Jag har tänkt tanken på att ”göra nytta på riktigt” ofta. Sonen kallar mig ibland för Sveriges sista hippie och världsförbättrare. Fanns det inte viktigare saker att jobba med än projektledning för förverkligande av nya kundprocesser, kundsystem och förändringar för företag?

Refo, www.refo.nu, som idé startade egentligen via myndigheten Vinnova som bad mig delta i ett ”draknäste”, där ungdomar från Tensta/Rinkeby skulle få möjlighet att testa sina affärsidéer på riktiga entreprenörer. En var en ”Pantomat för kläder”.  Jag och ytterligare en entreprenör fick möjlighet att, tillsammans med några ungdomar, göra en förstudie om det fanns en affär i detta. I dialog växte en metod fram som handlade om så mycket mer än ”pantomaten”.

På sex månader hade vi byggt ett kretslopp för insamling, återvinning och produktion av återbrukade – remakade – kläder och skapat ett sätt att ge kläder till barn i Sverige som inte hade. Samtidigt använde vi webben för dialog, förklara vår vision och köpa våra produkter.  Verksamhetens övergripande mål är att skapa lokala kretslopp för integration och tillväxt, och alltså göra personer mer anställningsbara med stöd av praktik, utbildning och nätverk. Och plötsligt är jag social entreprenör och innovatör, inte längre en cool entreprenör?

Ganska ofta får jag höra kommentaren:

– Men Liselotte, är det inte bättre att du går tillbaka till det du ”kan”, det verkar enklare.

Det är just denna typ av kommentar och synsätt hos människor som ger mig kraft och övertygelse att driva verksamheten vidare. Min slutsats kvarstår.  Om jag tar min erfarenhet, kunskap och engagemang för att använda den till att ”göra nytta på riktig” så händer det något ”på riktigt”.