Böda Sand - från fricamping till dokusåpa
VISA BILDTEXT
Dagens campare kräver helt andra faciliteter och upplevelser än tidigare. Foto: Kjell Appelgren, Esselte Foto. ICA:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria

FÖRETAGEN AV: Per TH Dahl 2021-06-10

Böda Sand – från fricamping till dokusåpa

Öland har några tätorter, som Borgholm och Färjestaden, med några tusen invånare var. På nordligaste delen av ön, där det för femtio år sedan bara fanns en öde sandstrand mellan Östersjö och barrskog, har det emellertid vuxit upp en sommarort som tidvis har 7000 boende och 3000 besökare – Böda sand.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 2 2017.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Den som enbart ser Öland som ett landskap av jordbruk och fiske har inte räknat med öns nordspets. Där övergår haglandskapet till tät barrskog och staten har ägt vida landområden, samtidigt som befolkningen varit fattig. På 1850-talet utbröt till och med ett ”Bödauppror” mot dåliga förhållanden. Omkring 100 år senare började trakten emellertid komma i ropet som plats för stockholmares semestrande.

“Fricamping” förekom redan, och kronojägaren hade börjat ta ut besöksavgifter. Nu anlades asfalterade vägar genom strandskogen, områden för tält och husvagnar stakades ut, övernattningsstugor uppfördes, vattenrör drogs fram, en kiosk öppnades och servicebyggnader restes.

Om detta borgerlighetens exempel inspirerade politiken, eller om den milsvida och långgrunda sandstranden längs Bödabukten på öns östra kust ensam var skälet är osäkert. Men som en del i välfärdspolitiken under mitten av 1960-talet fick Domänverket i uppdrag att skapa campingmöjligheter för vanliga människor där.

Vad kostade semestern förr i tiden?

”Fricamping” förekom redan, och kronojägaren hade börjat ta ut besöksavgifter. Nu anlades asfalterade vägar genom strandskogen, områden för tält och husvagnar stakades ut, övernattningsstugor uppfördes, vattenrör drogs fram, en kiosk öppnades och servicebyggnader restes. Det var dock inte mer avancerat än att den ansvarige för avloppstankarna sprutade ut det han sög upp ur dem i skogen en bit bort.

Vykort Böda sand. Källa: Böda Sand.

NYINFLYTTAD TAR ÖVER
1978 bjöds driften för Böda kronocamping ut igen, och nu nappade en energisk kvinna: Mona Barkevall. Hon och hennes man, flygofficeren Johan Barkevall, hade flyttat upp till den stora Horns kungsgård, då han velat växla karriär från flyget till ett liv som lantbrukare. Mona, som hade en bakgrund hos K-Konsult, var nu mammaledig, men planerade att arbetspendla de nio milen ned till Kalmar.

Tanken på campingen hade fötts under de många kontakterna på Horn med Domänverkets personal. Tänk om det gick att utveckla stranden? Mona Barkevall förblev anläggningens platschef fram till 1990. Som sådan var det hon som skulle hålla hus och infrastruktur i gott skick, anställa personal och varje år leverera avkastning till Domänverket.

Ur arkivet: ”Livsglädjens land”

Med vems hjälp driver man en camping för några tusen gäster? Mona Barkevall utgick från den närmaste kretsen. Släktingar, bekanta, tidigare kolleger till hennes man, och de AMS-kontakter som vuxit ur naturvårdsarbetet på Horn. Öland var då ett av AMS insatsområden, för att lindra omställningen när jordbruket omvandlades.

Totalt drevs Böda sand under somrarna av en styrka på 30-40 personer. De verksamheter som då låg utanför Monas ansvarsområde var matställe och butik, en linje som gäller än i dag. Men någon gång var det Mona Barkevalls släktingar som tog arrendet, så samarbetet var intensivt.

– På somrarna gick vi ju för full fart. Då finns det inte någon tid för meningsskiljaktigheter. Vi hade ju gästerna att tänka på, konstaterar hon.

Bilturismen blev ett folkhem på hjul


Det var intensiva år
för platschefen. Hennes man minns hur hon på somrarna kom hem när barnen skulle sova, därefter återvände till campingen för att sedan arbeta fram till två på natten. Morgonen därpå var hon i tjänst vid nio morgonen därpå.

