En svensk barnvagnsklassiker
VISA BILDTEXT
Foto ur HSB Riksförbunds historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

FÖRETAGEN AV: Maria Kapla & Johannes Ståhlberg 2019-07-02

En svensk barnvagnsklassiker

Emmaljunga Barnvagns­fabrik är ett klassiskt företag som har tillverkat barn­vagnar i Sverige sedan 1925, med håll­barhet som ledord.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2014.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Hållbarhet var något som Emmaljunga Barn­vagns­fabrik tog fasta på mycket tidigt. Själva hävdar de att deras första vagnar från 20-talet var närmast outslitliga. Det låter som en fantastisk lyck­träff att så snabbt nå så långt.

Å andra sidan var barn­vagnar inte något alldeles nytt i de nord­skånska skogarna när Henry L. Persson 1925 grundade sitt familje­företag i Emmaljunga. Nästgårds – eller mer exakt 26 kilometer österut i byn Osby – fanns Bröderna Ivarsson, BRIO, som redan under fem år ägnat sig åt att importera tyska vagnar. Och ytterligare ett antal mil söderut huserade sedan 1880-talet A. W. Nilssons barn­vagns­fabrik i Malmö.

Inläst: Den ursvenska dalahästen

Konkurrensen avskräckte uppenbarligen inte Henry L. Persson. Det fanns helt enkelt utrymme för fler aktörer, i synnerhet som barn­vagnar nu på 1920-talet inte längre var samma lyxprodukt som förr, utan började nå ut till fler konsumenter.

De så kallade klappvagnarna i Emmaljungas första katalog var också av en ny typ som förmodligen lockade nya grupper av köpare. Klapp­vagnarna var mindre och smäckrare än sina före­gångare. Dessutom var de hop­fällbara. Hela utförandet skvallrar om en tid när resande med tåg och spår­vagn ökade och man behövde en mer lätt­hanterlig vagn.

Att dessutom de stora tyska barn­vagns­tillverkarna försvann från den svenska marknaden några år senare gjorde förstås inte läget sämre för den nya nordskånska barn­vagns­fabriken. När Hitler på 30-talet uppmanade till ökat barna­födande fick de tyska producenterna fullt upp med att förse sina egna lands­män med vagnar. Framtiden såg ljus ut för Emma­ljunga, även om konkurrenten BRIO samtidigt slutade med import och började med egen tillverkning.

Barnvagnsfabriken i Emmaljunga ca 1940 – 1949. Fotograf Oskar Träff, Järnvägsmuseet.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

VAR FAMILJS EGENDOM
De efter­följande krigsåren kunde inte heller de sätta varaktiga käppar i hjulet för den framtids­bransch som Henry L. Persson hade gett sig in i. Den väldiga svenska fyrtio­talist­generationen låg redan i start­groparna och väntade på att få göra sitt första offentliga fram­trädande – runt­dragen i ligg­vagn. Tiden var nu inne för barn­vagnen att bli var familjs egendom.

Kanske gick det för enkelt, och kanske vaggades de svenska till­verkarna in i den behagliga tanken att de hade kontroll över sin marknad. Men också på 50-talet var världen större än Sverige.

Medan vi här fortsatte göra modeller med fyr­kantiga barn­vagns­korgar passade italienska till­verkare på att utveckla mer runda former, något som uppen­barligen tilltalade konsumenterna. Under ett år i slutet av 50-talet tog italienarna 30 procent av marknaden i ett nafs, och svenskarna tvingades haka på den nya trenden.

Barnvagnen från Emmaljunga är av modellen ”Ozone city”. Sitsen är vändbar så att barnet kan åka fram- eller baklänges. Styret ställbart för att anpassas efter längden hos den som kör. Chassiet är av aluminium/plast, med svängbara framhjul och kugghjulsbroms på bakhjulen. Hjulen är punkteringsfria och har kullagrade nav. I vagnens sömmar sitter reflexband insydda. Denna vagn har kulören ”PP Blue”. Bild: Tekniska museet.

BARNVAGNSMODE
Att barn­vagnarnas utveckling följde olika tiders moden är tydligt. På 70-talet kom manchester- eller velour­klädda vagnar, och de kantiga formerna var återigen tillbaka.

En annan 70-tals­trend var att lyfta fram det nationella arvet, något som naturligtvis passade Emmaljunga väl. I en annons från 1971 visade man upp en av sina vagnar, lastad med kassar från både ICA och Konsum, och flankerad av en Volvo. Annons­texten nöjde sig med ett ord: ”svensk”.

För Emmaljungas del talar annons­texten fortfarande sanning. Även om vagnarnas utformning och design har förändrats, är det fort­farande svensk till­verkning som gäller. Inte ens den baby­boom under slutet av 80-talet, som fick barn­tillbehörs­affärer med vagnar från låg­löne­länder att växa upp som svampar ur jorden, verkar ha kunnat rubba detta.

För det andra svenska företaget har utvecklingen däremot gått åt ett annat håll. BRIO, som på 70-talet köpte upp A. W. Nilsson, flyttade delar av sin produktion utomlands i början av 2000-talet.

Men tredje generationens Emmaljunga-­ägare är tryggt rotade i sin lilla by. Produktionen är stabil med över 100 000 vagnar per år. Och man är ensam om sin till­verkning i Sverige – kanske till och med i Europa, om man får tro Emmaljunga själva.

Läs också: Lisa Larson – folkkär keramiker

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.