Kartongen är vit, det sextiotal prydliga kuvert som ligger i den är alla vita och de mjuka LP-liknande skivorna i kuverten är klara och genomskinliga. I denna kliniska miljö ligger röster från hela världen. Vad vi ser är optiska ljudskivor till talmaskiner för automatiska telefonsvar från ”Taxi, var god dröj” till Fröken Urs alla tidsangivelser.

– Skulle jag hinna med pendeltåget eller inte? Fröken Ur gav exakt besked när varje minut räknades, konstaterar Christina Alwert, Centrum för Näringslivshistorias vice vd, när hon ser tillbaka på 1970-talet. Så nog har jag ett förhållande till Fröken Ur. Jag kontrollringde nu när jag hade valt skivorna för att se om något hade förändrats. Men inte, utom att hon nu också säger vilken dag det är.

Men tekniken bakom rösten har ändå genomgått en revolution. Den 8 mars år 2000 blev tjänsten helt digital, och de tidigare elektromekaniska röstmaskinerna från LM Ericsson som varit i bruk sedan 1968 pensionerades. Det var till dem och deras föregångare skivor med optiska ljudspår fanns; på ljudspåren hade sifferserierna för timmar, minuter och sekunder talats in separat. Maskinen kombinerade de separata ljudspåren till en sammanhängande tidsangivelse, förnyad var tionde sekund. År 2000 efterträddes också Ebba Beckman, som gett röst åt Fröken Ur sedan 1968, av Johanna Östlund. Men även om det är Ebba Beckman som Christina Alwert lyssnat till finns hon inte med på skivorna här. De är från 1930-talet till 1950-talet, och på många av dem är uppläsarens namn antecknat, exempelvis Eva Ulvbys (Fröken Ur 1934-56) och en fröken Elgs.

– Nog blir våra försök att få grepp om tiden påtagliga i de här skivorna, reflekterar Christina Alwert. Samma tid för alla, samma tidsbrist för alla.