Vid ingången till min ICA-butik är det första man möter frukt- och grönsaksavdelningen. Och en och annan blomma. Jag brukar stanna till, ta in dofterna och färgprakten, och i mitt stilla sinne tänka på hur bra vi har det. Tack vare frihandel, effektiva transporter och öppna gränser.

När jag var barn var sensommar och höst överflödets tid. Bär, frukter och grönsaker skördades från de land och träd man vårdat med mycket arbete under sommarhalvåret. Men överflödet skulle också konserveras, syltas, saftas, förvaras i sand- eller potatislårar, viras in i vaxat papper, hermetiseras, torkas, läggas in i romkruka osv osv … För hushållets män och kvinnor var hösten en bråd tid.

Framåt våren brukade kosthållet bli allt mer spartanskt. En och annan konserv hade inte lyckats hålla möglet borta, en del grönsaker ruttnade bort i förråden och det godaste hade vi nog, ärligt talat, ätit upp först. Så framåt mars-april dominerade potatis- och rotsaksanrättningarna allt mer. Tills sommarens första primörer bröt monotonin.

I dag går jag bara ner ”på affär´n”, som man säger här i Uppsala, och min lokala butik har hela världens utbud av frukt och grönt året om. Frukter som mina föräldrar inte ens vet namnet på. Som inte fanns i min barndom på 60-talet.

Frihandeln har tagit många av bordets fröjder till oss. Det ska vi vara tacksamma för varje dag.