Alfred Nobels framgångar hade knappast varit möjliga utan inblandning från affärsmannen Johan Smitt. Kanske är det honom vi ska tacka för att Nobelpriset ses som en svensk angelägenhet.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 4 2017.
I september 1864 hade Alfred Nobel kommit till rätta med svårigheterna att använda nitroglycerin som sprängämne. Lösningen var en ”initialtändare” som han fått patent på.
Sedan början av 1863 bodde han med sina föräldrar och sin yngste bror Emil på malmgården Heleneborg på Södermalm i Stockholm. Hans laboratorium låg i ett skjul på gården. Efter faderns konkurs i S:t Petersburg var familjen i stort sett utfattig. Men Alfred Nobel var optimistisk. Demonstrationerna av hans nya sprängolja hade varit lyckade.
Så räddade Nobel Bofors (och Bofors Nobelprisen)
Då drabbades familjen av ”den Nobelska smällen”. Den 3 september 1864 exploderade laboratoriet. Hela Södermalm skakade och Emil Nobel, som arbetat i laboratoriet, och ytterligare fyra personer dödades. Med smällen försvann Alfred Nobels möjligheter att hitta personer som ville investera i hans sprängolja. Verksamheten var för farlig. Trots det ville såväl Statens Järnvägar som ett antal gruvor köpa hans nya sprängämne.
NOBEL MÖTER SMITT
Till sist fick Alfred Nobel, med hjälp av en faster, kontakt med en av landets rikaste män – Johan Wilhelm Smitt. Det var en man med ett brokigt förflutet. Som 19-årig bokhållare hade han fått följa med på en världsomsegling. Den startade 1840 då briggen Oscar lämnade Stockholm med löjtnanten André Oscar Wallenberg som styrman. Johan Smitt var superkargör, ansvarig för en del av lasten. Men världsomseglarna fick problem och tvingades gå till Lissabon för att reparationer. Där hoppade André Oscar Wallenberg av. Johan Wilhelm Smitt blev kvar ombord och i augusti 1841 kom han till Buenos Aires i Argentina.
Han hade hamnat i ett oroligt område. Det var krig både inom och mellan staterna i området. Trots striderna började Johan Smitt bedriva handel mellan länderna. Han gjorde goda vinster och 1847 slog han sig ner i Buenos Aires. Där öppnade han handelshus och satsade på fredligare handel. Han köpte också 20 km2 mark i Uruguay där han odlade vin och bedrev storskalig boskapsuppfödning. I mitten av 1850-talet sålde han sina verksamheter i Sydamerika och återvände till Sverige som en förmögen man.
Johan Smitt bosatte sig i Stockholm och återupptog kontakten med André Oscar Wallenberg. Det ledde till att han 1856 blev en av grundarna av Stockholms Enskilda bank. 1859 var han också med och grundade Stockholms Bryggeri AB, där han 1860 blev styrelseordförande. Bryggeriet blev ett av landets största och bytte 1881 namn till S:t Eriks Bryggeri AB.
Smitt köpte också mark vid Vinterviken, nära dagens Aspudden i västra Stockholm, för den blivande fabriken. Och han ordnade så att bolaget fick tillstånd att tillverka och lagra nitroglycerin där.
AVGÖRANDE INVESTERINGAR
Det var denne man som den 30-årige Alfred Nobel 1864 skulle försöka få att investera i sin sprängolja. Han mötte en 43-årig man, vars ”… ansikte … är skarpt markerat … och hans ögon är vassa och genomträngande”.
Johan Smitt blev intresserad av Nobels sprängolja och besökte den pråm i Bockholmssundet (vid Helgö i Mälaren) där Alfred Nobel startat tillverkning. Efter explosionen hade poliskammaren förbjudit ”tillverkning och lagring av nitroglycerin inom bebyggt område”. Han fick också höra om de order som Nobel redan hade fått. Johan Smitt blev nöjd och den 22 oktober 1864 bildades Nitroglycerin Aktiebolaget där Johan Smitt köpte 32 aktier à 1 000 riksdaler styck. Smitt köpte också mark vid Vinterviken, nära dagens Aspudden i västra Stockholm, för den blivande fabriken. Och han ordnade så att bolaget fick tillstånd att tillverka och lagra nitroglycerin där.
