”Näringsofrihet” är motsatsen till näringsfrihet. Näringsofrihet innebär att avtalsfriheten och etableringsfriheten, det vill säga centrala delar i den privata äganderätten, är inskränkta . Konkurrens, vinst och fri prisbildning är förbjudna eller starkt begränsade.

Konsekvenserna av näringsofrihet är mycket välbelagda och kända i svenska och internationell forskning: färre innovationer, sämre kvalitet, minskad konsumentnytta och minskad välfärd för hela samhället.

Visst är det märkligt att Sverige valt att prioritera näringsofrihet på de områden som många  säger är viktigast: vård, skola, omsorg?

Näringsfriheten behöver inte bara hyllas historiskt, den behöver utvidgas.