däremot var Bellmans och hans gelikars alkohol­vanor alltså inget som Heijkenskjöld tog med sig till Hällefors.

Läs också: Ett nöjesfält i Göteborg var aldrig någon självklarhet

Parken beskrivs ju i den första rese­berättelsen som en park i ”Ängelsk smak”. Detta är en sanning med modifikation. Promenad­stigarna i form av en jaktstjärna är inget man hittar i en engelsk park. Men mellan dessa raka stråk finns en uppsjö vindlande stigar som väl överens­stämmer med det engelska idealet.

Heijkenskjöld kan också ha hämtat inspiration från en tysk handbok i trädgårds­konst från början av 1780-talet: Theorie der Gärtenkunst av Christian Cay Loernz Hirschfeld, som innehåller ett kapitel om just folkparker. Boken var inte helt ovanlig i den tidens herrgårds­bibliotek.

SONEN TAR ÖVER
År 1824 gick Detlof Heijkenskjöld d.y. ur tiden. Sonen, kammarherre Carl Gustaf Heijkenskjöld, tog nu över styret av bruket och Krokborns­parken. Carl Gustaf hade liksom sin far ett starkt engagemang för parken och fortsatte utveckla den.

Särskilt musiken låg i hans intresse. Tyvärr gick han bort bara nio år senare. Hans testamente var mycket tydligt gällande Krokborns­parken. Han befriade sina barn från ett fortsatt engagemang eftersom »dessa medföra mera omsorger och kostnad än någon tror«. Däremot önskade han att byggnaderna i Krokborn skulle ”hjälpligen underhållas”.

Hans barn avled dock bara några år senare, och hans änka gifte om sig med greve Gustaf Lewenhaupt som tog över ledningen för bruket. Båda makarna var strängt religiösa och hade ingen tanke på att återuppta verksamheten i Krokborns­parken, som nu fick förfalla. Makarna sålde bruket till Gustaf Lewenhaupts syskon­barn som 1864 bildade Hellefors Bruks AB.

I början av 1900-talet togs Krokborns­parken åter i bruk, nu i regi av IOGT-logen Forsblomman. Mellan 1908 och 1920 anordnade logen fester i parken flera gånger om året, och uppförde även en dansbana och serverings­byggnad. År 1926 började Folkets Hus i Hällefors arrendera parken av bruket och uppförde 1929 den dans­paviljong – Rotundan – som fortfarande står kvar.

Läs också: Konkurrens och kärlek på Djurgårdens tivolin

Efter att SKF förvärvat Hellefors bruk lämnades parken år 1960 över till Hällefors kommun. Samma år som Krokborns­parken firade 200 år förklarades den som byggnads­minne. Den blev på så sätt en av de första park­anläggningarna i Sverige som fick denna skydds­bestämmelse.

Ett argument för byggnads­minnes­förklaringen var att Krokborns­parken saknade motsvarighet i det sena 1700-talets och det tidiga 1800-talets Sverige. Sedan 2010 sköts driften av parken av föreningen Krokborns­parkens vänner, som lagt ned mycket tid och möda på att rusta parken och dess byggnader.

Det är fortfarande en mycket populär park bland ortens invånare, och under sommar­månaderna – det är fort­farande en sommarpark – arrangeras olika aktiviteter, som till exempel motordagar eller föreställningar för barn. Det är också en mycket populär plats för bröllop.

– Det är fortfarande en park som är öppen för alla, och en lugn oas för oss som bor i Hällefors, säger Anne-Christine Nordqvist.