När företagsamheten kom till byn
VISA BILDTEXT
Plöjning med oxe och häst i Ormesta, Örebro 1899. Foto: Samuel Lindskog, Örebro läns museum.

NÄRINGSLIVET AV: Mats Karlsson 2023-04-05

När företagsamheten kom till byn

På några årtionden under sena 1800-talet förändrades jordbruket och landsbygden mer än vad de gjort sedan de första bönderna började bruka marken för 6 000 år sedan. Den agrara revolutionen väckte företagsamheten och landsbygden började industrialiseras.

Artikeln publicerades i vår tidskrift Företagshistoria 2019 nr 3.

Prenumerera på tidskriften Företagshistoria!

Jordbrukaren Johan Pettersson i Torsås by var en sann entreprenör som för­kropps­ligade inte bara den småländska företag­samheten, utan hela det sena 1800-talets stora lant­bruks­reformer. Under seklets andra halva köpte han grann­gårdar och slog ihop ägor, han ökade odlings­arealen och odlade nya grödor, däribland potatis. Byns åker­areal för­dubblades.

Han öppnade också handels­bod och brände bränn­vin för att sälja, vilket skapade arbets­tillfällen i byn. Oxar födde han upp också, och utfodrade dem med rester från bränneriet. Snart ägde han hela byn, snudd på. Johan Pettersson lät bygga sig en bonde­herrgård med fin träd­gård.

Få vårt nyhetsbrev, varannan vecka, direkt i mejlen.

Slåtterarbete på ängen i Huggboda, Kulla socken, Roslagen. Bilden nedtecknad av AF Cederholm, 1814. Bild från Uppsala Universitetsbibliotek.

PARALLELLA SKEENDEN
Berättelsen finns i en skrift från läns- styrelsen i Kronoberg, om kulturmiljön i Västra Torsås by. Utvecklingen under 1800-talets andra halva beskrivs nyanserat, och fler bidragande faktorer än laga skiftet nämns: upp­odling av ängsmark och växel­bruk med brödsäd och foder­växter.

Ännu i mitten av 1800-talet var den vanligaste bruknings­formen att odla spannmål, främst råg och korn, på många små tegar utspridda kring byarna.

Enligt äldre historie­skrivning skulle han haft laga skiftet att tacka för allt – samtidigt som det sprängde byar och tog kål på gemenskapen. Men under 2000-talet har bilden nyanserats inom forskningen. Snarare än att laga skiftet utlöste en rad förändringar inom lantbruket och samhället i stort, pratar man i dag om parallella skeenden i en agrar revolution.

Ännu i mitten av 1800-talet var den vanligaste bruknings­formen att odla spannmål, främst råg och korn, på många små tegar utspridda kring byarna. Marken bearbetades med årder eller träplog, dragna av oxar. En tredje­del eller mer låg i träda. Beslut om grödor och tider för sådd och skörd fattades gemensamt i bya­laget.

Läs också: Jordbrukets teknikrevolution

Kreaturen som gav kött och mjölk för husbehov betade på skogen. De varor man inte själv producerade fick man köpa i staden, lokalt på säsongs­marknader eller av gård­fari­handlare. Vid slutet av århundradet hade allt förändrats.

Skåne var i stort sett redan skiftat när laga skiftet kom 1827, men för resten av landet fick det stor betydelse. I delar av norra Sverige dröjde det dock ända inpå 1900-talet innan skiftet var fullt genom­fört. Men samtidigt skedde flera andra förändringar som minst lika mycket skulle forma dagens lands­bygd.

Plansch över potatisplantan med blomma och allt från 1893. 1724 odlade den så kallade potatiskungen Alströmer några av de första svenska potatisarna utanför sin gård i Alingsås. Allra först lär dock en Olaus Rudbeck i Uppsala ha varit, cirka 70 år tidigare. Från Uppsala universitetsbibliotek.

MER ÅKERMARK FRIGJORDES
Viktigast var växelbruket med upp till åttaårig växtföljd, där foder­grödor, ärtväxter och rot­frukter växlades med flerårig vall. Bara ett av åtta år låg en åker i träda. Samtidigt torr­lades sank­marker, sjöar sänktes för att frigöra mer åker­mark och täck­dikning bidrog till större åker­lappar. Framför allt började ängar att användas som åker.

Redan på 1700-talet fick krono­bönder rätt att friköpa sin mark och bli sin egen.

Ett antal nya grödor kom, som ärtväxter och rotfrukter med mer näring än rovor. Potatisen som kommit i början av 1800-talet ökade. När man började odla vall, djur­foder, upphörde skogs­betet efter hand. Samtidigt blev skogen värde­full när ångsågarna kom, i mitten av seklet. Lika viktiga var ett antal marknads­reformer, som gjorde att bönder lättare kunde köpa på sig större jord­lotter.

Läs också: Elektrifieringen av Sverige

Redan på 1700-talet fick krono­bönder rätt att friköpa sin mark och bli sin egen. På 1850-talet slopades en del livs­medels­tullar, men Sverige förblev ändå netto­exportör av framför allt havre. När järnvägen kom blev dock amerikansk och engelsk spann­mål billig, när kostnaden för transporterna sjönk. Många satsade då på mjölk­kor och Sverige blev en stor exportör av smör.

Närings­frihet infördes i steg från 1846 till 1864, vilket öppnade för lanthandlare, när städerna inte längre hade monopol på handel. Upprustat vägnät och framför allt järn­vägens utbyggnad gjorde det lättare att få ut varor på lands­bygden.

Den första traktorn hos Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna kom 1913. Foto: Tekniska museet.

