Som en Pandoras ask, fast god. Vi öppnar kappsäcken, och ut strömmar en glömd kultur- och kvinnohistoria med framtidstro, risktaganden, värderingar, djärva beslut och kompetens. Kvar i den öppnade väskan finns föremålen, fotona och bokföringsböckerna. Projektledaren Anna Linderoth har den öppnade väskan framför sig på bordet när hon berättar om sitt val ur arkivet. Och nog är historien glömd. Vem minns att det på andra våningen i Kungl. Dramatiska teaterns marmorpalats vid Nybroplan i Stockholm från 1881 och under lång tid framåt fanns en antikvitetsbutik? Den drevs som ett familjeföretag av tre syskon, med Stina Swanberg i spetsen.

Stina Swanberg hade ett stort internationellt kontaktnät och vårdade det under omfattande resor Europa runt.

– Se här på alla visitkorten hon har sparat. Vart och ett representerar ett möte, kanske ett kort samtal eller kanske en längre diskussion om trender, marknader eller storkunder, berättar Anna Linderoth.

Stina Swanbergs Antikvitetsaffär drevs vidare av hennes efterträdare, men med minskande omfattning och lönsamhet. År 1956, efter 75 års verksamhet, slog antikvitetshandeln igen.

– Man kan ju fundera över i vilket syfte någon packade väskan med minnen. Var den tänkt att bevaras av familjen, eller var den redan från början avsedd för ett arkiv? Den är hur som helst ett fönster in mot en vardag som är gömd och glömd för de flesta, säger Anna Linderoth.