– Jag var bas över allt, städ, vaktmästeri, bokning, marknadsföring. Många nätter sov jag nog inte alls, sammanfattar Mona. Så höll det på med högsäsong från 15 juni till 15 augusti. Eftersäsongen gick till början av september. Därefter var det tre veckors total vila som gällde…

Den första tiden var bokningen onekligen en av flaskhalsarna. Stugorna gick att förboka, men i övrigt fungerade campingen som ett inneställe: en ny gäst kunde först tas in när en gammal åkte sig väg.

– Ibland var det bilkö från infarten till campingen hela sträckan ut till vägen mellan Löttorp och Byxelkrok. Människor kom på vinst och förlust. Och slog någon ihop tältet för att fara på glasbrukstur på fastlandet var det inte säkert att platsen fanns kvar när familjen kom tillbaka på kvällen. Men det var de villkor campare tog som naturliga då.

Med några tusen
boende på de omkring 100 hektaren mark var det naturligt att även incidenter inträffade.

– Jag blev hotad till livet en gång, berättar Mona Barkevall. Det var en natt, jag skulle kolla nattstädet. Och när jag cyklade därifrån så hörde jag något som small i en fönsterruta. Då cyklade jag fortare, och såg två som sprang från receptionen in mot centrum. Jag cyklade naturligtvis rakt på dem och frågade vad de hade gjort. Och då knuffade de omkull mig och min cykel och hotade att slå ihjäl mig med ett rör.

Tydligen var det inte planerande inbrottstjuvar, utan narkotikapåverkade som kommit i bråk med nattvakten, om de ens var campinggäster.

Johan Barkevall skriver kortfattat i sina memoarer att hans hustru kom hem klockan tre den natten, berättade vad som hade hänt, gick och lade sig och somnade på minuten.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

LADDAD RELATION
Den verkligt spända relationen fanns emellertid mellan platschefen och Domänverkets ledning, varav en del huserade i Falun och en del i Stockholm. Mona Barkevall ansåg att alltför lite av avkastningen avsattes för investeringar, besked kom alltför sent, och verket gav dessutom oklara ramar. Tomma löften om datasupport som inte uppfylldes blev droppen som fick bägaren att rinna över, och 1990 lämnade hon irriterat platschefsjobbet. I stället blev hon Löttorps postmästare, och efter ett tag platschef för en annan camping i närheten.

Den svenska charterresans historia


Men 1994 var hon
och hennes man Johan tillbaka, nu som ägare av Böda sand. Det som hänt var ett rikspolitiskt skifte. 1991 hade nämligen de borgerliga vunnit valet och regeringen Bildt tillträtt, med ambitioner att privatisera. Domänverket hade varit i hårt blåsväder bland annat kring affärer i Italien och var nu en myndighet som berördes. Verket blev Domän AB, och till slut det 1994 börsintroducerade Assidomän. Men då hade verksamheter skalats bort, bland annat campingarna.

Via en släkting som också var campingarrendator hade de fått information om att Domän nu ville sälja ut bland annat Böda sand. Skulle Johan och Mona nu köpa ut anläggningen?

– Tänk att äntligen få bestämma själv! kommenterar Mona Barkevall i dag. Göra de investeringar som man bedömde som viktiga. Slippa Stockholmsöverrockarna.

Det blev hårda förhandlingar med säljare och framför allt med bankerna, som ansåg att semesterföretagande var alltför riskabelt att låna till. Efter faxsamband mellan Stockholm och det skidhotell i Österrike familjen besökte, och ett sista laddat möte med säljaren i ett rum på Arlanda, blev köpet dock av. Johan Barkevall kom hem till Öland med kontraktet lagom till hustruns födelsedag.

– Grattis på födelsedagen. Här får du en camping! blev repliken när han öppnade portföljen och en champagnekork smällde.

Från säsongen 1994 ägde makarna Barkevall Böda sand. En intensiv investeringsperiod följde. Anläggningen renoverades, varmvatten drogs ut. Vad man inte hann med det året var dagvattenavrinningen, vilket märktes året därpå.

