̶ Jag föresatte mig tidigt att tjäna pengar, säger Bengt Nygren med ett leende.
Det är i början av februari 2011, några veckor innan hans 80-årsdag, och vi samtalar i den magnifika villan på ön Tortola i Karibien. Den privata stranden mot Mexikanska golfen är mer än en kilometer lång, och vid bryggan guppar en anslående motorkryssare. På aktiedepåer och bankkonton tickar åtskilliga hundra miljoner kronor.
Arkivfavoriter: Var optimist!
Det är en tillvaro som står i en bjärt kontrast till Bengt Nygrens egen barndomsmiljö – ett hus på ett rum och kök i Sundsvall, där han växte upp med sina föräldrar och en äldre syster. Fadern var en metallarbetare som tidvis försörjde familjen med försäljning av strömming, transporterad på en skottkärra, till stadens bättre bemedlade hushåll. Modern bidrog med inkomster från klädsömnad i samma kundkrets. På grund av sin fattiga uppväxt – och en mobbande, klassfixerad lärarinna – valde Bengt Nygren att avsluta sin skolgång efter bara sju år.
̶ Jag ville hellre pröva mina egna vingar, säger han.
MED 200 KRONORS STARTKAPITAL
Därmed inleddes en karriär, svår att upprepa. Vi talar om en 14-årig pojke som började som springgrabb på en handelsträdgård, fortsatte som praktikant i en färghandel och därefter, 1949, startade eget. Företaget fick namnet Nygrens Plantskola och startkapitalet utgjordes av 200 kronor, lånade från systern och en jämnårig kusin. Pengarna gick bland annat till att hyra en ödetomt, där unge Bengt började driva upp blommor och grönsaker.
Affärsdebuten följdes snart av en investering i en egen blomsterbutik, sedan ytterligare ett par. Därefter kom det som Bengt Nygren själv beskriver som ”mitt stora genombrott”. En tidigare lumparkompis, nu bosatt i Italien, hörde av sig och undrade om han var intresserad av att importera blommor från San Remo. Nygren slog till och hade hux flux etablerat sig som grossist. Kunderna utgjordes av blomsterhandlare över hela Norrland, och verksamheten växte snabbt. Den ökade inblicken i branschen gav också andra resultat.
̶ Efter en tid började jag irritera mig på att handlarna, som köpt blommor av oss till hårt pressade priser, fortfarande tog ut samma höga pris från kunden, berättar han. Sålde jag en nejlika till dem för sextiofem öre, tog de ut två och femtio. Det ökade ju inte den totala konsumtionen, precis.
Hemligheten var att bara erbjuda färdigbundna buketter
