Att bli ”knappmakare” var inte det elektroingenjören Gideon Sundbäck tänkt sig när han kom till Amerika. Ändå blev han den som uppfann det moderna blixtlåset, blev stormrik entreprenör och brukspatron i Pennsylvania.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2018 nr 3.
Trots att Gideon Sundbäck är en av våra stora uppfinnare och entreprenörer har fadern till det moderna blixtlåset förblivit förvånansvärt anonym här hemma i Sverige. Det är nu mer än 100 år sedan han kom på sin snilleblixt, som ersatte primitiva föregångare och krånglande knäppningar som mest var till besvär. Han uppfann också en maskin för industriell tillverkning, vilket minst lika mycket banade väg för framgången.
För blixtlåset blev en världssuccé, även om det skulle ta sin tid. När Sundbäck lämnade in sin patentansökan i början av 1914 stod ett världskrig för dörren och mycket civil produktion ställdes om till militär. Blixtlåset monterades i flygarnas uniformer, det syddes kring tältöppningar och det användes för att försluta soldaternas tobakspungar.
Efter kriget spred sig pungarnas rykte snabbt med de hemvändande soldaterna och blev den första artikel med blixtlås som massframställdes. Under mellankrigstiden fästes det i damkläder, väskor, fritidskläder och galoscher – den engelska benämningen zipper myntades efter kängan zip boot. Men det var först efter andra världskriget som blixtlåset blev en självklarhet.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
CONNY OCH KOLINGEN
Otto Fredrik Gideon Sundbäck föddes 1880 på gården Sonarp i Ödestugu socken utanför Jönköping, som tredje barnet i en skara om sju. Hans far Otto var en klurig och påhittig man som bland annat kom på ett nytt sätt att lägga stengrund till ladugårdar, som i trakten kom att kallas Sundbäcksgrund.
Gideon tyckte redan som liten om att plocka isär klockor och symaskiner. Att han inte var något ämne till bonde stod klart ganska tidigt, så det var tur att fadern hade skog att sälja och kunde sätta sönerna i skola. Efter läroverket fortsatte Gideon till högre studier i Tyskland, som var det självklara valet när det gällde teknik för hundra år sedan.
Läs också: Svenskar förändrade amerikanernas resande
1903 eller 1904 tog han examen i elektroteknik vid universitetet i Bingen am Rhein. Under utlandsstudierna lärde han känna göteborgaren Conrad Klingener. De blev goda vänner och fick öknamnen Conny och Kolingen, efter Albert Engströms sjaviga snedseglare som då var i ropet.
Efter avslutad militärtjänst jobbade Sundbäck som bokhållare och sedan på en fönsterfabrik. Då kom lockrop från Conny Klingener, som farit över till Amerika direkt efter sin examen och blivit anställd av den stora industrikoncernen Westinghouse. 1905 åkte Gideon Sundbäck efter och fick jobb inom samma koncern, som elektroingenjör i Pittsburgh. Där jobbade han som ritare på en avdelning som konstruerade jättelika turbiner för ett elkraftverk vid Niagarafallen.
De blixtlås som dittills konstruerats var för svåra att sätta ihop och öppnades tvärtom när man inte alls ville det.
En av svenskamerikanerna som Sundbäck umgicks med var Thorsten Bruhn, som senare skulle bli generalagent i Sverige för vännens blixtlås. Sundbäck lär ha haft trassel med en chef och nappade därför 1906 på Bruhns förslag att åka till den lilla staden Meadville, inte långt från Pittsburgh, för intervju om jobb på blixtlåsfabriken Automatic Hook & Eye i Hoboken, strax söder om New York. Det var under den intervjun som Gideon Sundbäck ska ha yttrat: ”Jag är ingen knappmakare!”.
Men det till synes simpla lilla mekaniska problemet att fästa ihop två tygstycken på ett enkelt sätt bet sig fast. Gideon Sundbäck kunde inte släppa tanken. De blixtlås som dittills konstruerats var för svåra att sätta ihop och öppnades tvärtom när man inte alls ville det. Sundbäck antog utmaningen.
