Påsken är tillsammans med julen den högtid då svenskarna äter mest godis. Idén att sälja godis i lösvikt, uppstod när livsmedelsverket år 1985 rekommenderade hälsovårdsnämnden att tillåta denna typ av försäljning.
VISA BILDTEXT
Bild ur Mondelez Sveriges arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
PRYLARNA AV: Bodil Hasselgren 2020-04-07
Lösviktsgodiset förändrade den svenska påsken
DELA
På 1970-talet, var inköpen av ”snask” (som man sa på den tiden om man var tonåring) en mer omständlig procedur i godisbutiken. Det lösa godisbitarna kunde ligga under en glasskiva som först skulle lyftas upp, eller bakom en hög disk. Man fick fråga sig fram, besluta sig och peka innan expediten kunde fylla en påse.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
RELATERADE ARTIKLAR
Tack vare de nya bestämmelserna efter 1985 fick godisförsäljningen ett snabbt uppsving. Nya butiker växte upp som svampar i asfalten, särskilt i Stockholm och de större tätorterna.
Branschen ansågs vara en framtidssyssla och en guldgruva. Bakom själva idén stod tre finska studenter, handelsstuderande i Stockholm, som själva hade startat en godiskedja och visat hur lösviktsförsäljning skulle kunna bli framgångsrik.
Läs också: När plockgodiset (nästan) blev börsvara
På grund av konkurrens, överetablering och priskrig försvann snart många av butikerna. Av dem som överlevde har alltfler satsat på mer exklusiv och dyr choklad. Idag är det framförallt i de större livsmedelskedjorna, t.ex. ICA, som man köper sitt smågodis, och påsen blir alltid tyngre än man hade tänkt sig. Sedan 1980-talet har vi också fördubblat vår konsumtion.
Idag förekommer knappast samma skrämselkampanjer som på 1970-talet, men talet om mer nyttig och ekologisk mat påverkar givetvis också godiskonsumtion. Färdigpackat godis säljer mindre, men lösviktsförsäljningen med sina tusental varianter ökar fortfarande. I framtiden kommer plockgodiset troligen bestå, ett sortiment i alltmer fantasifulla former, men kanske helt utan de farliga färgerna.