De flesta räkenskapsböcker är ganska anonyma och oftast står det inte ens vilket företag boken avser eftersom det har varit så självklart för dem som fört journalerna. Men räkenskapsjournalen från 1756 för Skomakareämbetets sjuklåda är en riktig guldgruva.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2016.
Det är en sliten räkenskapsbok från 1756 i skinnband. Vid en första bläddring syns spalter med namn och siffror. De flesta räkenskapsböcker är ganska anonyma och oftast står det inte ens vilket företag boken avser eftersom det har varit så självklart för dem som fört journalerna. Men den här räkenskapsjournalen är en riktig guldgruva. Författaren Joh. Martin Holmström har utförligt beskrivit varför boken är upprättad. Det är en räkenskapsbok för Skomakareämbetets sjuklåda i Stockholm som sträcker sig från 1756 till 1789.
Vid tidpunkten för bokens upprättande var skråväsendet rådande i Sverige. Skråväsendet avskaffades officiellt 1846 och skråämbetenas tillgångar överfördes till hantverksföreningarna i städerna. Omvandlingen skedde dock inte över en natt utan var en glidande omorganisering fram till näringsfriheten 1864. Det var fram till 1864 obligatoriskt för den som ville starta driva handel att ha både mästarprov och burskap.
Det vi kan läsa i skomakarmästareämbetets sjukkassejournal är att de som bedrev handel, mästarna, inom skomakareväsendet var väldigt utsatta när det gällde inkomstbortfall vid sjukdom. Ett system upprättades där de som ville betalade in fyra öre varje vecka, allt som allt sex daler och sexton kopparöre per år, för att åtnjuta en finansiell trygghet för familj och hushåll i stället för att vara beroende av allmosor om de skulle hamna på ruinens brant. Det framgår av boken att ämbetet tidigare varit beroende av så kallad stÿr, där mästareämbetet skramlade pengar till den som inte kunde arbeta på grund av sjukdom.
…därföre mina Embets Bröder lät oss alla gifva fÿra öre kopparmynt uti Hvar vecka, som är allenast Sex Daler sexton öre Kopparmÿnt om åhret, hvilket är långt mindre än det som gifva till styr om året, men skaffar med sig för den nödlidande emedan han kan strax bekomma hielpt innan nöden och uselheten blir allt för stor.
Boken är uppdelad i frivilla gåvor, veckopenning och intressepenning där intressepenning är det som utbetalas från sjukkassan. Det förekommer även en del änkor som betalar in regelbundet till sjuklådan. Det är kvinnor som tagit över sin makes verksamhet, så kallade mästareänkor. Traditionen med sjukkassor fortsatte även efter näringsfrihetens införande och uppmuntrades av arbetsgivarna. 1891 kommer den först sjukkasselagen, men kassorna var fortfarande frivilliga och lagen innebar endast att de registrerade kassorna fick bidrag och råd. 1955 övergår de frivilla sjukkassorna i en statlig försäkring.
Stockholms hantverksförenings, numera Hantverkarna, grundades 1847 och har deponerat sina handlingar hos Centrum för näringslivshistoria ända sedan 1977. Det är ett omfattande material och i deras arkiv finns en av de äldsta handlingarna som förvaras i arkivet.
