Liljeholmens Stearinfabrik lyste upp Sverige
VISA BILDTEXT
Bild ur Liljeholmens stearinfabriks arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Bodil Hasselgren 2024-04-13

Liljeholmens Stearinfabrik lyste upp Sverige

Stearin­ljus finns idag i var mans hem, inte så ofta som en nöd­vändig ljus­bringar snarare än en mys­faktor. Annat var det under tidigt 1800-tal, när stearinet var okänt i Sverige. Då startar Lars Johan Hierta och Johan Michaëlson Lilje­holmens Stearin­fabrik.

Året år 1838, industri­mannen och publicisten Lars Johan Hierta hade under en vistelse i London kommit kontakt med ”en förbättrad lys­massa” som skapade ljus vilka i, motsats till de traditionella talg­ljusen, varken rykte, rann eller osade. De brann istället med hög låga och gav ett behagligt ljus. Den för­bättrade massan visade sig vara stearin, ett relativt okänd i det ljus­krävande Sverige.

Hierta som var en driftig entreprenör som redan 1830 grundat tidningen Afton­bladet, tog med sig vad han sett i London till Stockholm och den unga kemisten Johan Michaëlson vid teknologiska institutet (Nuvarande KTH) som blev eld och lågor. Michaëlson hade specialiserat sig på just separationen av fetter och nu gick Hierta in och finansierade en större maskin för ända­målet.

Stearin­ljusen var en lyx­vara och till­verkningen skedde främst under vinter­tid.

Efter två år av experiment och patent­ansökningar lyckades de två ta stearinet till Sverige och grundade 1839 Lilje­holmens Tekniska Fabrik. Den första fabriken låg på Liljeholmen vid Horns­tull i Stockholm och ljusen såldes på Afton­bladets redaktion i för­packningar om ett skål­pund (435 gram).

Ljusens storlek varierade dock och därmed antalet per för­packning. Verksamheten gick under flera år med förlust, först år 1842 var företaget ekonomiskt bärande. Svenskarna måste övertygas om att stearin­ljus faktiskt var lika bra som vaxljus och långt över­lägsna talg­dankarna.

Läs också: Varde ljus – Karlskrona lampfabriks historia

År 1841 hade Michaëlson lyckats ta ljus­till­verkning från hantverk till industri och man flyttade till större lokaler vid Danviks­tull på Söder i Stockholm. År 1873, efter att såväl Hierta som Michaëlson hade dött, bytte man namn till dagens Lilje­holmens stearin­fabrik.

Danviks­tull hade historiskt sätt, och var fort­farande vid den här tiden ett slum­område där olika ålder och sjukvårds­inrättningar funnits sedan 1500-talet. Med Liljeholmens och även Barn­ängens fabriker komma detta att förändras under 1900-talet.

Stearin­ljusen var en lyx­vara och till­verkningen skedde främst under vinter­tid. Detta passade för de dal­masar och dalkullor som brukade söka sig till huvud­staden under vintern för att söka jobb och sedan åter­vända till sina gårdar på sommaren.

Teckning i färg av Liljeholmens stearinfabrik 1900. Vintermotiv. Generalstabens Litografiska Anstalt. Stockholm. Bild ur Liljeholmens stearinfabriks arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

Lilje­holmens stearin­ljus fick stor uppmärksamhet och prisades för sina den fina kvalitén, bland annat på den första världs­utställningen i London 1851. År 1897 kom utställningen till Stockholm och man valde då att satsa stort genom att göra ett enormt kron­ljus som mätte 23 meter högt och 2 1/2 meter i diameter.

Ljuset placerade i en 14 meter hög tegel­ljusstake i utställnings­området på Djurgården i Stockholm. Inuti ljus­staken kunde man köpa ljus och se en utställning med en miniatyr­modell över hela fabriken.

Under tidigt 1900-tal var Lilje­holmens en av de största arbets­givarna i Stockholm.

Lilje­holmens egen personal fick också tillfälle att besöka utställningen. Företaget anslog en krona åt varje anställd för inträde, vilket räckte till fyra biljetter, samt ytter­ligare två kronor per anställd för för­täring på området.

Fabrikens utställning i Stockholm 1897. Generalstabens Litografiska Anstalt. Stockholm. Bild ur Liljeholmens stearinfabriks arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Under tidigt 1900-tal var Lilje­holmens en av de största arbets­givarna i Stockholm. För att stötta arbetarna byggde företaget därför särskilda bostäder vid Danviks­gatan intill fabriken. Man byggde och anlade även och barn­stugor och lek­platser till arbetarnas barn, något som var ovanligt för tiden.

År 1905 tillverkades och såldes fyra miljoner paket med Lilje­holmens stearin­ljus, vilket mot­svarar cirka 1 685 ton. Framgången tog dock stopp vid början av 1900-talet då utvecklingen av gas- och el­användningen kommit igång och fotogen­lamporna blivit bättre.

Läs också: Kvällstidningskung med Hierta

Stearin­ljus som ljuskälla minskade och ljusen alltmer som stämnings­höjare. Till följd av detta började man under första världs­kriget att bland annat tillverka smörj­olja. Oljan såldes främst till Statens Järn­vägar.

Det andra världs­kriget ledde till en större utvidgning av den tekniska avdelningen och Lilje­holmens tekniska fabrik blev under denna tid mer känt som ett ledande kemiskt företag än till­verkare av stearin­ljus.

Annons från 1908. Bild ur Liljeholmens stearinfabriks arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

På 1960-talet blev stearin­ljus återigen populära i hem och offentliga lokaler. Stearin­till­verkningen tog fart och Lilje­holmens började söka efter nya större lokaler.

År 1970 invigdes en skräddar­sydd anläggning i Oskars­hamn och Lilje­holmen lämnade Stockholm och Danviks­tull för gott. De gamla fabriks­byggnaderna vid Danviks­tull revs och på platsen uppfördes 1980 ett stort kontors­hus kallat ”Det Vita Huset”.

Se fotografiska ljusglimtar ur Liljeholmens Stearinfabriks arkiv

Våra ägarlösa arkiv

Vi på Centrum för Näringslivshistoria bevarar och berättar svenska företags historia genom deras arkiv oavsett om de är större koncerner eller mindre näringsidkare. Oftast ägs materialet av arkivbildaren själv, men i vissa fall ägs det av oss som förening. Dessa arkiv kallar vi för ägarlösa och det här är den tredje delen i en ny artikelserie om just dessa.

Liljeholmens stearinfabriks arkiv är öppet för forskning och finns hos oss på Centrum för Näringslivshistoria. Arkivet innehåller bilder, trycksaker och handlingar. Intresserad av att veta mer? Kontakta vår Bild och Fakta avdelning: bildochfakta@naringslivshistoria.se

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.