I slutet av 1800-talet tillverkade Karlskrona Lampfabrik Sveriges första fotogenlampor. Genom världskrig, fabriksbränder, oljekris och ökad globalisering har produktionen fortsatt. I dag drivs verksamheten av femte generationen lampfabrikörer.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2018 nr 3.
Hösten 1884 kunde Karlskronaborna läsa i lokaltidningen: ”En lampfabrik är under anläggning på Blåport af den företagsamma egaren af Wahlqvistska klädesfabriken, fabrikör Carl Svahn.” På tre decennier hade fotogenlampan raskt erövrat världen. Fotogen var inte bara lätthanterligt och billigt, det brann med klarare låga och var dessutom mer brandsäkert än tidigare ljuskällor.
Brasor, lysstickor och talgljus blev snabbt historia. Men trots att landets belysningsaffärer tjänade stora summor på att sälja fotogenlampor fanns det i början av 1880-talet fortfarande ingen inhemsk industri för tillverkning av lamporna. Det ville fabrikören Carl Svahn i Karlskrona ändra på.
Läs också: Karlskronas örlogsvarv — envis överlevare
När spadarna sattes i marken för Karlskrona Lampfabrik var Carl Svahn i 35-årsåldern. Han var född på Sveriges motsatta kust – i Kungsbacka, Halland. Som tonåring hade han skickats till Chalmers slöjdskola i Göteborg och efter fransk-tyska krigets slut började han arbeta på ett handelskontor i Hamburg. Via Paris flyttade Carl Svahn till slut tillbaka till Sverige där han blev erbjuden delägarskap i den Wahlqvistska klädesfabriken i Karlskrona.
Fabriken ägdes av hans pappas kusin, Johannes Svahn, och hade som storleverantör av yllevaror till den svenska marinen nått framgångar i staden. Med sina språkkunskaper och internationella kontakter ansågs Carl Svahn som lämplig efterträdare den dagen hans släkting valde att dra sig tillbaka. Inom klädesfabriken var Carl Svahn inköpsansvarig och i sin roll reste han runt Europa på jakt efter både lämpliga leverantörer och nya tekniska lösningar.
I detalj: Den elektriska ljusstaken
Delägarskapet i Karlskronafabriken var en lönsam affär och Carl Svahn höll alltid ögonen öppna efter branscher att placera pengar i. Arbetet ledde honom till staden Göppingen i södra Tyskland. Där huserade firman Schuler, och under sin vistelse i Göppingen blev Carl Svahn övertygad om att en fabrik med tillverkning av fotogenlampor i det vintermörka Sverige skulle vara en bra investering. Schuler lovade att leverera alla nödvändiga maskiner och ställa personal till förfogande om han ville satsa på idén.
Som tur var för Carl Svahn var den brännare som produktionen var tänkt att grunda sig på ännu inte patenterad i Sverige. Dessutom hade både Försvarsmakten och järnvägsbolag börjat efterfråga svenskproducerad fotogenbelysning.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
NY DELÄGARE
En fastighet norr om Karlskrona köptes in och 1884 var verksamheten på Karlskrona Lampfabrik igång. Tjugotalet nyanställda kvinnor och män fick sällskap av experter från Tyskland som skickats norrut för att installera de specialdesignade maskinerna. Men uppstarten av Karlskrona Lampfabrik var inte problemfri. När en kollega och delägare i den Wahlqvistska klädesfabriken gick bort lämnades Carl Svahn ensam ansvarig för två expanderande verksamheter.
Skantze kom från en familj med generationer av sjöfarare och var ensamstående pappa till tre barn efter att frun Maria dött i barnsäng.
En ny investerare behövdes och till undsättning kom Carl Svahns kusin, den tre år äldre sjökaptenen Herman Skantze. Skantze kom från en familj med generationer av sjöfarare och var ensamstående pappa till tre barn efter att frun Maria dött i barnsäng. Snart ägde han 25 procent av både lampfabriken och klädesfabriken. Carl Svahn och Herman Skantze visade sig emellertid ha svårt att samarbeta, vilket ledde till att den sistnämnde efter några år tog över hela ansvaret för lampfabriken.
UR Samtiden: Elektriciteten på Hallwylska palatset
Under Herman Skantzes ledning expanderade verksamheten mer än någonsin förr. Den första produktkatalogen gavs ut och de gamla fabriksbyggnaderna byttes mot en centralt belägen tomt i centrum. På samma plats hade tidigare ett varmbadhus legat och därefter Sveriges första galvaniseringsfabrik. Byggnaderna renoverades, kompletterades och utgjorde till slut fyra tegelhus på rad. På fabriksområdet fanns allt från kontor och maskinhall till bleckslageri, sliperi och ett hus där lamporna förpackades.
BRAND OCH LÅGKONJUNKTURER
Runt förra sekelskiftet var Karlskrona Lampfabrik huvudleverantör av fotogenbelysning till svenska örlogsflottan och flera järnvägsbolag. Flottbasen i Karlskrona var fabrikens enskilt största kund men även lampaffärer och porslinsaffärer köpte gott om de varor som tillverkades.
