Uppdraget om att ta fram produkten kom från två läkare. Deras namn var Stefan Lichtneckert och Claes Lundgren. Deras tanke var en produkt som kunde användas i miljöer där rökning av olika anledningar var förbjuden, som exempelvis i ubåtar, och där påtvingat rökförbud kunde leda till irritation och sämre koncentrationsförmåga.
Till en början tvekade Socialstyrelsens läkemedelsavdelning att klassificera tuggummit som läkemedel. Detta på grund av att rökning inte sågs som en sjukdom.
Tuggummit fungerar på det sättet att det ersätter en del av det nikotin som rökaren tidigare fick genom tobaksröken. Suget efter en cigarett kan på det sättet lindras medan rökaren jobbar med att få bort sitt beteendemässiga beroende. Med tiden kan sedan användandet av tuggummit minska.
Till en början tvekade Socialstyrelsens läkemedelsavdelning att klassificera tuggummit som läkemedel. Detta på grund av att rökning inte sågs som en sjukdom. Dessutom var myndigheten tveksam till att tillhandahålla nikotin i ren form. Därför blev Nicorette godkänt i Schweiz 1978 innan det slutligen godkändes som receptbelagt läkemedel även i Sverige 1981. Receptfritt blev tuggummit först 1990. Läkemedlet blev också 2008 det första i landet att få säljas utanför apotek.
Nicorette finns nu i ett 50-tal länder och tillverkas fortfarande av Helsingborgsföretaget som nu heter McNeil AB och ingår i Johnson-Johnson-koncernen. Produkten finns nu både som inhalator, plåster, sugtabletter och munspray utöver tuggummit.
I detalj: strålkniven