I mars 1865 var apparaturen från pråmen på plats i Vinterviken och tillverkningen kunde börja. Johan Smitt var styrelseordförande, men också livligt engagerad i bolagets mer handfasta verksamhet. Eftersom Alfred Nobel var utomlands under långa perioder kom han att fungera som företagsledare även när det fanns en vd. Johan Smitts intresse störde inte samarbetet med fabrikschefen, Alarik Liedbeck, men 1866, när Robert Nobel utsågs till vd, började det kärva. 1870 sprack det totalt och Robert Nobel avgick. Vem som efterträdde honom är oklart, men troligen fungerade Johan Witt under en tid som vd.
Så blev Kungsholmen näringslivets nav
1865 ställde Smitt också upp med ett lån som gjorde det möjligt för Alfred Nobel att bygga sin första fabrik utanför Sverige. Den låg i Krummel utanför Hamburg i Tyskland, och skulle förse den europeiska marknaden med nitroglycerin. Fabriken startade sin produktion under 1866.
Johan Smitt hade kontakt med Alfred Nobel ända till slutet. 1893 rekommenderade han Alfred att anställa Ragnar Sohlman – som senare blev Alfred Nobels testamentsexekutor och spelade en betydelsefull roll vid stiftandet av Nobelstiftelsen och Nobelprisen – som sin personlige assistent. Och 1894, två år före Nobels död, besökte Smitt honom i San Remo. Han satt också kvar som styrelseordförande i Nitroglycerin Aktiebolag fram till sin död 1904.
”KUNGSHOLMSKUNGEN”
Men arbetet där fick inte Johan Smitt att försumma sina andra verksamheter. Sin kanske bästa affär gjorde han 1866. Då köpte han ett stort markområde kring Reparebangatan (dagens Fleminggatan) på Kungsholmen i Stockholm, som då till stor del var landsbygd. För 175 000 kr (i dag ca 11 Mkr) övertog han familjen Cederwalds fideikommiss och blev ägare till i stort sett alla tomter längs gatan. När Stockholm under 1880-talet började växa västerut sålde han tomter där för 2 000 000 kronor (ca 120 miljoner kr idag). Han byggde också om en malmgård i hörnet Scheelegatan-Fleminggatan till ”Smitts palats”. Och i folkmun blev Johan Smitt ”Kungsholmskungen”.
Men han var försiktig med både sina egna och företagens pengar. När André Oscar Wallenberg och andra i Stockholms Enskilda Bank 1868 ville slopa avsättningen till bankens reservfond för att kunna fortsätta den frikostiga utdelningen, krävde Smitt i stället att utdelningen skulle minskas. När han inte fick igenom sitt krav bröt han med Wallenberg och hans bank. Och tillsammans med andra avhoppare från Enskilda Banken startade han 1871 Stockholms Handelsbank, senare Svenska Handelsbanken.
Johan Smitt hade också intressen i Stockholms Yllefabrik, i Stockholms superfosfatfabrik, Stockholms Allmänna Telefon AB, Graningeverken, Sundsvalls Enskilda Bank och i Aftonbladet. Han bidrog även med 100 000 kr vid starten Stockholms högskola 1878. Senare donerade han ytterligare stora summor till högskolan.
Men allt var inte affärer. Han hann också med att odla sin hobby: svamp. Under 1860-talet skrev han och gav ut en handbok över Sveriges vanligaste svampar, som delades ut gratis. Och han hade även en familj. Smitt var gift med Eufrosyne, kallad Ina. Med henne fick han fyra barn, August Emil Wilhelm (som dog ung), Carl Manuel, Johan Edvard och Hilda Anna Rudolfina.
INGET NOBELPRIS UTAN SMITT
Johan Wilhelm Smitt avled den 8 oktober 1904 och begravdes, enligt sin önskan i testamentet ”med all enkelhet, utan kransar och blommor, utan liktal…” Enligt bouppteckningen uppgick hans förmögenhet till ca 18 miljoner kr, motsvarande drygt en miljard kr idag. Då hade Nobelprisen delats ut under fyra år. Något vi nog delvis kan tacka Smitt för. Eller som Weine Karlsson skriver i svenskt Biografiskt Lexikon: ”Om S (Smitt) inte ställt upp med kapital åt Nobel är det inte otänkbart att Nobelkoncernen blivit en helt utländsk angelägenhet utan större svensk förankring…”.