FÖRBÄTTRADE BEFINTLIG KONSTRUKTION
Automatic Hook & Eye var döpt efter den princip som dittills använts för blixtlås. Det var hakar som skulle passas in i öglor, hiskeliga anordningar med ståltrådar som mer förde tanken till tandställningar och hakar som liknade huggtänder. Styrseln i dem var obefintlig och att man lyckats få en hake att passa in i en ögla var ingen garanti för att nästa par skulle fungera.
Firman drevs av uppfinnaren Whitcomb Judson, som konstruerat det första blixtlåset. Det var en man med förkärlek för komplicerade lösningar. Bland annat hade han uppfunnit ett system för framdrivning av spårvagnar med hydrauliskt drivna stänger i gatan som tryckte vagnarna framåt. Och 1891 uppfann han ”the clasp locker or unlocker”, för att stänga skor. Symaskinens uppfinnare Elias Howe hade redan 1851 varit inne på tankar om en anordning som liknade blixtlås; den patenterades men tillverkades aldrig.
Läs också: Svenskt mode slog i USA
Judson provade anordningen i alla möjliga plagg men fram- gången blev måttlig, för blixtlåsen var inte lätta att tampas med. Så här lät det i en tidig svensk instruktion: ”Man griper ringen i högra handen, under det man med den vänstra håller fast nedra spetsen af apparaten samt drager nedifrån och uppåt. Om härunder sliden skulle fasthaka sig, så hvarken skaka eller drag hårdt, men öppna igen, något litet, samt drag på nytt, och apparaten skall arbeta förträffligt.” Det fanns fler skäl till att de aldrig blev någon succé. Till exempel det som stod i en annan instruktion: ”Tag av vid tvättning”.
På Automatic Hook & Eye arbetade redan en svensk, värmlänningen Peter Aronsson som hade ett förflutet på Karlstad Mekaniska Werkstad. Han var inte bara en duktig ingenjör och affärsman, han hade också en vacker dotter. Och Elvira Aronsson hade minst lika stor del i att Gideon Sundbäck beslöt sig för att bli ”knappmakare”. De började tämligen omedelbart att brevväxla och 1909 gifte de sig. Efter att dottern Ruth fötts året därpå dog Elvira oväntat. Det har sagts att det var i sviter efter förlossningen, men det var i själva verket cancer. Gideon Sundbäck blev förkrossad och ur skick att ta hand om ett litet barn. Han skickade hem dottern till sin mor i Sverige, där hon blev kvar tills hon tagit studenten.
Tiderna var svåra efter börskraschen 1907 och affärerna gick knackigt. När Aronsson flyttade till modets huvudstad Paris i ett försök att sälja de krångliga blixtlåsen, blev bara Sundbäck kvar i ledande ställning. Det blixtlås som Aronsson konstruerat och nu marknadsförde i Europa, C-curity fastener, var inte bra nog. Firman var konkursmässig och i desperat behov av en framgång.
Läs också: Svenska storaffärer i USA
Gideon Sundbäck begravde sig i arbete, låg sömnlös på nätterna i sina försök att lösa problemet. Två år efter hustruns död, i december 1913, hade han till sist fulländat blixtlåset. Han utgick från ett schweiziskt patent med lameller som hakade i varandra omlott. På ovansidan av lamellen fanns en fördjupning, på undersidan en utbuktning. Men schweizarna hade gjort ett fel, insåg Sundbäck. Lamellerna var för tjocka, så kedjan blev stel och skulle lätt gå upp. Han gjorde dem smalare och där satt den!
Samtidigt konstruerade han ”S-L-maskinen”, som stansade ut lamellerna ur metallbleck och automatiskt fäste dem på tygband. Men det kunde ha tagit en ände med förskräckelse. Vid första visningen för bolagets investerare, strejkade maskinen. Sundbäck lyckades emellertid få igång den igen med några väl valda kraftuttryck, och räddade därmed både företaget och sitt eget eftermäle.
SUCCÉN KOM EFTER KRIGET
1913 var också året då Sundbäck tog över företaget, som döptes om till Hookless Fastener Co. Efter första världskriget kom succén med tobakspungar – det såldes 800 000 bara under 1922! Den lilla fabriken började blomstra och 1924 blev första året som företaget gick med vinst.