LANTBRUKET MEKANISERADES
Den industriella utvecklingen spreds till lands­bygden, där byar under andra halvan av 1800-talet växte till industri­orter med mejerier, verkstäder och maskin­tillverkning. Lant­bruket mekaniserades snabbt, främst med import­maskiner, men sedan med alltfler inhemska. Att stor­skiftet sprängde byarna är ett påstående som upprepas ofta, men den bilden har nyanserats kraftigt under de senaste år­tiondena.

Läs också: Industrialismen – när Sverige blev rikt

– Skiftet innebar inte att by­gemenskapen försvann, den bestod. Antalet tegar minskade, det blev mer över­skådligt. I till exempel Skåne och Väster­götland, där byarna kunde ha upp till 50 gårdar, räckte det inte, säger Mats Morell, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, som leder ett större projekt om laga skiftet i Mälardals­länen.

– På många håll i Skåne klövs byar, medan bilden är en annan i Mälardalen. Det är en av de saker vi tittar på. Utflyttningar förekom även här, men inte i samma omfattning.

Mats Morell anser att skiftenas betydelse bör sättas i internationellt perspektiv. Till­växten var stark i Skåne och Mälar­dalen redan under första halvan av 1800-talet, tack vare höga spann­målspriser efter Napoleon­krigen.

Det gjorde det möjligt för bönderna att investera och rationalisera. Hundra år senare sålde många i stället smör och fläsk, framh­åller Mats Morell. Fallande skatte­tryck på bönderna bidrog också till att de fick ett större överskott att investera. Besluten på 1810-talet att slopa tullar för införsel av varor till städer och inrikes pass för flytt och varu­transport över läns­gränserna hade också betydelse.

När åkrarna blev större och samman­hängande behövde inte byalaget längre besluta om gemensam tid för sådd och skörd. Man behövde inte ta samma hänsyn till grannarna för att undvika att köra över deras gröda på väg till sina tegar. Men de fortsatte att låta djuren beta på stubben efter skörd, det kom att dröja ganska länge innan var och en stängslade sina ägor.

Fredrik Sandgren och Mats Morell. Foto Martin Månson.

EN TID FÖR MINDRE INDUSTRIER OCH ENTREPRENÖRER
Skiften och avregleringar banade väg för entreprenörer som kunde agera friare. De startade egna verksamheter, som Johan Petterssons bränneri för att förädla säd eller potatis, men gick även samman i mejeri­föreningar. De byggde ut byarnas sågverk och tegel­bruk.

Det blev också på modet att ha en trädgård vid de nya hus som byggdes – för att det var vackert, men också för att odla äpplen och trygga vinter­behovet av c-vitaminer. Mindre industrier med till­verkning för större marknader började poppa upp.

Läs också: En grön logotyphistoria

– Till det bidrog även landsbygdens kraftiga folkökning såväl som smitt­kopps­vaccinet, växel­bruket och ökningen av åker­arealen. Samtidigt skapade det klass­klyftor.

– Vi fick en proletarisering med fler jord­lösa och obesuttna. De flyttade till städerna, men en del kunde få jobb i industrier på lands­bygden. Byar utvecklades till samhällen och allt fler fick jobb som industri­arbetare. Det var också en förutsättning för handeln på lands­bygden. På framför allt 1860- och 1870-talen växte antalet lant­handlare mycket snabbt, säger Fredrik Sandgren, lektor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Det berodde inte bara på av­regleringen av handeln, utan också att industrialiseringen ökade real­lönerna och järn­vägen gjorde det enklare och billigare att frakta varor.

Bristen på arbetskraft skapade också behov av nya maskiner, vilket märks tydligt i att Mälar­dals­området mekaniserades långt före mer tät­befolkade Skåne. Jord­brukets utveckling gick hand i hand med industrialiseringen. Redskap till jord­bruket som tidigare tillverkats lokalt, på gården eller av byns smed, blev större och fabriks­tillverkade. Produktionen flyttades in till städerna eller större samhällen.

När bönderna började producera för en marknad, mot tidigare bara för hus­behovet fick de också råd att skaffa maskiner. Det gäller särskilt dem som satsade på mjölk.

– Växelbruket ledde till att den svenska åker­arealen fyr­dubblades under 1800-talet. Det är unikt i vår jordbruks­historia. Det var en revolution som dagens människor inte förstår. Samtidigt saknades arbets­kraft när många drog till städerna och industrin, eller emigrerade. Då behövdes mer maskiner, säger historikern Rolf Larsson i Kalmar, som skrivit böcker om lantbrukets maskin­historia på 1800-talet och på 1900-talet.

Men då är vi en bra bit inne på 1900-talet, där ytterligare en lant­bruks­revolution ska komma att äga rum, driven av mono­kultur, diesel och insatsmedel, som än en gång mång­dubblade avkastningen och lönsamheten.

LOKOMOBIL I STÄLLET FÖR KANON
Att Sveriges sista krig tog slut 1809 gjorde också att stålet kunde användas till plogar i stället för kanoner. Det som kom först var loko­mobiler, så- och slåtter­maskiner samt trösk­verk. Där var Munktells i Eskilstuna och Överums bruk i Småland viktiga tillverkare.

Läs också: Bilsamhället

Munktells kom långt senare att slås ihop med Bolinders verkstäder i Stockholm – stora på tänd­kule­motorer och fotogen­lokomobiler – och skapa det klassiska traktor­märket BM. Men då är vi en bra bit inne på 1900-talet, där ytterligare en lant­bruks­revolution ska komma att äga rum, driven av mono­kultur, diesel och insatsmedel, som än en gång mång­dubblade avkastningen och lönsamheten.

Kanske är vi i detta sekel inne i en omställning till den tredje revolution, där klimatvänlig produktion står i fokus.

Olika typer av lokomobiler. Ur Bolinders mekaniska verkstads arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.