Grädden är en klassisk svensk produkt som har använts både i matlagning och i kaffet. Länge salufördes den bara i en tjock och en tunn variant men från 1960-talet och framåt har nya gräddprodukter ständigt lanserats.
Arlas populära vispgrädde brukar förknippas med sin röda förpackning. Den introducerades 1952 då man började sälja grädde i Tetra Pak. Kaffegräddens förpackning fick samtidigt en grön färg. Kaffegrädde kunde köpas på flaska ändå fram till 1955, men så småningom ersattes flaskorna helt av de nya förpackningarna.
Grädden i Sverige har en anrik tradition – den har under lång tid har använts i hemmen till matlagning, bakning och i kaffet. Sverige har sedan länge haft ett överskott på grädde som omvandlats till smör för export. Under 1890-talet utvecklades kylningstekniken och man kunde då för första gången exportera grädden obehandlad. Bland annat såldes den till ett mejeri i Hull i Storbritannien där den blev till ost. Det brittiska mejeriets föreståndare hette Fredrik Benzinger, han kom senare att bli Mjölkcentralens förste vd.
Kring förra sekelskiftet fanns det flera mejeribolag som marknadsförde sina gräddsorter mot kunden, bland andra Mejeriaktiebolaget Victoria och Henning Johansson. Samtliga företag togs över av Mjölkcentralen 1915. Företagen fortsatte dock att bedriva marknadsföring på var sitt håll innan man på 1920-talet samordnade den i Mjölkpropagandan.
I och med Mjölkpropagandans bildande initierades marknadsföring på bred front inom mejeribranschen. Mejeriprodukter som grädde marknadsfördes med betoning på näringsnytta och betydelsen för folkhälsan. Mjölkpropagandan arbetade offensivt och bedrev kampanjer i skolorna. På den här tiden var det produkterna och inte varumärkena som stod i centrum.
TUNNGRÄDDE OCH TJOCKGRÄDDE
Under 1930-talet – då kaffegrädde i regel kallades för tunngrädde och vispgrädden för tjockgrädde – gick gräddförsäljningen dåligt. För att bättra på försäljningssiffrorna bad man den populäre sångaren Gösta Jonsson att skriva en visa om grädde för att förbättra försäljningen. År 1938 hördes för första gången den berömda visan ”Kaffe utan grädde” som kom att bli ett av Jonssons mest omtyckta stycken. Första versen löd: ”Kaffe utan grädde/är som kärlek utan kyssar/och kärlek utan kyssar/är väl ingen kärlek, säj.”
Visan blev genast populär men några direkta, mätbara resultat för gräddförsäljningen hann den aldrig åstadkomma. Efter andra världskrigets utbrott 1939 ransonerades nämligen alla mejeriprodukter förutom mjölk, och försäljning av tjockgrädde förbjöds helt. Det tog flera år efter världskrigets slut 1945 innan tjockgrädden återkom i handeln. Först 1949, den 23 november för att vara exakt, kunde man börja köpa grädde med 40 procents fetthalt igen.
År 1951 kom en ny lagstiftning som reglerade livsmedlens framställning och hantering, bland annat definieras gräddens fetthalt och behandling. Tunn- eller kaffegräddens försäljning gick relativt trögt under 1950-talet, det var svårt att nå upp till de fantastiska försäljningssiffrorna från förkrigstiden.
Han blev enormt uppmärksammad i media när han tvättade sin skjorta i Präddpulver för att visa att pulvret innehöll i princip samma kemikaliesammansättning som tvättmedel.
PRÄDD OCH VEGETABILISK GRÄDDERSÄTTNING
Under 1960-talet var de så kallade imiterade produkterna på modet. Med imiterade produkter menas kaffe- och vispgräddersättningar i pulverform med namn som Prädd, Coffee-Mate och Post Minut Visp. Dessa produkter hade kraftigt varierande fetthalt och innehöll oftast sojaprotein, olika typer av stabilisatorer och andra tillsatser. Pulvergrädden Prädd var dock starkt ifrågasatt på grund av alla kemikalier den innehöll och försvann från marknaden i början av 1970-talet. Det var miljöaktivisten Björn Gillberg som beseglade produktens öde. Han blev enormt uppmärksammad i media när han tvättade sin skjorta i Präddpulver för att visa att pulvret innehöll i princip samma kemikaliesammansättning som tvättmedel.
Trenden med de vegetabiliska gräddersättningarna höll i sig under 1970-talet, då produkter med lägre fetthalt bedömdes vara hälsosammare. Resultatet av denna trend var en del nya ”lättare” produkter som konkurrerade med grädden, bland annat flytande vegetabilisk grädde.
Under 1980-talet var intresset för livsmedlens betydelse för hälsan fortsatt starkt – råvarorna hamnade i centrum. För att möta konkurrensen från lättprodukter och den vegetabiliska grädden lanserade Arla först crème fraiche och sedan hållbarhetsbehandlad grädde. De nya varorna marknadsfördes med hjälp av recept och andra mattips i livsmedelsbutikerna.
Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.
Hantera dina cookieinställningar
Nödvändiga cookies
Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.
Cookies för statistik
För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.