Det var drömmen om Ryssland som fick svenska Rörstrand att öppna en filial utanför Helsingfors. 150 år senare är varumärket som då skapades – Arabia – ett av Finlands mest kända.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 1.
(function(w,d,s,l,i){w[l]=w[l]||[];w[l].push({'gtm.start': new Date().getTime(),event:'gtm.js'});var f=d.getElementsByTagName(s)[0], j=d.createElement(s),dl=l!='dataLayer'?'&l='+l:'';j.async=true;j.src= 'https://www.googletagmanager.com/gtm.js?id='+i+dl;f.parentNode.insertBefore(j,f); })(window,document,'script','dataLayer','GTM-W7J446Q');
Det var drömmen om Ryssland som fick svenska Rörstrand att öppna en filial utanför Helsingfors. 150 år senare är varumärket som då skapades – Arabia – ett av Finlands mest kända.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2023 nr 1.
I september 1809 signerades det fredsavtal som innebar slutet på två svåra år för den svenska armén. Året innan hade mer än tjugo tusen ryska soldater, utan krigsförklaring, gått in i Finland och tvingat en överraskad svensk armé att dra sig tillbaka. Orsaken till attacken var att Sverige vägrat gå med i kontinentalblockaden mot Storbritannien.
Efter ett blodigt slag vid finska Oravais var den svenska armén tvungen att retirera norrut och till slut lämna Finland med ryssarna hack i häl. När ryssarna gick in i Umeå och även Stockholm var hotat förstod man att kriget var förlorat. I mer än 600 år hade Finland varit en del av Sverige, men efter fredsavtalet i Fredrikshamn skulle det räknas som ryskt territorium.
Läs också: Industridesign som revolutionerade vardagen
Början av 1800-talet var en turbulent tid i hela Europa men under andra halvan hade lugnet till viss del lagt sig och i många länder blomstrade ekonomierna igen. Flera nya uppfinningar såg dagens ljus och industrialiseringen hade kommit i gång i det som nu var ett betydligt mindre Sverige. Den ledde inte bara till stora förändringar i det svenska samhället, bland annat i form av urbaniseringen, den innebar också nya förutsättningar för arbetsliv och företagande då äldre fabriker nu tog steget mot en mer mekaniserad tillverkning.
Skråväsendet var avskaffat, de första lanthandlarna öppnades, de sista svenska exporttullarna togs bort och vi anslöt oss till ett internationellt frihandelssystem. Handeln i Sverige och ute i världen tog fart och de svenska fabrikerna ville vara med på tåget. En av dessa fabriker var Rörstrand.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
PORSLINSFABRIKEN
Rörstrands historia går tillbaka till 1726, då tjugo finansiärer gick samman för att bilda ”det Swenske Porcellainsvärket”, en ny porslinsfabrik vid Rörstrands slott. Med sina nära 300 år är Rörstrand Europas näst äldsta porslinsvarumärke, bara tyska Meissen är äldre.
Det fanns en stor marknad för fajans och initiativtagaren till den svenska fabriken, tysken Johann Wolff, hade tidigare varit med och startat en framgångsrik verksamhet i Köpenhamn. 1728 beviljade Kommerskollegium den nya porslins fabriken i Rörstrand ett tjugo år långt privilegium på fajanstillverkning. Den tidiga produktionen var ofta inspirerad av kinesiskt porslin med koboltblå dekor men med tiden växte utbudet med fler modeller och dekorer.
Nu kom influenserna från England, varifrån man också köpte lera och graverade tryckplåtar, och i de illustrerade priskuranterna visades hushållsgods och konstpjäser i benporslin, majolika och parian.
Från mitten av 1800-talet och framåt expanderade Rörstrand snabbt. Tillverkningen industrialiserades aldrig helt, men kring slottet växte ett stort fabrikskomplex fram med flera nya anläggningar, verkstäder och ugnar. De gick från att ha haft ett hundratal arbetare på 1850-talet till omkring 1100 vid sekelskiftet, och med en miljonomsättning räknades de till ett av Sveriges tio största företag.
Läs också: Tjeckisk kulturhistoria i svenska arkiv
Marknaden fick råda, med andra ord tillverkades hushållsgods och porslin som efterfrågades av den växande borgerligheten, och man följde noggrant modetrenderna. Nu kom influenserna från England, varifrån man också köpte lera och graverade tryckplåtar, och i de illustrerade priskuranterna visades hushållsgods och konstpjäser i benporslin, majolika och parian.
Det var de stora middagarnas tid och serviserna kunde omfatta flera hundra delar. I synnerhet den europeiska borgerligheten törstade efter vackert hushållsgods, men det fanns en stor marknad man ännu inte tagit sig in på – den ryska.
BLICKAR ÖSTERUT
I det stora landet i öst fanns en enorm efterfrågan på porslin och serviser men de höga tullavgifterna, och avståndet, låg i vägen. För att kringgå dessa började Rörstrand blicka mot Storfurstendömet Finland, det land Sverige förlorat i finska kriget drygt sextio år tidigare. Med en filial där skulle man lättare nå den stora ryska marknaden.
1873 fick den svenska porslinsfabriken tillstånd att starta en fabrik i Finland. Arabia Aktiefabrik bildades som helägt dotterföretag till Rörstrand och i oktober året därpå kom produktionen i gång i fabriken norr om Helsingfors.
