För två år sedan skrev den italienska forskaren Monica Prencipe sin avhandling om italienska arkitekters relation till Sverige. Under denna tid väcktes hennes intresse för varuhuset NK och Svensk Forms viktiga del i historien när det gäller att lyfta fram italiensk arkitektur, konst, design och form­givning i Sverige.

Monica Prencipe har sedan gjort efter­forskningar om relationen mellan Italien och Sverige under de utställningar som hölls på Liljevalchs vid ett flertal tillfällen.

– Den första utställningen hölls 1920, men jag har intresserat mig mest för den som gick av stapeln 1953, säger Monica Prencipe.

Läs också: Carl Hansen & Søn putsar till Danish modern

Utställningen var banbrytande eftersom den gick av stapeln på Liljevalchs och på varu­huset NK samtidigt. Ett viktigt namn i det nya sättet att visa design, var NK:s chefs­arkitekt Elias Svedberg.

– På museet var det italienska arkitekter och konstnärer som ställde ut, medan det på varu­huset samtidigt visades kläder, designers och olika sorters varor från Italien, säger Monica Prencipe.

Forskare Monica Prencipe. Foto: Margarita Feldman.

Detta var något helt nytt. Innan andra världs­kriget var det mesta som såldes på NK tillverkat i Sverige. Efter kriget ökade varu­husets strävan att få människor intresserade av varor tillverkade i andra länder. Inspirationen till utställningen med italiensk inriktning 1953 hämtades från ett liknande projekt som NK haft 1948, men den gången var utställningen inriktad på Stor­britannien.

Varuhuset hade 1951 också haft en utställning med indiskt tema. Efter utställningen med italienskt tema 1953 hölls bland annat en med fransk inriktning 1955 och en med japanskt tema 1957. Ambitionen var att visa både ländernas kultur, design och mode.

Läs också: Porslin för Ryssland

NK har också haft en berömd möbel­tillverkning som bland annat har uppmärksammats i år i Nyköping, där det har hållits en utställning om varu­husets möbel­fabrik. En del i utställningen har handlat om NK, en annan del har lyft fram svenska arkitekter. NK:s möbel­fabrik låg i Nyköping och var under 69 år viktig för svensk möbelkonst. Här, tio mil från varu­huset i Stockholm, fanns järnväg, en hamn och närhet till stora skogar.

– Det var samma arkitekter från Svensk Form som låg bakom utställningen på Liljevalchs 1953, säger Monica Prencipe.

Varuhuset NK var bland annat tidiga med för­säljningen av möbler i platta paket innan IKEA blev stort.

Läs också: Lotterivillan

I sin forskning har Monica hittat brev som visar att utställningen som hölls redan 1948 väckte intresse hos de italienska arkitekterna. De frågade om det var möjligt att göra något liknande igen och 1953 blev resultatet de unika utställningarna på både varuhus och museum samtidigt. Sam­arbetet mellan Italien och Sverige ledde också till att det italienska kultur­institutet kom att byggas. Det stod klart 1958.

– Tanken var att utöka utbytet av kultur mellan länderna, säger Monica Prencipe.

NK:s utställningar var viktiga också i ett större perspektiv. Varuhusets roll förändrades när det tog steget från att vara ett försäljnings­ställe för mestadels svenska varor till att också ta hem bitar av den stora världen till svenska folket.

– Liknande utställningar gjordes samtidigt på de största varu­husen i andra länder. La Fayette, Harrod’s och The Macy’s hade liknande utsättningar, säger Monica Prencipe.

Även senare har italiensk form synts på NK. Ett exempel är den kända glas­konstnären Paolo Veniri från Venedig. Hans berömda glastrumpet ställdes ut när varu­huset NK öppnade en filial i Farsta 1960.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.