Företaget delades i två, Lightning Fastener i Storbritannien för Europamarknaden och Talon för den amerikanska. Ett dotterbolag startades i Kanada, vilket lett till påståendet att Gideon Sundbäck emigrerade dit. Det gjorde han aldrig, men tillbringade däremot en tid i vildmarken som trapper bland indianer, för att komma ifrån all uppståndelse.
Men ännu på 1930-talet tyckte skräddare att blixtlås var vulgära och tekoindustrin att de var för dyra.
1916 gifte Sundbäck om sig med Marguerite Titus, av Pennsylvaniasläkt, och de fick med åren tre söner. Talon flyttade tillverkningen till Meadville, där Sundbäck blev brukspatron och chef över som mest 4 500 anställda. Blixtlåset syddes i klänningar, jackor, väskor, fritidskläder och allt fler plagg och accessoarer. Men ännu på 1930-talet tyckte skräddare att blixtlås var vulgära och tekoindustrin att de var för dyra. Efter hand blev anordningen självklar och ersatte knappar i det mesta – utom männens gylf, som förblev knäppt till dess att jeansen slog igenom efter andra världskriget.
Gideon Sundbäck fick 89 patent på blixtlås världen över och Talon dominerade marknaden fullständigt. Men märkligt nog fick hans blixtlås aldrig genomslag i Sverige. De första som nådde hit var Aronssons C-curity fastener, som via Paris såldes med namnet Ferme-tout, ”stänger allt”. Den första svenska annonsen, 1912, betonade nyttan för männen: ”Glädjens äkta män, Befrielsens timme tycks ha slagit för er. En svensk-amerikan A.P. Aronsson har nämligen kommit på den ypperliga idén att uppfinna en snabbknäppare, hvarigenom damerna kunna kläda på sig själfva, dvs. knäppa ihop sig i ryggen.”
Den enda svenska tillverkaren, Gusums bruk, utgick från konkurrerande patent när de tillverkade dragkedjor från 1931 till i slutet av 1980-talet. Då tog japanerna över och även Gideon Sundbäcks imperium kollapsade.
GENERÖS UPPFINNARJOCKE
Då hade Gideon Sundbäck gått ur tiden för länge sedan, som en mycket rik man. Men framgången steg honom aldrig åt huvudet, enligt släkten som ömt vårdar hans minne. Han förblev uppfinnarjocken som konstruerade praktiska anordningar som gjorde vardagen lite bekvämare, i både hemmet och fritidsstugan i Spartansburg. Det var en vedränna in i biblioteket med sin öppna spis, det var ett matbord med roterbar jättebricka som förenklade serveringen, det var egenhändigt konstruerade bäddsoffor.
”Farbror Gidde” var mäkta populär när han kom på besök i Sverige, en glad och spontan man som alltid tog sig tid för alla. Sista gången han kom – alltid med båt över Atlanten – var 1952, då han även besökte Norge för att se vinter-OS. Det berättas än i dag om generösa bjudningar på Operakällaren och Grand Hôtel, där champagnen flödade.
Läs också: Tre svenskar som grävde guld i USA
Han besökte barndomshemmet Sonarp och släkten i Småland – överallt strödde han presenter omkring sig. Till jul skickade han pengar till föräldrar, syskon och deras familjer. Men generositeten omfattade inte bara släkten, han hjälpte de fattiga i Meadville och han bekostade mindre bemedlade barns skolgång i Jönköpingstrakten. Han gav pengar till sociala projekt både i sitt nya och sitt gamla hemland.
– I Sonarp fanns en bonad från Gideons mammas hem. När det var tråkigt med de vuxnas prat satt jag alltid och läste texten, jag lärde mig den till och med baklänges. Gideon läste den säkert också varje dag. Budskapet genomsyrade familjen, berättar systerdottern Ingrid Rosenqvist: ”Närhelst du fått av livet något gott, så dela med dig till den som intet fått”.
1953 drabbades Gideon Sundbäck av stroke och blev sängliggande. Han dog året därpå och efterlämnade hustrun Marguerite, dottern Ruth och tre söner. Gideon Sundbäck fick 1951 Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj och 2006 valdes han in i amerikanska uppfinnarnas minneskrets, Hall of fame.