Läs också: Liljeholmens Stearinfabrik lyste upp Sverige
Fotogenlamporna från Karlskrona fanns snart över hela landet men också i Åbo, Helsingfors och Oslo. På stora industrimässor från Stockholm i norr till Helsingborg i söder vann Karlskrona Lampfabrik priser för sina armaturer. 1904 lanserade Karlskrona Lampfabrik dessutom sina första eldrivna lampor i sortimentet och framtiden såg ljus ut.
Men en morgon i november 1911 var fabriken och dess ambitioner nära att gå upp i rök. En brand utbröt i fabrikskomplexet och när den upptäcktes var hela huvudbyggnaden redan övertänd. Samma år hade den Wahlqvistska klädesfabriken brunnit ner till grunden. Till följd av det hade både en fast yrkesbrandkår och nymodigheten brandbilar introducerats i staden. Karlskrona Lampfabrik räddades men blev brandskadad.
När världshandeln minskade och inflation byttes mot deflation drabbades inte bara före detta krigförande länder.
När fabrikör Hugo Skantze, kusinbarn till både Carl Svahn och Herman Skantze, gick bort 1919 stod inte bara Karlskrona Lampfabrik utan hela Europa inför en ny era. Första världskriget var över och hade lämnat många länder i spillror. Krigsindustrin skulle ställas om till fredstillverkning. När världshandeln minskade och inflation byttes mot deflation drabbades inte bara före detta krigförande länder. I Sverige och på Karlskrona Lampfabrik gjorde lågkonjunkturen på 1920-talet att omsättningen mer än halverades.
Ett årtionde senare var arbetslösheten fortfarande stor i landet och nytillträdde lampfabrikören Lars-Olof Skantze fokuserade på att rationalisera bort olönsam verksamhet. 1944 flyttade Lampfabriken sin produktion till nybyggda moderna lokaler norr om Karlskrona. Men verksamheten präglades trots allt av det nya världskriget. På bottenvåningen i den nya industrilokalen byggdes ett skyddsrum och fabriken producerade varor till det svenska försvaret och dess underleverantörer.
Läs också: 100 år av standarder – stickkontakten Schuko
Under 1950-talet njöt Sverige i stort av ekonomisk framgång men för Karlskrona Lampfabrik var situationen mer dyster. Miljontals kronor i eget kapital försvann och flera konkurrenter inom belysningsbranschen gick under. Lampfabriken letade febrilt efter lönsamma nischer för sina produkter; kylskåpsbrännare till Electrolux, kupébelysning för nya järnvägsvagnar hos SJ och försök till tillverkning av lyktstolpar i aluminium.
Men det räckte inte. En stor del av den nedåtgående trenden förklarades med dålig lönsamhet men även personalstölder, konkursförluster och storskaliga felräkningar i offerter sägs ha spelat en roll i den konkurs som drabbade bolaget 1975.
NYSTART FÖR LAMPFABRIKEN
I november samma år reste sig Nya AB Karlskrona Lampfabrik ur konkursaskan och elva personer började arbeta i det nya aktiebolaget. Företaget befann sig i stort sett där det varit 90 år tidigare, på ruta ett. Men förutsättningarna var sämre den här gången. Tillverkning av fotogenlampor var en smal nisch inom belysningsbranschen på 1970-talet och marknaden dominerades allt mer av billiga importvaror.
Tack vare ordrar på kylskåpsbrännare hölls fabriken emellertid flytande och med tiden utvecklades en ny produktionsmetod som möjliggjorde lägre kostnader och 50 procent större omsättning. Karlskrona Lampfabrik överlevde även 1990-talets fastighets- och finanskris och i dag leds företaget i femte generationen av fabrikörsparet Valdemar och Katarina Skantze.
Läs också: Elen ändrade folks vardag
− Det var inte självklart för mig att ta över fabriken men när jag väl hade börjat fastnade jag. Vår affärsidé har varit att gå tillbaka till företagets rötter och lyfta upp det kulturhistoriska arvet, vilket har visat sig vara en riktig satsning, säger Valdemar Skantze.
Men när Valdemar Skantze tog över ledningen av Lampfabriken 2006 var läget i företaget motigt och framtiden osäker. Det dröjde fem år innan trenden vände. De förklarar vändningen med en ökad efterfrågan på svenska kvalitetsprodukter.
− Vi trodde att fotogenlampan i stort sett var död men på bara några år blev den jättepopulär, särskilt bland unga. Vi har helt nya kundgrupper nu, säger Katarina Skantze.
− Merparten av vår försäljning är dock elektriska lampor där den klassiska stilen har kommit tillbaka på bred front, tillägger Valdemar.
Fabrikörsparet beskriver arbetet i sin fabrik som luststyrt. De tillverkar produkter de själva skulle vilja ha i sitt hem. Lampfabrikens historiska arv ser de bara som positivt. Den historiska kopplingen ger en extra dimension i det dagliga arbetet.
− Ofta har man nog bilden av ett historiskt arv som något betungande och hämmande, men jag tycker snarare tvärtom, att det ger en stabilitet och tydlighet i vår identitet, säger Valdemar Skantze.
