Näringsfrihet är en utomordentligt viktig fråga för ett lands välstånd. Min erfarenhet från svensk konkursförvaltning är också att det insolvensrättsliga regelverket i Sverige är utomordentligt väl utformat för att nå bra resultat för borgenärerna.

Ett huvudelement för detta är att konkurslagen ger konkursförvaltaren utomordentligt stor frihet att agera utifrån kommersiella utgångspunkter. Det vill säga konkurslagen föreskriver inte i detalj hur en avveckling av ett konkursbo skall gå till. Lagen innehåller inga tidsgränser, inga regleringar beträffande hur försäljning av egendom i konkursboet skall gå till.

Denna frihet gör att kommersiellt gångbara resultat uppnås, och i undersökningar från Handelshögskolan har det visats att någon kapitalförstöring egentligen inte äger rum i konkurs. En guldtacka är en guldtacka även i konkurs. Av detta kan man lära att i stort som smått är det gagneligt med så stor frihet att agera som möjligt.