Läs också: Mattdrottningen Märta Måås-Fjetterström
De första åren bestod sortimentet främst av vit fajans utan någon dekor. Flera modeller och dekorer hämtades från Rörstrands sortiment, och under resten av århundradet bestod även större delen av arbetsstyrkan av svenskar. Trots att Arabia 1884 ombildades till ett finskt aktiebolag ägde Rörstrand fortfarande nittio procent av aktierna och det var den svenska keramiken och porslinet som stod i fokus i priskuranter och på utställningar.
Fabriken växte snabbt, bara några år senare hade man drygt hundra anställda och en stor del av produktionen gick på export. På 1890-talet såldes omkring en tredjedel av produktionen till ryska köpare.
1893 tog svenskfödde Gustaf Herlitz över ledningen och under hans tid inleddes en modernisering av fabriken. Nu öppnades bland annat en egen dekoravdelning och Thure Öberg blev Arabias förste konstnärlige medarbetare. Thure Öberg var son till en skulptör och modellmästare vid Rörstrand.
Efter studierna vid Tekniska skolan i Stockholm hade också Thure arbetat en tid vid den svenska porslinsfabriken innan han förflyttades till Arabia. Där blev hans första uppgift att måla nya dekorer, något han gjorde med stor framgång. Hans arbete bidrog bland annat till att Arabia tilldelades en guldmedalj vid världsutställningen i Paris 1900.
Läs också: God design visar vägen
Många modeller hämtades ännu från Rörstrand, men man började nu blicka ut mot kontinenten och leta inspiration till egen keramik. Den första katalogen på finska lanserades och den följdes i början av 1900-talet av serier som var helt fristående från Rörstrand, bland annat den populära Fennia som var resultatet av ett samarbete mellan Thure Öberg och den finländske arkitekten Jacob Ahrenberg.
Den jugendinspirerade serien i flintgods med stiliserad geometrisk dekor markerade en ny riktning för den finska fabriken som nu började experimentera mer med vackra konstpjäser. Fennia togs emot väl när den lanserades 1902, men i dag är det kanske färre som plockar fram vissa vaser ur serien. I dekoren syns nämligen solsymbolen svastikan, den som några årtionden senare skulle få en helt annan betydelse.
FÖRETAGET BLIR FINSKT
Som så många andra europeiska företag fick Rörstrand stora ekonomiska problem under första världskriget då importen av lera och andra råvaror försvårades. 1916 såldes hela aktieinnehavet i Arabia till finska köpare och arbetet i fabriken utanför Helsingfors förändrades i grunden.
Gustaf Herlitz lämnade över stafettpinnen till sin son Carl-Gustaf som ledde det flera år långa moderniseringsarbetet, som bland annat innebar en mer automatiserad produktion och bygget av en 112 meter lång tunnelugn.
Produktionen vid Arabia sysselsatte omkring 2 000 personer vid andra världskriget slut och de hade vuxit till den största porslinsproducenten i Europa.
Under Herlitz den yngres trettio år som verkställande direktör växte Arabia till att bli Europas största porslinsfabrik. Till sin hjälp hade han bland andra Kurt Ekholm som 1932, endast 25 år gammal, utsågs till konstnärlig ledare och byggde upp Arabias egen konstavdelning. Ekholm var född i Finland men utbildade sig i Stockholm och praktiserade på Rörstrands porslinsfabrik, som han senare skulle arbeta med igen, innan han kom till Arabia där han arbetade med bruksgods.
De kommande decennierna var flera framstående formgivare knutna till Arabia och konstavdelningen, svenska keramikern Tyra Lundgren, Toini Muona, Birger Kaipiainen och Kaj Franck för att nämna några, och den vann stora framgångar på världsutställningen i Paris 1937.
Läs också: 1930 – funktionalismens genombrott
Produktionen vid Arabia sysselsatte omkring 2 000 personer vid andra världskriget slut och de hade vuxit till den största porslinsproducenten i Europa. Fabriksområdet bestod då av flera byggnader, bland annat nybyggda flervåningshus där konstavdelningen och ett Arabia-museum höll till. Men krigsåren ledde återigen till brist på råvaror och ekonomiska bekymmer, något som resulterade i att fabriken 1948 övergick i Wärtsiläkoncernens ägo.
Arabia hade visserligen blivit ett helfinskt företag 1916 men deras historia skulle komma att vävas ihop med Rörstrands flera gånger under de kommande hundra åren. Under några år i skiftet mellan 1920- och 1930-talet gick Arabia in som ägare till AB Lidköpings porslinsfabrik (ALP) och sitt gamla moderföretag Rörstrand, på 1970-talet ingick de i Wärtsiläkoncernen och i dag är de båda en del av den internationella koncernen Fiskars Group, där även varumärken som Iittala och Royal Copenhagen ingår.
I drygt 140 år skedde tillverkningen av Arabias produkter i Finland och under dessa år växte det till ett av landets mest kända och älskade designvarumärken. Men 2016 markerade slutet på en era. Då upphörde arbetet i fabriksområdet utanför Helsingfors och tillverkningen av Arabias produkter flyttades till Thailand och Rumänien.
I fabriksområdet finns i dag Iittala and Arabia design Center med Design Museum Arabia, som berättar historien om konstnärerna och arbetet vid fabriken som en gång i tiden var Rörstrands länk till Ryssland.