Sedan slutet på trettiotalet hade konstnärlig utsmyckning av offentliga byggnader kunnat finansieras med statliga lån motsvarande 1 procent av byggnads­värdet. Från 1962 beviljades den här typen av lån även till bostads­byggande.

Före denna reform hade Svenska Bostäder bara beställt enstaka större konstverk till allmänna byggnader eller på allmänna platser i bostads­områdena.

Läs också: Bostadskris och krispolitik

Det första konstverket som köptes var Palle Pernevis bronsstaty Britt till Björk­hagen 1950. Men nu blev det möjligt att satsa ordentligt på den konstnärliga utsmyckningen i bostads­områdena. Svenska Bostäder blev tidvis en av landets största konst­köpare.

I stället för enstaka centralt placerade konstverk kunde Svenska Bostäder nu förse gårdar såväl som entréer med konst, som på detta sätt kom närmare hyres­gästerna. På Skinnar­viks­berget utförde till exempel Per-Erik Willö år 1963 murade tegel­reliefer i samtliga entréer.

Konstnären Ivar Jacobsson och muraren Gunnar Flygar med murningen av en av de 14 tegelrelieferna i Bredäng 1963.

Under åren 1964–1979 anlitade Svenska Bostäder konstnären Kurt Ullberger som konsult för den konstnärliga utsmyckningen. Han var inte bara konstnär och ordförande för KRO – Konstnärernas riksorganisation – utan verkade också som socialdemokratisk landstingspolitiker med uppdrag i bland annat Stockholms skönhetsråd. På uppdrag av Svenska Bostäder planerade och föreslog Ullberg konstnärlig utsmyckning efter följande principer:

  • Alla konstinriktningar skulle vara företrädda, både modernt och radikalt och mer traditionellt.
  • Utsmyckningen skulle göras i olika tekniker.
  • Gamla och unga konstnärer, kvinnliga och manliga, skulle ges uppdrag.

När Ullberg tillträdde hade många bostads­områden redan börjat planeras, så konsten fick då anpassa sig efter redan fast­ställda planer. I Bredäng, som nästan var färdig­byggt, hade man satsat friskt med de statliga pengarna. Med ett ganska spretigt resultat enligt Ullberg.

KONST REDAN PÅ PLANERINGSSTADIET
Skärholmen var det första området där de konstnärliga utsmyckningarna fanns med på ett tidigt planerings­stadium. Vid stadsdelens gång­stråk placerades bland annat skulpturer.

För Skärholmens Centrum användes hela konst­anslaget till en enda centralt placerad skulptur som skulle bli en symbol för hela området. Aston Forsberg vann den utlysta tävlingen, och hans Vridande moment står fortfarande kvar som ett utrops­tecken utmed E4:an.

Anton Forsberg vann den utlysta tävlingen för utsmyckningen av Skärholmens Centrum. Hans vridande monument står sedan 1968 som ett utropstecken utmed E4:an. Meningarna var delade inför skulpturen. Vissa menade att formen var för enkel, andra att skulpturen var obegriplig.

I miljon­programmets stora och tämligen monotona bostads­områden fick konsten som roll att skapa variation i bostads­byggandet. På Järva­fältet tillämpades en mer experimentell och integrerad inställning till den konstnärliga utsmyckningen än tidigare.

Läs också: Nattsudd på Djurgården

Konstnärerna fick vara med i ett tidigt skede och påverka och hade stor frihet. Experimentet fick mycket skiftande utfall. En del material var inte till­räckligt motstånds­kraftigt, utan vittrade sönder. Några konst­verk som var avsedda som lek­skulpturer, tyckte hyres­gästerna var farliga och de togs bort.

Den kraftiga ned­gången i bostads­byggandet efter miljon­programmet innebar att Svenska Bostäder köpte mindre konst. Även om det finns många intressanta exempel även från senare år, som Camilla Bergmans skulpturer Månhästar i Hägersten från 1933 eller Sivert Lindbloms Krukor i S:t Eriks­området från 1997.

På Svenska Bostäders historiska webbplats – producerad av Centrum för Näringslivshistoria – kan du läsa mer om bostadsbyggandet från 1940-talet fram till idag.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.