Pappren flyger som konfetti över gatan då företagare tömmer sina papperskorgar ut genom fönstren, den 7 maj 1945. Människor kramas, bilar tutar. Freden är äntligen här, förväntan i luften. En ny tid väntar, men först ska här firas.
Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria nr 1 2024.
Vid paradgatan Kungsgatan i Stockholm finns många affärer och företagare som värnar om att synas. Svensk Filmindustris huvudkontor ligger i hörnet Kungsgatan och Sveavägen och de dokumenterar det som händer den 7 maj 1945 från sin balkong. På filmen syns flaggviftande och hurrande människor dra fram över gatan och överallt singlar vita papper ner.
Gunnar Helén rapporterar på plats för Sveriges Radio, från taket på en renhållningsvagn, om glädjeyran och de hundratals människor som hänger ut från företagens kontor, balkonger och fönster, för att fira freden. Helén beskriver hur serpentiner, vita papper och sönderklippta pappersrullar dråsar ner över Kungsgatan.
Läs också: Kriget kommer – men först reklam!
Förutom Svensk Filmindustri har bland annat Oscarsteatern, Hermods, M. Lundgren, Selma Janson och Tempo lokaler här. Kanske är det härifrån pappren slängs ut, eller från något annat företag som också ligger här.
Tydligt är att papperskorgar töms och vräks ut genom fönstren som ett aldrig sinande konfettiregn. Ingen människa på plats kommer någonsin att glömma hur det kändes, eller den speciella stämning som rådde.
Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.
Författaren Astrid Lindgren skriver den 7 maj 1945 om den omtumlande händelsen som hon blir ögonvittne till under fredsdagen. Texten finns utgiven i Krigsdagböcker (Salikon förlag):
”Detta är V-dagen! Kriget är slut! Kriget är slut! KRIGET ÄR SLUT! Klockan 14.41 (tror jag) undertecknades kapitulationen i ett litet rött skolhus i Reims /…/ varigenom alla tyska styrkor i hela Europa ger tappt. Norge är alltså också fritt nu. Ett vansinnigt jubel ligger i detta nu över Stockholm. Kungsgatan är täckt av ett flera centimeter tjockt papperslager, alla människor bär sig åt som om dom var tokiga. Vi sjöng ”Ja, vi elsker” på jobbet efter radioutsändningen klockan 3. /…/Det är vår och solen skiner denna signade dag och kriget är slut. Jag skulle inte vilja vara tysk. Tänk, kriget är slut, Hitler är död (nu jublas det och hurras i radion; Stockholm är komplett från vettet).”
Läs också: Ransonering och brist på arbetskraft i andra världskrigets Sverige
I vimlet av människor finns både unga och gamla, alla vill de fira freden. En annan person som befann sig på plats är Kjell Hagman som var på väg på cykel från Stockholms stads yrkesskola på Polhelmsgatan. I ett brev om minnet av dagen skriver han till Stockholms stadsarkiv den 2 maj 2015:
”Vi hade svetsning på skemat den dagen men, när beskedet om vapenstilleståndet kom fick vi ledigt. Jag cyklade hem, bodde på Grevturegatan. På vägen hem via Kungsgatan såg jag att det samlats folk och att det var feststämmning i luften. Parkerade cykeln hemma och gick tillbaka till Kungsgatan. Papper flög i luften när papperskorgar tömdes genom fönstren.Trängseln tilltog och folk hurrade och skrek. Några gengaslastbilar trängde sig långsamt genom folkhavet. På flaken stod folk med Norska flaggor i händerna. Jag gick gatan upp och ner mellan Stureplan till Sveavägen i några timmar. En upplevelse man inte glömmer.”
Ytterligare en tredje person på plats var Inge Bahnson-Rosenborg. Hans dagbok finns hos Stockholms stadsarkiv och ger vägledning i mer kring de berömda papperslapparna som kastades ut från företagen under den uppsluppna stämningen som rådde.
”När jag kom tillbaka från Anna, var Kungsgatan ett sjudande hav av människor, luften uppfylld av kringvirvlande pappersbitar, remsor fr. räknemaskinerna, ja biljettpappersrullor, som fladdrade i blåsten. Spårvagnar o. bussar hade i hast flaggprytts, överallt vajade flaggor o. Drottninggatan dekorerades med flaggor. Jag ville ha varit ner t. förlaget för att ge personalen lov, men kunde omöjligt ta mig fram genom människomassorna, fick jag telefonera från en cigarrbutik, att herr Karlsson gav personalen ledigt. Alla människor var smyckade med bandrosetter i en del – eller alla – nordiska färgerna och överallt strålade en härlig majsol.”