15 juli 1995 föll 80 mm regn över Nordöland på fyra timmar. Campingområdet fick ta emot sex miljoner liter nederbörd. Johan Barkevall, som stod för fältarbetena, försökte förtvivlat få bort en volym motsvarande 200 lastbilslaster vatten från strandskogsområdet. Inte blev det enklare av att några desperata campare hade funnit ett rör i marken som de gjort hål på för att få bättre dränering. Det var ett avloppsrör, och i stället för att vatten rann in sprutade nordöländsk avloppblandning med kraft ut, över allt och alla. Till slut kom i alla fall solen tillbaka till blöta gäster och utmattade ansvariga.

– I kvällspressen utmålades det bara som en kul grej, kommenterar Johan Barkevall lite förundrat.

Mona och Johan Barkevall kan se tillbaka på många intensiva år med campingen. Källa: Böda Sand.

SEMESTERUPPLEVELSE
En av de förändringar som märkts tydligt på Böda sand är svenskars ändrade uppfattningar av vad som är underhållande. Tidigare fanns en liten traditionell dansbana på området. Då och då kom exempelvis en IOGT-kör och sjöng, och bandet East Coast Dixie Stompers, kända i nästan hela södra Kalmar län, spelade. Vissa morgnar ordnades gymnastik.

– Människor roade sig själva, konstaterar Mona Barkevall.

Dottern Anna Barkevall, som i dag driver Böda sand, ler.

– Gårdagens wow-faktorer är något som man i dag tar för givet som startpunkter. Det varmvatten som var lyx då är i dag ett grundkrav man över huvud taget inte diskuterar. Vi måste hela tiden förnya semesterupplevelserna, för människor som varit jorden runt eller åtminstone tittat jorden runt på Facebook och internet. Böda sand är i dag arena för en totalföreställning.

– Gäster från Tyskland är nöjda med en hel och ren stuga, lite hjälp, och tips om aktiviteter. De vill uppleva naturen, allemansrätten och ensamheten. Svenska barnfamiljer har ett helt annat krav på händelser.

Campingen har blivit en arena för semesterupplevelser, med golfbana, pool, äventyrsbad, spa, yoga, frisör, lyxiga glampingstugor, restaurant och riksartistframträdanden. Fyra säsonger dokusåpa har producerats och tv-sänts.

De kommer från en vinter av aktiviteter varje dag för barnen: skjutsa, hämta, lämna, hämta mat i matkassar, allt ska levereras, takeaway. De har samma tempo när de börjar sin semestervecka hos oss. Så vi måste ha erbjudanden som svarar upp, för det är vad de förväntar sig. Samtidigt som vi måste ge dem chans att känna att de faktiskt är på semester.

Anna Barkevall, med bakgrund i resebranschen, har sedan 10-12 år tillsammans med brodern och sin make tagit över Böda sand och är i dag ägare. Campingen har blivit en arena för semesterupplevelser, med golfbana, pool, äventyrsbad, spa, yoga, frisör, lyxiga glampingstugor, restaurant och riksartistframträdanden. Fyra säsonger dokusåpa har producerats och tv-sänts. Gästerna är ungefär lika många som på hennes mors tid, men omsättningen har fördubblats. Och de 40 anställda har blivit omkring 180.

Svenskar förändrade amerikanernas resande

– Dokusåpan förstärkte nog bilden av Böda sand som just camping. Visionen vi hade när jag och min bror tog över 2005 var att utvecklas till en fullfjädrad semesteranläggning på tio år. Så serien gav kanske en lite föråldrad bild av oss. Men å andra sidan nådde den ut till så många. Man får väga det ena mot det andra, reflekterar Anna Barkevall.

Mycket har förändrats sedan 1978, då Mona Barkevall tog över driften av det som då hette Böda kronocamping. Källa: Böda Sand.

Jag frågar till slut Anna Barkevall hur betydelsefullt det är att hon som ägare och vd permanent bor på Öland, och tänker lite vagt att Stockholm är ju långt bort.

– Jag skulle nog inte kunna lämna Öland och bo i Kalmar, svarar Anna Barkevall snabbt.

All business i local, som sagt.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!