I söndags visades det första avsnittet av en ny tv-serie med mig: Edward Bloms Stockholm. Till skillnad från tidigare programserier jag gjort så sänds den dock inte via etern utan visas på Svenska Dagbladets webb-tv (samt på deras Youtube-kanal), och ett nytt avsnitt läggs upp varje söndag under sex veckor.
Tanken är att besöka högt och lågt, från palats till korvkiosker, och att det ska vara platser och historier som jag själv tycker är intressanta och gärna delar med mig av till andra. Även om Stockholm är spelplatsen så är de ganska allmänt upplagda och kommer förhoppningsvis vara intressanta även för folk i övriga landsändar. Det första avsnittet, vilket går att se redan nu på www.svd.se/edwardblom handlar om snabbmatens historia – från korvmadammer 1897 till dagens gatukök och korvkiosker. Det, liksom mycket annat jag gör i serien är även en del av näringslivshistorien.
Hittils har vi spelat in fyra avsnitt och två återstår. Det känns lite nervöst att inte vara helt klara med de sista när de första redan lagts ut, men det ska nog gå bra. Det allra sista får tittarna själva bestämma vad ska handla om, gå gärna in och rösta. Samma adress som ovan.
En allmän speciell inspelning återstår också att göra nu i kväll. Varje avsnitt, förutom det första, ska nämligen avslutas med att jag tar en klassisk (eller i bland t.o.m. historisk) cocktail på Grand Hôtel i Stockholm. Och i dag har jag det tuffa arbetet att således dricka mig igenom fem utmärkta cocktails i deras fantastiska Cadierbaren. Ett hårt jobb att arbeta med näringslivshistoria …
Serien är gjord i samarbete mellan SvD och Centrum för Näringslivshistoria och i varje avsnitt kommer man se mig gå runt och leta handlingar och prata ute i arkivet här på min ordinarie arbetsplats. För produktion och regi står Björn Markusson och för foto Henrik Qvarnström, båda gamla vänner sedan jag spelade in ”Mellan skål och vägg med Edward Blom för TV8”.
Roligast från inspelningen av första avsnittet var faktiskt att komma ut till Vega-baren i Haninge och där njuta av deras sambal-burgare som de själva gör av köttfärs från grunden. Varför kan inte fler grillar orka anstränga sig lite och göra egna, riktiga börjare istället för att bara steka upp de hemska frysta, maskintillverkade? Riktiga blir ju så oändligt mycket godare.
En rättelse föresten innan fler upprörda ungrare hör av sig. Debriziner är inte en tysk korv, som jag säger i avsnittet, även om den är mycket vanlig i Tyskland och Österrike och de sorter som fanns på Hötorgshallen var gjorda i Tyskland. Debreziner har fått sitt namn från Debrezen och är således ungersk. J ag som älskar det ungerska köket vill verkligen inte beröva dem på upphovet till en sådan utmärkt skapelse.
Däremot stämmer det årtal jag säger om när burgarna började säljas, fast det står ett annat år utanpå Vegabarens skylt. Året på skylten är inte det när Erik Engström startade verksamheten utan när den gick från liten grillkiosk till ett större gatukök och fick sitt nuvarande namn.
Hoppas ni uppskattar ”Edward Bloms Stockholm” och hör gärna av er med synpunkter och uppslag!